Esa Itkonen

Esa Itkonen

Esa Itkonen, född 3 januari 1944[1], är en finländsk språkvetare och språkfilosof, som varit professor emeritus i allmän språkvetenskap vid Åbo universitet.[2] Han är sedan 1993 medlem i Finska Vetenskapsakademien.[3] Itkonens verk har täckt språkvetenskaplig historia, språkvetenskaplig metodologi och filosofi samt språktypologi.[4]

Biografi och forskning

Esa Itkonen är son till den finska språkvetaren Erkki Itkonen.[5]

Han doktorerade 1974 vid Helsingfors universitet med Linguistics and Metascience[6] 1982 till 2012 var han professor i allmän lingvistik vid Åbo universitet, från 1986 även docent i filosofi vid Jyväskylä universitet.[4]

Itkonens forskargärning har karaktäriserats som en företrädande för en humanistisk lingvistik, i kontrast emot de rådande generativa och kognitiva lingvistiska rörelserna. Detta kan man också se av att hans tydliga influenser är den fenomenologiska filosofin och den hermeneutiska traditionen[7]: han har genomgående förespråkat för idén att en av eller till och med den viktigaste aspekten av språket är dess sociala roll och hur den förlitar sig på sociala normer, men att denna aspekt också ofta förbisetts av språkforskningen.[8][9]

Redan Itkonens doktorsavhandling var en kritik emot den då populära transformationsgrammatiken: Itkonen hävdade att Chomskys generativa grammatik inte redogjorde för språkets sociala dimension, och de sociala normer som reglerar språkets användning.[7] För Itkonen skulle korrekta och inkorrekta grammatiska meningar förstås på samma vis som man förstår en annan social handling som rätt eller fel enligt rådande social norm; i transformationsgrammatikens modell skulle man förstå om en mening hade korrekt grammatik (grammaticality) ifall den genererats enligt talarens interna språkmodells regler eller inte.[7]

En av Itkonens mest framträdande, och omdiskuterade, idéer är att den lingvistik som rör språket som system i sig inte är en empirisk vetenskap, utan att kunskap om språkpåståendens korrekthet måste bero på talarnas egna intuition om vad som är språkligt korrekt, snarare än något vars sanningshalt går att utröna empiriskt som i naturvetenskaperna, och att denna språkliga intuition i sin tur vilar på talarens förståelse av det egna språkets normer, som utgör ett socialt objekt, som inte kan vara föremål för samma slags empiriska utvärderingar.[10][9]

Itkonen har också framfört analogins roll i lingvistik, och argumenterat för att analogi är språkets centrala koncept, och av stor vikt inte enbart inom vetenskapen utan också i mänskligt tänkande i allmänhet.[11] Bland hans andra verk finns en språkvetenskapshistoria som beskriver och utvärderar antik och medeltida språkvetenskap ifrån Europa, Arabien, Kina och Indien[12]; under senare delen av sin karriär ägnade han sig också åt språktypologi.

Bibliografi i urval

  • Linguistics and metascience. Kokemäki: Societas philosophica et phaenomenologica Finlandiae. 1974. Libris 8039109  (avhandling)
  • Grammatical Theory and Metascience. Kokemäki: John Benjamins Publishing Company. 1978. Libris 13263016 
  • Four linguistic studies in classical languages. Helsingfors: Helsingsfors universitet. 1978. Libris 7838423 
  • Causality in linguistic theory. Bloomington: Indiana Univ. Press. 1984. Libris 4732759 
  • Universal History of Linguistics: India, China, Arabia, Europe. John Benjamins Publishing Company. 1991. Libris 13257199 
  • Maailman kielten erilaisuus ja samuus. Helsinki: Gaudeamus. 1997. Libris 7910220 
  • What is language? : a study in the philosophy of linguistics. Åbo: Åbo universitet. 1997. Libris 11569144 
  • Analogy as structure and process. Amsterdam: Benjamins. 2005. Libris 10146291 
  • Normativity in language and linguistics. Amsterdam: John Benjamins Publishing Company. 2019. Libris bngkrxvp8j6g5g6b  (medredaktör)

Referenser

  1. ↑ ”Itkonen”. users.utu.fi. Arkiverad från originalet den 30 november 2022. https://web.archive.org/web/20221130190524/https://users.utu.fi/eitkonen/. Läst 17 juli 2026.
  2. ↑ ”Esa ITKONEN | Professor Emeritus | University of Turku, Turku | UTU | School of Languages and Translation Studies | Research profile” (på engelska). ResearchGate. https://www.researchgate.net/profile/Esa-Itkonen-3. Läst 17 juli 2026.
  3. ↑ ”Varsinaiset jäsenet” (på finska). Tiedeakatemia. https://acadsci.fi/jasenet/kotimaiset-jasenet/. Läst 17 juli 2026.
  4. 1 2 ”Plenary speakers – The 8th conference of the Scandinavian Association for Language and Cognition”. https://blogs2.abo.fi/salc8/plenarists/. Läst 17 juli 2026.
  5. ↑ Pentti. Huovinen, red (1978). Kuka kukin on : henkilötietoja nykypolven suomalaisista = Who's who in Finland : 1978. sid. 285. Libris 12464800. Läst 17 juli 2026
  6. ↑ Itkonen, Esa (1974). Linguistics and metascience. Societas philosophica et phaenomenologica Finlandiae. Läst 17 juli 2026.
  7. 1 2 3 Scholte, Bob (1977-04). ”Esa Itkonen, Linguistics and metascience (Studia Philosophica Turkuensia Fasc. II). Kokemäki: Societas Philosophica et Phaenomenologica Finlandiae, 1974.” (på engelska). Language in Society 6 (1): sid. 84–85. doi:10.1017/S0047404500004863. ISSN 0047-4045. https://www.cambridge.org/core/product/identifier/S0047404500004863/type/journal_article. Läst 17 juli 2026.
  8. ↑ Mäkilähde, Aleksi (2019-12-04). Aleksi Mäkilähde, Ville Leppänen, Esa Itkonen. red (på engelska). Norms and normativity in language and linguistics: Basic concepts and contextualisation. "209". John Benjamins Publishing Company. sid. 1. doi:10.1075/slcs.209.01mak. ISBN 978-90-272-0399-1. https://benjamins.com/catalog/slcs.209.01mak. Läst 17 juli 2026. ”"language should be seen primarily as a social entity – an interpretation which has been put forward several times within both linguistics and philosophy, for example by referring to language as a social institution, a convention, something shared by the speakers of a particular language, or a part of culture. This argument does not imply that the other aspects of language are not important, but merely that it is the social aspect of language that seems to be its primary characteristic. While some version of this view may be fairly widely accepted in many linguistic traditions, what is often overlooked is the normativity of language."”
  9. 1 2 Mäkilähde, Aleksi (2026-01-15) (på engelska). Unity in diversity and the nature of linguistics (1). Routledge. sid. 13. doi:10.4324/9780429341601-1. ISBN 978-0-429-34160-1. https://www.taylorfrancis.com/books/9780429341601/chapters/10.4324/9780429341601-1. Läst 17 juli 2026
  10. ↑ Linell, Per (1976). ”Is Linguistics an Empirical Science?” (på engelska). Studia Linguistica 30 (1): sid. 77–94. doi:10.1111/j.1467-9582.1976.tb00637.x. ISSN 1467-9582. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1111/j.1467-9582.1976.tb00637.x. Läst 17 juli 2026.
  11. ↑ Glaz, Adam (2016-04-02). ”Analogy as structure and process. Approaches in linguistics, cognitive psychology and philosophy of science”. WORD 62 (2): sid. 139–142. doi:10.1080/00437956.2016.1180003. ISSN 0043-7956. https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/00437956.2016.1180003. Läst 17 juli 2026.
  12. ↑ Itkonen, Esa (1991). Universal history of linguistics: India, China, Arabia, Europe. Amsterdam studies in the theory and history of linguistic science. J. Benjamins. ISBN 978-90-272-4552-6. Läst 17 juli 2026
Denna artikel är utgiven av Wikipedia. Texten är tillgänglig under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 om inget annat anges. Ytterligare villkor kan gälla för mediefilerna.