Exilisciurus concinnus

Exilisciurus concinnus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljEkorrar
Sciuridae
SläkteExilisciurus
ArtExilisciurus concinnus
Vetenskapligt namn
§ Exilisciurus concinnus
Auktor(Thomas, 1888)
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med
Djurportalen

Exilisciurus concinnus[2] är en däggdjursart som först beskrevs av Oldfield Thomas 1888. Den ingår i släktet Exilisciurus och familjen ekorrar.[2] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade.[3]

Beskrivning

Pälsen på ovansidan är mörkbrun med en lätt dragning åt rött, medan den på buken är ljusbrun.[4] Ekorren är liten, även om den är den största arten i släktet[4]: Kroppen är mellan 5 och 7,5 cm lång, ej inräknat den 7,5 till 10 cm långa svansen, och bakfoten är mellan 2,5 och 3 cm lång[5]. Individerna väger 25 till 35 g.[6]

Utbredning

Denna ekorre förekommer i Mindanao-ögruppen i sydöstra Filippinerna.[1]

Ekologi

Habitatet utgörs av skog, både täta låglandsskogar och bergsskogar. Arten är dagaktiv, och förekommer i de lägre till medelhöga delarna av skogen, som trädstubbar, stammar, undersidan av grenar och håligheter i träden. Den kan också förekomma i mindre kalhyggen. Störs den, gömmer den sig ofta bland trädrötterna.[4] I bergstrakter når arten 2 000 meter över havet.[1]

Födan utgörs av frön som kompletteras med några insekter och troligtvis en del frukter. Exilisciurus concinnus har ett kvittrande varningsrop.[6]

Källor

  1. 1 2 3 4 Heaney, L. & Ong, P. 2016 Exilisciurus concinnus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 23 januari 2023.
  2. 1 2 ”Exilisciurus concinnus (Thomas, 1888)” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=632348#null. Läst 23 januari 2026.
  3. ↑ Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/exilisciurus+concinnus/match/1. Läst 23 januari 2023.
  4. 1 2 3 Richard W. Thorington, Jr., John L. Koprowski, Michael A. Steele och James F. Whatton (2012) (på engelska). Squirrels of the World. JHU Press. sid. 369–370. ISBN 1-4214-0469-9. https://books.google.se/books?id=3QFrcXhxxV4C&pg=PT369&lpg=PT369&dq=%22Exilisciurus+concinnus%22&source=bl&ots=QT5FPmZmAD&sig=ofaLdBn54qD658fvPHajZj139cY&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwjRgOCo9MjXAhXHd5oKHXxLC8c4ChDoAQgzMAI#v=onepage&q=%22Exilisciurus%20concinnus%22&f=false
  5. ↑ Lawrence R. Heaney, Nina R. Ingle, Jodi L. Sedlock, Blas R. Tabaranza Jr. (på engelska) (PDF, 1,6 MB). Non-Flying Mammals of Mindanao Island, Philippines. Chicago, IL, USA: Zoology Dept., The Field Museum. https://fm-digital-assets.fieldmuseum.org/1919/368/00000050.pdf
  6. 1 2 Exilisciurus concinnus (engelska) Synopsis of Philippine Mammals. The Field Museum, läst 8 december 2017.

Externa länkar