Eyvind Olrik

Eyvind Olrik
Eyvind Olrik omkring 1900.
Född2 oktober 1866[1]
Frederiksberg[1], Danmark
Död21 december 1934[1] (68 år)
Frederiksberg[1], Danmark
BegravdFrederiksbergs äldre kyrkogård[2]
Medborgare iKonungariket Danmark
Utbildad vidMetropolitanskolen, [1]
SysselsättningDomare, assessor
FöräldrarHenrik Olrik
SläktingarDagmar Olrik (syskon)
Hans Olrik (syskon)
Axel Olrik (syskon)
Jørgen Olrik (syskon)
Utmärkelser
Dannebrogsmännens hederstecken (1920)[1]
Kommendör av första graden av Dannebrogorden (1929)[1]
Redigera Wikidata

Eyvind Gunnar Olrik, född den 2 oktober 1866 i Köpenhamn, död den 21 december 1934[3], var en dansk jurist, son till Henrik Olrik, bror till Benedicte Olrik (gift Brummer), Dagmar, Hans, Axel och Jørgen Olrik.

Olrik, som blev juris kandidat 1888, anställdes i Justitieministeriet 1891 samt blev assessor 1905 i Kriminalretten, 1913 i Overretten och 1917 i Höjesteret. Han var ledamot av 1917 års strafflagskommission.

Olrik utvecklade omfattande och värdefull verksamhet på straffrättens område och behandlade bland annat frågan om tillräknelighet (1897), vaneförbrytare (1893) och läkares tysthetsplikt (1905) samt utgav kommenterade editioner av strafflagen (1902 och 1912).

Utmärkelser

[Redigera Wikidata]

Källor

Noter

  1. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Dansk biografisk Leksikon-ID: Eyvind_Olrik, läst: 23 oktober 2023.[källa från Wikidata]
  2. ↑ gravsted.dk person-ID: eyvindolrik, läst: 23 oktober 2023.[källa från Wikidata]
  3. ↑ Dödsnotis i Register til Kraks Blå Bog 1910–1988 (1989)

Externa länkar