Färgreseda
| Färgreseda | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Kålordningen Brassicales |
| Familj | Resedaväxter Resedaceae |
| Släkte | Resedor Reseda |
| Art | Färgreseda R. luteola |
| Vetenskapligt namn | |
| § Reseda luteola L. | |
| Synonymer | |
| |
 1. Växtens topp 2. Blad från stjälkens bas 3. Blomma, förstoring × 5 4. Mognande frukt, förstoring × 4 5. Frö, förstoring × 10 | |
Färgreseda eller vau (Reseda luteola L.) är en art i familjen resedaväxter. Den har historiskt använts för textilfärgning, eftersom den ger en ljushärdig gul färg.[1]
Beskrivning
Färgreseda är tvåårig, tvåhjärtbladig och växer med upp till 1,5 m höga stjälkar, som ofta grenas upptill. Smala, i kanten ofta vågiga blad finns strödda längs stjälken. Rötterna växer djupt ned.
De gula blommorna med fyra foderblad och fyra kronblad sitter i små sammansatta klasar.[2]
Den gula färgen skapas av luteolin.
Blomningstiden är juli–augusti.
Antalet ståndare varierar, men är alltid mycket stort. En enda pistill sitter mer eller mindre gömd bland alla ståndarna. Detta gynnar självbefruktning under medverkan av vildbin, flugor och skalbaggar.
Fröet är mycket litet, och väger bara 0,2 μg.
Kromosomtal 2n = 28.
Allmänt förekommande i Centraleuropa, Sydeuropa och i Afrika längs Medelhavet. Saknas i östligaste Europa.
Förekommer på några platser i Nordamerika, men är inte ursprunglig där.
Färgreseda är inte ursprunglig i Sverige, men kan återfinnas förvildad från odlingar, där färgreseda odlats som färgväxt, huvudsakligen i landets sydliga delar.
Växten kan återfinnas i hamnområden, där den spritts från fartyg, som färdats vid kuster, där färgreseda är vanlig.
Utbredningskartor
Sandig kulturpåverkad mark. Behöver mycket sol, och gynnas av kalkhaltig mark. Till och med fröna drar nytta av att exponeras för solljus.
Reseda kommer av latin resedare = lindra. Detta med anledning av att resedaarter i äldre tider använts som medicinalväxt.
Luteola betyder gulaktig, av latin luteus = gul.
Användning och historik
Färgreseda är som namnet antyder en färgväxt. Den ger åt ylle, silke, linne och bomull en hållbar gul färg. Färgen, som erhålls från de överjordiska växtdelarna, är mycket ljushärdig; historiskt har det gula korset i Sveriges flagga färgats med färgreseda.[1]
Arten odlades för textilfärgning redan under den romerska antiken.[1] Tidiga exempel på användning av färgreseda i Sverige påvisas av fynd från 400-talet e.Kr.[3]
Fröna innehåller upp till 40 procent olja, som kan bearbetas till en klar fernissa för bl a oljemålningar.
I odlingar av färgreseda börjar skörden ungefär två veckor efter det blomningen börjat. Det skördade snabbtorkas vid 40°–60° temperatur. Torrmasseutbytet blir 40–45 deciton/hektar vilket innebär 60–100 kg/hektar användbart material för färgberedning.
Medicinskt verksamma innehållsämnen
Traditionellt har resedaarter i äldre tider använts inom folkmedicin.
Färgreseda innehåller huvudsakligen glukobarbarin, en glukocynat. När växtdelar krossas omvandlas glukobarbarin med hjälp av ett enzym till barbarin, 5-fenyl-1,3-oxazolidin-2-tion.
Ett annat enzym omvandlar långsamt barbarin till resedin, 5-fenyl-1,3-oxazolidin-2-tion. Ibland har ämnet benämnts resedinin. Barbarin och resedin kan på sätt och vis kallas alkaloider, trots att de egentligen inte finns i oskadade växtdelar, utan bildas först sedan växtdelarna skadats.
Luteolin, som finns i blommorna, har visat sig verksamt vid hävande av septisk chock.
Glucobarbarin, liksom andra glucosinolater, är kända för att locka kålfjärilshonor (Pieris brassicae) för äggläggning.
Exakt på vad sätt barbarin och resedin verkar medicinskt är hittills föga känt.
Bilder
- För förstoring, vänsterklicka på bilden. Kan göras upprepade gånger för ännu större.
Första året blir det bara en bladrosett intill marken, och ingen stjälk
Grenad upptill
Löv längs stjälken.jpg)
Ett exemplar med tydligt vågiga blad
Antalet ståndare varierar, men är alltid mycket stort
Stjälk med omogna frukter
Mogna frukter
Öppnad frukt med omogna frön
Se även
Referenser
Noter
- 1 2 3 ”färgreseda”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/f%C3%A4rgreseda. Läst 16 juli 2026.
- ↑ Davies, Paul; Bob Gibbons. Field Guide to Wild Flowers of Southern Europe. The Crowood Press Ltd
- ↑ Harrison, Dick (2002). Jarlens sekel: en berättelse om 1200-talets Sverige. Stockholm: Ordfront. Libris 8449618. ISBN 91-7324-898-3 (inb.)
Externa länkar
- Den virtuella floran
- Vau i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
Wikimedia Commons har media som rör Färgreseda.
|