Felix Philipp Ingold
| Felix Philipp Ingold | |
| Född | 25 juli 1942[1][2][3] (84 år) Basel[4], Schweiz |
|---|---|
| Medborgare i | Schweiz |
| Sysselsättning | Översättare[5], slavist[5], publicist[6], författare[5], universitetslärare, journalist, librettist[6] |
| Arbetsgivare | Sankt Gallens universitet |
| Utmärkelser | |
| Manuskripte-Preis (2001) Ernst-Jandl-Preis (2003) Erlanger Literaturpreis für Poesie als Übersetzung (2005) Basler Lyrikpreis (2009) David Burliuk International Mark | |
| Redigera Wikidata | |
Felix Philipp Ingold, född den 25 juli 1942 i Basel, är en schweizisk slavist, publicist, författare, översättare och utgivare.[7][8][9]
Efter gymnasiet i Basel 1960 studerade han historia, konsthistoria, filosofi och Östkyrkans teologi vid universitetet i Basel. Han blev senare medarbetare på schweizisk radio och började skriva för flera dagstidningar.
Han kom därefter att inrikta sig på slavistik, och det vid Sorbonne i Paris på Ecole Nationale des Langues Orientales Vivantes och Collège de France och disputerade 1968 på rysk symbolism. Från och med 1969 var han omväxlande kulturkorrespondent med tyngdpunkt på Östeuropa (dåvarande Sovjet, Polen, Tjeckoslovakien) och diplomatisk medarbetare på Schweiziska ambassaden i Moskva.
Ingold är en av de flitigaste översättarna i Schweiz från ryska och angränsade språk så som tjuvasjiska, och som sådan ofta prisbelönt. Han har bland andra översatt Gennadij Ajgi, Osip Mandelstam, Marina Tsvetajeva, Paul Eluard, Joseph Brodsky, Edmond Jabès, Boris Pasternak, Francis Ponge och Guillaume Apollinaire. Han har givit ut otaliga publikationer, såväl prosa, poesi, litteraturvetenskapliga arbeten och kulturhistoriska verk, främst rörande Ryssland. 2011 utkom hans kanske ambitiösaste roman, Alias oder das wahre Leben, som också nominerades till Schweiziska bokpriset. Hans senaste roman (2013) heter Noch ein Leben für John Potocki.
Från 1971 var Ingold extra ordinarie professor, från 1978 ordinarie, i rysk kultur- och samhällshistoria vid universitetet i St. Gallen och blev 2005 emeritus.[7]
Han bor (2013) i Zürich och i Romainmôtier.
Källor
- ↑ Association Authors of Switzerland ID (former scheme): 850, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ↑ Brockhaus Enzyklopädie, F.A. Brockhaus, 1796, Brockhaus Enzyklopädie-ID: ingold-felix-philipp, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ↑ Heinz Ludwig Arnold & Hermann Korte (red.), Kritisches Lexikon der Gegenwartsliteratur, Kritisches Lexikon der Gegenwartsliteratur-ID: 16000000656.[källa från Wikidata]
- ↑ Gemeinsame Normdatei, läst: 11 december 2014.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 Archive of Fine Arts, abART person-ID: 145792, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
- 1 2 Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1190245517749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
- 1 2 Literat und Wissenschaftler: Auf Ende Wintersemester wird Prof. Dr. Felix Philipp Ingold emeritiert Arkiverad 28 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine., HSGBlatt Nr.1-2005
- ↑ Felix Philipp Ingold, Matthes & Seitz Berlin, läst 2016-03-18
- ↑ Versuch über Ingold, poetenladen.de,