Feynmanpriset

Feynmanpriset inom nanoteknologi
Första utdelning1993

Feynmanpriset inom nanoteknologi (engelska: Feynman prize in nanotechnology ) är ett pris som delas ut av Foresight Institute varje år till forskare som gjort betydande framsteg inom nanotekniken. [1] Priset är uppkallat efter fysikern Richard Feynman som år 1959 höll ett berömt tal där han förutspådde den stora roll nanotekniken skulle komma att spela i framtiden.[2] Priset instiftades år 1993, och från och med 1997 ges det i två separata delar, en teoretisk och en experimentell. Prissumman är på $5,000 vardera.[3] Priset delas ut till den eller de forskare vars arbete kommit längst inom området med att förverkliga Feynmans vision för nanotekniken; att med hjälp av molekylmotorer bygga produkter med atomär precision. [1] Pristagarna utses varje år av en jury. År 1995 bestod juryn av bland andra Eric Drexler, Heinrich Rohrer och George M. Whitesides[4].


Pristagare

Hittills utdelade priser[5]
ÅrtalPristagareVerksam på
1993Charles MusgraveCalifornia Institute of Technology
1995Nadrian C. SeemanNew York University
1997Teoretisk del: Charles Bauschlicher, Stephen Barnard, Creon Levit, Glenn Deardorff, Al Globus, Jie Han, Richard Jaffe, Alessandra Ricca, Marzio Rosi, Deepak Srivastava, H. ThuemmelNASA Ames, MRJ Team
Experimentell del: James K. Gimzewski, Reto Schlittler och Christian JoachimIBM Zurich Research Laboratory och CEMES-CNRS
1998Teoretisk del: Ralph C. MerkleZyvex,LLC
Experimentell del: M. Reza GhadiriScripps Reasearch Institute
1999Teoretisk del: William A. Goddard III, Tahir Cagin och Yue QiCalifornia Institute of Technology
Experimentell del: Phaedon AvourisIBM
2000Teoretisk del: Uzi LandmanGeorgia Institute of Technology
Experimentell del: R. Stanley Williams, Philip Kuekes och James R. HeathHP Labs och UCLA
2001Teoretisk del: Mark A. RatnerNorthwestern University
Experimentell del: Charles M. LieberHarvard University
2002Teoretisk del: Don BrennerNorth Carolina State University
Experimentell del: Chad MirklinNorthwestern University
2003Teoretisk del: Marvin L. Cohen och Steven G. LouieUniversity of California, Berkeley
Experimentell del: Carlo MontemagnoUCLA
2004Teoretisk del: David Baker och Brian KuhlmanUniversity of Washington och University of North Carolina at Chapel Hill
Experimentell del: Homme HellingaDuke University
2005Teoretisk del: Christian JoachimCEMES-CNRS
Experimentell del: Christian SchafmeisterUniversity of Pittsburgh
2006Teoretisk del: Erik Winfree och Paul W. K. RothemundCalifornia Institute of Technology
Experimentell del: Erik Winfree och Paul W. K. RothemundCalifornia Institute of Technology
2007Teoretisk del: David A. LieghUniversity of Edinburgh
Experimentell del: J. Fraser StoddartUCLA
2008Teoretisk del: George C. SchatzNorthwestern University
Experimentell del: James TourRice University
2009Teoretisk del: Robert A. Freitas Jr. Institute for Molecular Manufacturing
Experimentell del: Yoshiaki Sugimoto och Masayuki AbeOsaka universitet
2010Teoretisk del: Gustavo E. ScuseriaRice University
Experimentell del: Masakazu AonoMANA Center, National Institute for Materials Science, Japan
2011 Teoretisk del: Raymond Astumian University of Maine
Experimentell del: Leonhard Grill Fritz Haber-Institut, Tyskland
2012 Teoretisk del: David Soloveichik University of California
Experimentell del: Gerhard Meyer, Leo Gross och Jascha Repp IBM Research in Zürich
2013 Teoretisk del: David N. Beratan Duke University
Experimentell del: Alexander K. Zettl U.C. Berkeley och Lawrence Berkeley National Laboratory
2014 Teoretisk del: Amanda S. Barnard Australia’s Office of the Chief Executive och Commonwealth Scientific and Industrial Research Organisation (statlig myndighet i Australien)
Experimentell del: Joseph W. Lyding University of Illinois at Urbana-Champaign och Beckman Institute
2015 Teoretisk del: Markus J. Buehler Massachusetts Institute of Technology
Experimentell del: Michelle Y. Simmons The University of New South Wales
2016 Teoretisk del: Bartosz A. Grzybowski Ulsan National Institute of Science and Technology, Sydkorea
Experimentell del: Franz J. Giessibl Regensburgs universitet (Tyskland)
2017 Teoretisk del: Giovanni Zocchi University of California
Experimentell del: William M Shih Harvard University

Stora Feynmanpriset

Stora Feynmanpriset (engelska: Feynman Grand Prize) är ett pris som ännu inte delats ut (2012). Priset tillkännagavs 1996[5] och prissumman är på $250 000[6]. Medlen till prissumman har donerats från olika håll till Foresight Institute för att främja utvecklingen av nanotekniken[6]. Priset kommer att delas ut till den eller de forskare som skapat två specifika saker[6]:

  1. En robotarm inte större än 100 nm i någon riktning. Denna ska kunna manipulera och flytta enskilda atomer och molekyler för att bygga upp en större struktur.
  2. En 8 bits adderare inte större än 50 nm i någon riktning.

Fotnoter

  1. 1 2 ”Nanotechnology Prizes and Awards Sponsored by Foresight Nanotech Institute” (på engelska). Foresight Institute. Arkiverad från originalet den 21 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171021164603/https://www.foresight.org/about/fi_spons.html. Läst 21 oktober 2017.
  2. ↑ S. Holmlund och H. Olin: ’’Nanorevolutionen’’,Santérus Förlag, 2011, sid. 35-37.
  3. ↑ ”Distinctions between the annually awarded Foresight Institute Feynman Prizes and the Feynman Grand Prize”. Arkiverad från originalet den 23 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121023013937/http://www.foresight.org/prize/feynman_distinctions.html. Läst 28 november 2012.
  4. ↑ ”The Biennial Feynman Prizes in Nanotechnology”. Arkiverad från originalet den 27 juli 2012. https://web.archive.org/web/20120727003804/http://foresight.org/GrandPrize.2.html#anchor383350. Läst 28 november 2012.
  5. 1 2 ”FI sponsored prizes & awards”. www.foresight.org. Arkiverad från originalet den 13 september 2014. https://web.archive.org/web/20140913111821/http://www.foresight.org/about/fi_spons.html#PrevPrizes. Läst 24 oktober 2017.
  6. 1 2 3 ”Feynman Grand Prize”. Arkiverad från originalet den 12 augusti 2012. https://web.archive.org/web/20120812225329/http://www.foresight.org/GrandPrize.1.html#anchor335356. Läst 28 november 2012.