Filisteen
| Filisteen | |
| Filistén/De fem städerna | |
1175 f.Kr.–722 f.Kr. | |
![]() | |
| Huvudstad | Ingen |
|---|---|
| Språk | Filisteiska Kananitiska Hebreiska |
| Religion | Kananitisk |
| Statsskick | Federation |
| Bildades | 1175 f.Kr. |
| – bildades genom | Bronsålderskollapsen |
| – bildades ur | Kananitiska stadsstater |
| Upphörde | 722 f.Kr. |
| – upphörde genom | Assyriska erövringen av Levanten |
| – uppgick i | Assyriska imperiet |
| Idag del av | Egypten Israel Palestina |
Filisteen[1] var ett geo-politiskt område i Kanaan bebott av filistéer. Området gränsade till Yarkonfloden i norr, Medelhavet i väst, Juda rike i öst och det egyptiska Sinai i söder[2][3]. Filistén styrdes av fem kungar som härskade från städerna Ashkelon, Ashdod, Ekron, Gath, och Gaza. Filistéerna skall ha kommit från södra Europa som del av sjöfolken och de bosatte sig i området antingen självmant eller genom egypterna som besegrade sjöfolket i slaget vid deltat. Filistén skall ha legat i konstant konflikt med judarna, kananéerna och egypterna och deras rike kom sakta att bli influerat av den kananitiska kulturen.[4]
722 f.Kr. invaderades Levanten av det assyriska imperiet som erövrade filistéernas tidigare områden. Filistéerna gavs till en början ganska stor autonomi i utbyte mot tribut men då de gjorde uppror mot assyrierna erövrades de helt och området inlemmades i det assyriska imperiet. Efter det omnämns de inte mer i nedskrivna källor.[5]
Källor
- ↑ ”filistéer”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/filisteer?isSearchResult=true. Läst 9 mars 2026.
- ↑ Ehrlich, Carl S. (1996). The Philistines in Transition: A History from Ca. 1000-730 B.C.E. BRILL. sid. 3.
- ↑ Ben-Shlomo, David (2010). Philistine Iconography: A Wealth of Style and Symbolism (PDF). Saint-Paul. sid. 14.
- ↑ Library, National Public. "Philistia | National Public Library - eBooks | Read eBooks online". nationalpubliclibrary.info.
- ↑ David Ben-Shlomo, Tell Jemmeh, Philistia and the Neo-Assyrian Empire during the Late Iron Age. Levant 2014; 46(1), sid 58-88
