Finglanssteklar

Finglanssteklar
Entedon sparetus (Entedoninae)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljGlanssteklar
Chalcidoidea
FamiljFinglanssteklar
Eulophidae
Vetenskapligt namn
§ Eulophidae
AuktorWestwood, 1829
Typsläkte
Eulophus
Geoffroy, 1762
Underfamiljer
Entedoninae
Entiinae
Eulophinae
Opheliminae
Tetrastichinae
Hitta fler artiklar om djur med
Djurportalen

Finglanssteklar (Eulophidae)[1] är en familj av parasitsteklar i överfamiljen glanssteklar (Chalcidoidea). Familjen har en global utbredning och delas upp i fem underfamiljer[1], varav fyra återfinns i Sverige.[2] Enligt Universal Chalcidoidea Database omfattar familjen Eulophidae totalt över 300 släkten och 6 500 beskrivna arter[1]. I Sverige har 645 av dessa arter hittills påträffats.[2]

Kännetecken

En hanne av Pnigalio mediterraneus. Notera de grenade antennarna, något som är typiskt för många hannar i underfamiljen Eulophinae.

Finglanssteklar är mycket små med en kroppslängd på max några mm, och har som det svenska namnet antyder ofta en vacker metallisk glans. De skiljs från andra glanssteklar genom att varje fot endast har fyra tarsleder, att de har en kort och rak sporre på framskenbenet samt att de har en kort antenn, oftast med endast 7–9 leder. Dessutom har de en tydlig midja.[2][3] Hannar av flera släkten i underfamiljen Eulophinae har karakteriskt förgrenade antenner[3], något som är ovanligt för glanssteklar.

Klassificering av underfamiljer

Finglanssteklar delas numera upp i fem underfamiljer:[1][3][4]

Alla underfamiljer utom Opheliminae har påträffats i Sverige.[2] Underfamiljen Entiinae kallades tidigare Euderinae, men detta var en junior homonym då det var ett redan taget namn för en underfamilj av äkta vivlar (Curculionidae).[5] Tidigare utgjorde släktet Elasmus en egen familj, Elasmidae. Fylogenetiska studier har dock visat att Elasmus hör hemma inom underfamiljen Eulophinae.[3][6][7]

Bildgalleri

Källor

  1. 1 2 3 4 ”Eulophidae | Universal Chalcidoidea Database”. ucd.chalcid.org. UCD Community. https://ucd.chalcid.org/#/taxon?taxonID=455498. Läst 26 december 2025.
  2. 1 2 3 4 ”Finglanssteklar”. www.artfakta.se. SLU Artdatabanken. Arkiverad från originalet den 10 december 2021. https://web.archive.org/web/20211210195052/https://www.dyntaxa.se/Taxon/Info/2001158?changeRoot=True. Läst 26 december 2025.
  3. 1 2 3 4 John Heraty, James Woolley, red (2025). Chalcidoidea of the World (1st ed). CAB International. ISBN 978-1-80062-352-1
  4. ↑ ”Eulophidae | NBN Atlas”. NBN Atlas. https://species.nbnatlas.org/species/NBNSYS0000159988. Läst 29 december 2025.
  5. ↑ Hansson, Christer; Straka, Josef (2009-01). ”The name Euderinae (Hymenoptera: Eulophidae) is a junior homonym” (på engelska). Proceedings of the Entomological Society of Washington 111 (1): sid. 272–273. doi:10.4289/0013-8797-111.1.272. ISSN 0013-8797. http://www.bioone.org/doi/abs/10.4289/0013-8797-111.1.272. Läst 28 december 2025.
  6. ↑ Gauthier, N.; Lasalle, J.; Quicke, D. L. J.; Godfray, H. C. J. (2000-10). ”Phylogeny of Eulophidae (Hymenoptera: Chalcidoidea), with a reclassification of Eulophinae and the recognition that Elasmidae are derived eulophids” (på engelska). Systematic Entomology 25 (4): sid. 521–539. doi:10.1046/j.1365-3113.2000.00134.x. ISSN 0307-6970. https://resjournals.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1046/j.1365-3113.2000.00134.x. Läst 28 december 2025.
  7. ↑ Rasplus, Jean-Yves; Blaimer, Bonnie B.; Brady, Seán G.; Burks, Roger A.; Delvare, Gérard; Fisher, Nicole (2020-03-18). ”A first phylogenomic hypothesis for Eulophidae (Hymenoptera, Chalcidoidea)”. Journal of Natural History 54 (9-12): sid. 597–609. doi:10.1080/00222933.2020.1762941. ISSN 0022-2933. https://doi.org/10.1080/00222933.2020.1762941. Läst 28 december 2025.

Externa länkar