Flodnejonöga

Flodnejonöga
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Status i Finland: Nära hotad[2]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
KlassRundmunnar
Cyclostomata
OrdningPetromyzontiformes
FamiljNejonögon
Petromyzontidae
SläkteLampetra
ArtFlodnejonöga
L. fluviatilis
Vetenskapligt namn
§ Lampetra fluviatilis
Auktor(Linnaeus, 1758)
Synonymer
Lampetra fluviatilis Ivanova-Berg, 1966[3]
Lampetra fluviatilis Berg, 1932[3]
Lampetra fluviatilis Berg, 1931[4]
Lampetra opisthodon Gratzianov, 1907[3]
Petromyzon fluviatilis Smitt, 1895[3]
Lampetra ayresi (non Günther, 1870)[5]
Petromyzon omalii Beneden, 1857[6]
Ammocoetes communis Gistel, 1848[3]
Petromyzon argenteus Nardo, 1847[3]
Petromyzon macrops Blainville, 1825[3]
Petromyzon jurae MacCulloch, 1819[3]
Petromyzon sanguisuga Lacepède, 1800[3]
Petromyzon pricka Lacepède, 1798[3]
Petromyzon argenteus Bloch, 1795[3]
Petromyzon branchialis Linnaeus, 1758[3]
Petromyzon fluviatilis Linnaeus, 1758[7]
Hitta fler artiklar om djur med
Djurportalen

Flodnejonöga (Lampetra fluviatilis)[8][9] är en ryggsträngsdjur som beskrevs 1758 av Carl von Linné. Arten ingår i släktet Lampetra och familjen nejonögon.[8]

Utseende

Flodnejonögat är ett långsträckt, ålliknande djur med avsmalnande svansparti. Som vuxen når den en totallängd på upp till 50 centimeter, medan sjölevande populationer i Sverige stannar runt 32 centimeter och larven (linålen) mäter cirka 15 centimeter. Kroppen har mellan 58 och 69 muskelsegment samt 4–7 svalgtentakler. Artens två ryggfenor är först tydligt åtskilda men växer samman under könsmognaden, där den bakre fenan är både bredare och längre samt flyter ihop med stjärtfenan. Sugskivans tänder är normalt spetsiga men ersätts av trubbiga tänder under lekvandringen. Direkt efter metamorfosen har djuret oproportionerligt stora ögon och vassa tänder. Färgen är först silverglänsande med mörk rygg under parasitfasen och början av uppvandringen, för att sedan övergå till en brunaktig rygg, bronsfärgade sidor och en ljus undersida.[9]

Könsskillnaderna blir extra tydliga i samband med gonadmognaden, då båda könen krymper kraftigt – honorna med cirka 27 procent och hanarna med 23 procent – vilket gör att hanarna till slut är något längre vid själva leken. Hanen kännetecknas av en slankare bål, en konisk genitalpapill vid kloaken, en större sugskiva samt längre ryggfenor och ett längre parti framför gälarna. Honan har i medeltal fler muskelsegment än hanen inom samma bestånd, och utvecklar som könsmogen en svullnad vid den bakre ryggfenan samt ett kort analfenveck bakom den uppsvällda kloaken.[9]

Larven i sin tur har en kort ryggfena med grund inskärning som fortsätter runt kroppsslutet som en opigmenterad, avrundad stjärtfena, samt en munhuva som endast är pigmenterad på övre delen.[9]

Utbredning

Arten förekommer i nästan hela Europa och vidare till östra Ryssland där den bland annat lever i sjöarna Ladoga och Onega. Flodnejonöga är utdöd i Italien samt Schweiz och eventuellt även i Portugal.[1]

Ekologi

Flodnejonögats larv, linålen, lever nedgrävd som filterare i mjukbottnar under drygt fyra till fem år. På sensommaren inleds en fyra till sex månaders metamorfos där larven inte intar någon föda, innan de unga djuren vandrar ut i havet eller en sjö under vårfloden mellan mars och maj. I havet lever de nära kusten i två och ett halvt till tre år och livnär sig som parasiter på stimfiskar som sill och skarpsill, samt på torskfiskar, nors, makrill och lax, genom att skrapa i sig vävnad med sin rasptunga.[9]

Under hösten och vintern påbörjas lekvandringen upp i floder och åar, vilket sker under mörka och månfria nätter. Under denna vandring slutar djuren helt att äta, tarmen tillbakabildas till en tråd och könsmognaden startar inför leken som i Skandinavien äger rum i juni. Leken sker i rinnande vatten på grus- eller stenbotten, där hanen förbereder en bogrop genom att flytta material med mun och kropp. I mindre vattendrag sker leken grunt, medan upp till 50 honor kan samlas för grupplek på upp till fyra meters djup i större floder. Samtliga djur dör inom två veckor efter leken. En stor hona kan lägga upp till 26 000 millimeterstora ägg som kläcks efter 11–15 dagar, varpå de fyra millimeter långa larverna efter några dagar driver med strömmen till en passande mjukbotten.[9]

Flodnejonöga och människan

Status och hot

IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig[1] men genom sin komplicerade livscykel och därmed beroende av vitt skilda miljöer under olika livsstadier är arten känsligt för många typer av störningar. Ett hot utgörs av utbyggnaden av vattenkraften i älvar och floder och annan vattenreglering. Enligt den finländska rödlistan[10] är arten nära hotad i Finland medan Artdatabanken kategoriserad den som livskraftig i Sverige.[9]

I kulturen

Under Romerska riket, hos vikingar och i det medeltida England betraktades flodnejonögat som välsmakande mat.[11]

Källor

  1. 1 2 3 2011 Lampetra fluviatilis Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ↑ Risto Väinölä (2019). ”Finsk rödlistning av flodnejonöga – Lampetra fluviatilis” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.53084. Läst 22 mars 2022.
  3. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 Kottelat, M. (1997) European freshwater fishes., Biologia 52, Suppl. 5:1-271.
  4. ↑ Eschmeyer, W.N. (ed.) (1998) Catalog of fishes., Special Publication, California Academy of Sciences, San Francisco. 3 vols. 2905 p.
  5. ↑ Scott, W.B. and E.J. Crossman (1973) Freshwater fishes of Canada., Bull. Fish. Res. Board Can. 184:1-966.
  6. ↑ Hardisty, M.W. (1986) Lampetra fluviatilis (Linnaeus, 1758)., p. 249-278. In J. Holcík (ed.) The Freshwater fishes of Europe. Vol. 1, Part 1. Petromyzontiformes.
  7. ↑ Vladykov, V.D. (1984) Petromyzonidae., p. 64-67. In P.J.P. Whitehead, M.-L. Bauchot, J.-C. Hureau, J. Nielsen, and E. Tortonese (eds.) Fishes of the north-eastern Atlantic and Mediterranean. UNESCO, Paris. vol. 1.
  8. 1 2 Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (13 juli 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/lampetra+fluviatilis/match/1. Läst 24 september 2012.
  9. 1 2 3 4 5 6 7 SLU Artdatabanken (2026). [https://artfakta.se/taxa/102127 Artfakta: flodnejonöga (Lampetra fluviatilis)9, läst 2026-07-11
  10. ↑ (på finska/engelska) Suomen lajien uhanalaisuus 2010= / The 2010 red list of Finnish species. Helsinki: Ympäristöministeriö. 2010. Libris 12130085. ISBN 978-952-11-3805-8. Arkiverad från originalet den 9 september 2015. https://web.archive.org/web/20150909225926/http://www.ym.fi/fi-FI/Ajankohtaista/Julkaisut/Erillisjulkaisut/Suomen_lajien_uhanalaisuus__Punainen_kir%284709%29. Läst 15 oktober 2015 Arkiverad 9 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  11. ↑ ”River lamprey”. ARKive. 2009. Arkiverad från originalet den 4 februari 2013. https://web.archive.org/web/20130204183512/http://www.arkive.org/river-lamprey/lampetra-fluviatilis/. Läst 30 april 2018.

Externa länkar