Francesco Bianchini

Francesco Bianchini
	Francesco Bianchini
Född	13 december 1662; Verona, Italien
Död	2 mars 1729 (66 år); Rom
Medborgare i	Republiken Venedig
Utbildad vid	Universitetet i Padua
Sysselsättning	Astronom, historiker, arkeolog, filosof, konsthistoriker
Utmärkelser
	Fellow of the Royal Society
	Redigera Wikidata

Francesco Bianchini, född den 13 december 1662 i Verona, Republiken Venedig, död den 2 mars 1729 i Rom, Kyrkostaten,^[6] var en italiensk filosof, astronom och arkeolog. Han arbetade för tre påvars kuria, bland annat som hedersdomare för Clemens XI och sekreterare i kommissionen för kalenderreformen, där han arbetade med metoden för att beräkna det astronomiskt korrekta datumet för påsk under ett givet år.

Biografi

Bianchini föddes i en adlig familj som son till Giuseppe Bianchini och hans hustru Cornelia Vailetti. Bianchini utbildades av jesuiter i Bologna och av den paduanska astronomen Geminiano Montanari och tillbringade större delen av sina universitetsår i Padua med att studera kometer medan han studerade teologi. Denna tidiga utbildning i astronomi etablerade Bianchinis engagemang för experimentella och fysikaliska vetenskaper. År 1684 flyttade han till Rom och blev bibliotekarie åt kardinal Ottoboni, som i egenskap av påve Alexander VIII (1689) upphöjde honom till påvlig kammarherre och kannik i Santa Maria Maggiore. Clemens XI skickade honom på ett uppdrag till Paris år 1712 och anställde honom för att bilda ett museum för kristna antikviteter. En artikel av honom om Giovanni Domenico Cassinis nya parallaxmetod infördes i Acta Eruditorum i Leipzig år 1685.^[6]

Bianchini valdes till ledamot av Royal Society of London i januari 1713 efter att ha blivit föreslagen av Sir Isaac Newton.^[7] Den 9 januari 1706 valdes han till medlem av Franska vetenskapsakademin i Paris.^[8]

En gnomon på den södra väggen av Santa Maria degli Angeli e dei Martiri projicerar solens bild på Bianchinis linje varje solmiddag.

Bianchini gjorde ganska märkliga iakttagelser rörande planeten Venus, bland annat slutsater om Venus rotationsperiod baserade på observationer av dess yta med ett 66 mm (2,6") teleskop med 30 meter brännvidd.^[9] Idag vet vi att detta är omöjligt på grund av det tjocka molntäcket på denna planet. Han arbetade också med Venus parallax och mätte precessionen för jordens rotationsaxel.

Som en del av sina ansträngningar att förbättra kalenderns noggrannhet fick Bianchini i uppdrag av Clemens XI att konstruera en viktig meridianlinje i basilikan Santa Maria degli Angeli e dei Martiri (Sankta Maria av änglarnas och martyrernas basilika) i Rom, en anordning för att beräkna solens och stjärnornas position.^[10]

Enligt en nyhetsartikel online från Catholic News Service av Carol Glatz den 5 augusti 2011 noterade påven Benedictus XVI detta när han förklarade astronomins betydelse – särskilt när klockor var primitiva och benägna att visa fel – för att bestämma vissa liturgiska firandedagar och tiderna för vissa dagliga böner, såsom Angelusbönen.^[10] Hans syn på det kopernikanska systemet är inte uppenbar, men det har noterats att bilden av planetsystemet i hans bok om Venus har ett tomt centrum.

Bianchini arbetade också som topograf och arkeolog i antikens Rom, och som samlare. År 1726 upptäcktes en struktur (Livias kolumbarium) bestående av tre gravkammare tillhörande några av Augustus och hans hustru Livias tjänare och frigivna nära Via Appia, och utgrävdes. Bianchini utforskade dessa rum och publicerade en beskrivning. År 1727 föll han genom taket på ett valv när han utforskade ruinerna av Caesars palats på Palatinen (Domitianus palats) och skadades allvarligt.^[11] Bianchini dog i Rom den 2 mars 1729,^[8] och begravdes i Santa Maria Maggiore.^[12] Ett monument restes till hans minne i Veronas katedral.

Publikationer

*Hesperi et Phosphori nova phaenomena*, 1728

Bianchini publicerade många böcker, som:^[6]

Storia universale, provata co' monumenti, e figurata co' simboli degli antichi (Rom, 1697 och 1747)
De Calendario et Cyclo Caesaris (1703)
De vitis romanorum pontificum a Petro Apost. ad Nicolaum I. 4 vol. (Rom, 1718–35)
Camera Ed Inscrizioni Sepulcrali De' Liberti, Servi, ed Ufficiali della Casa di Augusto Scoperte nella Via Appia, ed illustrate Con le Annotazioni (Rom, 1727)
Hesperi et Phosphori nova phaenomena sive observationes circa planetam Veneris (Rom, 1728), i där han hävdade att Venus skulle rotera på 24 dagar och 8 timmar.
Astronomicae et Geographicae Observationes Selectae (1737) (postumt)
Del Palazzo de Cesari Opera Postuma (Verona, 1738) (postumt)
De Tribus Generibus Instrumentorum Musicae Veterum Organicae (Rom, 1742) (postumt) En avhandling om Greklands och Roms musikinstrument.
Opuscula Varia (1754) (postumt).

Utmärkelser och erkännanden

42775 Bianchini, en asteroid, kratrar på Mars^[13] och Nedslagskratrarna Bianchini på månen och Bianchini på planeten Mars är uppkallade efter honom.^[14]^[15]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Francesco Bianchini, 21 december 2025.

Bianchini, Francesco i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1905)

Noter

1 2 SNAC, SNAC Ark-ID: w6h99dm1, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
1 2 3 Bianchini, Franz, vol. 1, Biographisches Lexikon des Kaiserthums Oesterreich, s. 381.^{[källa från Wikidata]}
1 2 Gran Enciclopèdia Catalana, Grup Enciclopèdia Catalana, Gran Enciclopèdia Catalana-ID (tidigare schema): 0009882 0030866.^{[källa från Wikidata]}
1 2 BeWeB, BeWeB person-ID: 628, läst: 5 februari 2021.^{[källa från Wikidata]}
↑ Dictionary of Art Historians, Dictionary of Art Historians-ID: bianchifr, läst: 23 april 2022.^{[källa från Wikidata]}
1 2 3 Chisholm, Hugh, ed. (1911). "Bianchini, Francesco". Encyclopædia Britannica. Vol. 3 (11th ed.). Cambridge University Press. p. 848. This cites: Fontenelle's "Éloge" (Mémoires de l'Acad. de l'Histoire, p. 102, Paris, 1729) Mazzoleni, Vita di Francesco Bianchini (Verona, 1735) Tipaldo, Biografia degli Italiani Illustri, vii. 288 (Venezia, 1840) Mazzuchelli, Gli Scrittori d'Italia, II, 2, Brescia 1760, pp. 1172-1177 Maffei, Verona Illustrata, p . 254, &c.
↑ ”Library and Archive Catalogue”. Library and Archive Catalogue. Royal Society. http://www2.royalsociety.org/DServe/dserve.exe?dsqIni=Dserve.ini&dsqApp=Archive&dsqCmd=Show.tcl&dsqDb=Persons&dsqPos=0&dsqSearch=%28Surname%3D%27bianchini%27%29. Läst 13 december 2010.
1 2 Rotta 1968.
↑ Moore, P. (1985). ”The Mapping of Venus: Presidential Address, 1984”. Journal of the British Astronomical Association 95: sid. 50. Bibcode: 1985JBAA...95...50M.
1 2 "På 1700-talet beslutade påven Clemens XI att skapa en officiell referenspunkt för att avgöra tiden i Rom. Han gav astronomen Francesco Bianchini i uppdrag att bygga en meridian inuti Michelangelos basilika Santa Maria degli Angeli och Martyri.""”High noon: How the sun and moon guided prayer times and liturgy”. Catholic News. 5 August 2011. http://www.catholicnews.com/data/stories/cns/1103118.htm. Läst 16 juni 2013.
↑ The National Cyclopaedia of Useful Knowledge Vol III, (1847), London, Charles Knight, p.291.
↑ ”Francesco Bianchini”. Basilica di Santa Maria degli Angeli e dei Martiri alle Terme di Diocleziano di Roma. Arkiverad från originalet den 25 januari 2021. https://web.archive.org/web/20210125163011/http://www.santamariadegliangeliroma.it/paginamastersing.html?codice_url=bianchini&ramo_home=La_Meridiana&lingua=. Läst 5 januari 2026.
↑ de Vaucouleurs, G.; Blunck, J.; Davies, M.; Dollfus, A.; Koval, I. K.; Kuiper, G. P.; Masursky, H.; Miyamoto, S.; et al. (September 1975). ”The new Martian nomenclature of the International Astronomical Union”. Icarus 26 (1): sid. 85−98. doi:10.1016/0019-1035(75)90146-3. Bibcode: 1975Icar...26...85D.
↑ ”Bianchini on Moon” (på engelska). International Astronomical Union. 18 oktober 2010. https://planetarynames.wr.usgs.gov/Feature/734. Läst 23 november 2024.
↑ ”Bianchini on Mars” (på engelska). International Astronomical Union. 17 november 2010. https://planetarynames.wr.usgs.gov/Feature/735. Läst 23 november 2024.

Vidare läsning

Rotta, Salvatore (1968). "BIANCHINI, Francesco". Dizionario Biografico degli Italiani (in Italian). Vol. 10: Biagio–Boccaccio. Rome: Istituto dell'Enciclopedia Italiana. ISBN 978-88-12-00032-6.
Heilbron, J. L. (2022). The Incomparable Monsignor. Francesco Bianchini's World of Science, History, and Court Intrigue. Oxford: Oxford University Press. ISBN 9780192856654. https://books.google.com/books?id=qDNtEAAAQBAJ

Externa länkar

Schaefer, Francis J. (1907). "Francesco Bianchini" . In Herbermann, Charles (ed.). Catholic Encyclopedia. Vol. 2. New York: Robert Appleton Company.
Kurzbeschreibung Hesperi et Phosphori nova phaenomena…
Bianchini's Globe of Venus, 1727. Astronomical Museum Museo della Specola, Bologna
Wikimedia Commons har media som rör Francesco Bianchini.

[c04ed65b0909a2cb7a33d4349638f9eff50d1d29-1] 1 2 SNAC, SNAC Ark-ID: w6h99dm1, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[f11c0751321debf19b0c63ebb58d2f86d489e71f-2] 1 2 3 Bianchini, Franz, vol. 1, Biographisches Lexikon des Kaiserthums Oesterreich, s. 381.^{[källa från Wikidata]}

[cbcfb5ce561875f052897b9e0f48577b5b29d2fa-3] 1 2 Gran Enciclopèdia Catalana, Grup Enciclopèdia Catalana, Gran Enciclopèdia Catalana-ID (tidigare schema): 0009882 0030866.^{[källa från Wikidata]}

[d8718d0af3d7adbf3942459e0a3335781d214782-4] 1 2 BeWeB, BeWeB person-ID: 628, läst: 5 februari 2021.^{[källa från Wikidata]}

[e4987499c54fbf41ae8926e62ad90d123d70f8a3-5] Dictionary of Art Historians, Dictionary of Art Historians-ID: bianchifr, läst: 23 april 2022.^{[källa från Wikidata]}

[EB1911-6] 1 2 3 Chisholm, Hugh, ed. (1911). "Bianchini, Francesco". Encyclopædia Britannica. Vol. 3 (11th ed.). Cambridge University Press. p. 848. This cites: Fontenelle's "Éloge" (Mémoires de l'Acad. de l'Histoire, p. 102, Paris, 1729) Mazzoleni, Vita di Francesco Bianchini (Verona, 1735) Tipaldo, Biografia degli Italiani Illustri, vii. 288 (Venezia, 1840) Mazzuchelli, Gli Scrittori d'Italia, II, 2, Brescia 1760, pp. 1172-1177 Maffei, Verona Illustrata, p . 254, &c.

[7] ”Library and Archive Catalogue”. Library and Archive Catalogue. Royal Society. http://www2.royalsociety.org/DServe/dserve.exe?dsqIni=Dserve.ini&dsqApp=Archive&dsqCmd=Show.tcl&dsqDb=Persons&dsqPos=0&dsqSearch=%28Surname%3D%27bianchini%27%29. Läst 13 december 2010.

[DBI-8] 1 2 Rotta 1968.

[9] Moore, P. (1985). ”The Mapping of Venus: Presidential Address, 1984”. Journal of the British Astronomical Association 95: sid. 50. Bibcode: 1985JBAA...95...50M.

[Catholic_News-10] 1 2 "På 1700-talet beslutade påven Clemens XI att skapa en officiell referenspunkt för att avgöra tiden i Rom. Han gav astronomen Francesco Bianchini i uppdrag att bygga en meridian inuti Michelangelos basilika Santa Maria degli Angeli och Martyri.""”High noon: How the sun and moon guided prayer times and liturgy”. Catholic News. 5 August 2011. http://www.catholicnews.com/data/stories/cns/1103118.htm. Läst 16 juni 2013.

[11] The National Cyclopaedia of Useful Knowledge Vol III, (1847), London, Charles Knight, p.291.

[12] ”Francesco Bianchini”. Basilica di Santa Maria degli Angeli e dei Martiri alle Terme di Diocleziano di Roma. Arkiverad från originalet den 25 januari 2021. https://web.archive.org/web/20210125163011/http://www.santamariadegliangeliroma.it/paginamastersing.html?codice_url=bianchini&ramo_home=La_Meridiana&lingua=. Läst 5 januari 2026.

[deVaucouleurs1975-13] Vaucouleurs, G.; Blunck, J.; Davies, M.; Dollfus, A.; Koval, I. K.; Kuiper, G. P.; Masursky, H.; Miyamoto, S.; et al. (September 1975). ”The new Martian nomenclature of the International Astronomical Union”. Icarus 26 (1): sid. 85−98. doi:10.1016/0019-1035(75)90146-3. Bibcode: 1975Icar...26...85D.

[14] ”Bianchini on Moon” (på engelska). International Astronomical Union. 18 oktober 2010. https://planetarynames.wr.usgs.gov/Feature/734. Läst 23 november 2024.

[15] ”Bianchini on Mars” (på engelska). International Astronomical Union. 17 november 2010. https://planetarynames.wr.usgs.gov/Feature/735. Läst 23 november 2024.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]