Fritz Sterzel
| Fritz Sterzel | |
| Född | 21 januari 1890 |
|---|---|
| Död | 2 april 1959 (69 år) |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Domare |
| Befattning | |
| Justitieråd i Högsta domstolen (1935–1955) | |
| Arbetsgivare | Uppsala universitet |
| Redigera Wikidata | |
Fredrik (Fritz) Julius Christian Sterzel, född 21 januari 1890, död 2 april 1959 i Stockholm, var en svensk jurist och ämbetsman.[1] Han var far till Fredrik Sterzel.
Sterzel blev filosofie kandidat 1912, juris kandidat 1913, juris licentiat 1919 och juris doktor 1920.[2] Han var 1919–1922 docent och 1920–1921 tillförordnad professor vid Uppsala universitet. Han genomförde tingstjänstgöring 1913–1916, blev assessor 1921, fiskal 1928, hovrättsråd i Svea hovrätt 1929, tillförordnad revisionssekreterare 1925, revisionssekreterare 1931, och var justitieråd 1935–1955. Han blev kommendör med stora korset av Nordstjärneorden 1945. Sterzel är begravd på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[3]
Bibliografi
- Bidrag till läran om bedrägeribrottet (doktorsavhandling, 1919)
- Lagen om skuldebrev (tillsammans med Erik Marks von Würtemberg, 1937; 3:e upplagan 1953)
Källor
- ↑ Sterzel, Fritz i Vem är det 1957
- ↑ Sterzel, Fritz (1919). Bidrag till läran om bedrägeribrottet. Uppsala universitets årsskrift, 0372-4654 ; 1919: Juridik ; 1. Uppsala: Akad. bokh. Libris 437291
- ↑ SvenskaGravar