Gisèle Halimi

Gisèle Halimi
Gisèle Halimi, 14 september 2008.
FöddZeiza Gisèle Élise Taïeb
27 juli 1927[1][2][3]
La Goulette[4][3], Tunisien
Död28 juli 2020[5][3][6] (93 år)
Paris sjunde arrondissement[5][3]
BegravdPère-Lachaise[7]
kartor
Medborgare iFrankrike, Franska protektoratet Tunisien och Tunisien
Utbildad vidlycée de la rue de Russie
fakulteten för juridik och ekonomi vid Paris universitet, licentiat
Institut d'études politiques de Paris
Carnot Lyceum i Tunis
SysselsättningPolitiker[4], jurist[8], essäist, advokat[4], medborgarrättsaktivist[9]
Befattning
Ledamot av Frankrikes nationalförsamling
Femte franska republikens sjunde legislaturperiod, Isères fjärde (1981–1984)
Permanent delegat för Frankrike i UNESCO (1985–1986)
Politiskt parti
Socialisternas, de radikalas och medborgarnas grupp
MakeClaude Faux[10]
BarnJean-Yves Halimi (f. 1952)
Serge Halimi (f. 1955)
Emmanuel Faux (f. 1964)
Utmärkelser
Kommendör av Nationalförtjänstorden (2010)[11]
Kommendör av Hederslegionen (2013)
Namnteckning
Redigera Wikidata

Gisèle Halimi, ursprungligen Zeiza Gisèle Élise Taïeb, född 27 juli 1927 i La Goulette i dåvarande Franska protektoratet Tunisien, död 28 juli 2020 i Paris,[12] var en fransk-tunisisk advokat, feministisk aktivist och essäist.[13]

Från 1950-talet och framåt stred Gisèle Halimi, både som advokat och författare, för kvinnans rättigheter, bland annat för rätten till fri abort. Hon var ledamot av Frankrikes nationalförsamling som fri socialist under åren 1981–1984 och var under en tid fransk representant för Unesco.[14] 1998 var hon med och startade aktivistnätverket Attac.[15]

Bland hennes verk märks På kvinnans sida (La cause de femmes, 1973; utgiven på svenska 1978) samt medverkan i antologin Programme commun de femmes (1978) där kvinnans grundläggande behov inom juridik, medicin, utbildning och yrkesliv diskuteras och förslag ges på lösningar.

Hon har tilldelats Hederslegionen (2006) och franska Nationalförtjänstorden (2010).

Bibliografi (utgivet på svenska)

  • 1973 – La cause de femmes (På kvinnans sida, 1978, ISBN 91-7160-255-0)
  • 1988 – Le lait de l'oranger (Apelsinträdet, 1990, ISBN 91-7160-947-4)

Källor

  1. ↑ Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, Sycomore-ID: 3733, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ↑ BD Gest', BD Gest' author-ID: 26540, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. 1 2 3 4 Fichier des personnes décédées, matchID-ID: hH9TNMdtMb2E, läst: 5 december 2023.[källa från Wikidata]
  4. 1 2 3 Emmanuel K. Akyeampong & Henry Louis Gates (red.), Dictionary of African Biography, Oxford University Press, 2012, läs online.[källa från Wikidata]
  5. 1 2 Gisèle Halimi, défenseuse passionnée de la cause des femmes, est morte (på franska), Le Monde, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ↑ Who's Who in France, Who's Who in France: 979.[källa från Wikidata]
  7. ↑ läs online, www.landrucimetieres.fr .[källa från Wikidata]
  8. ↑ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: mzk20251265549, läst: 22 juni 2025.[källa från Wikidata]
  9. ↑ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1188945527749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
  10. ↑ läs online, www.franceculture.fr .[källa från Wikidata]
  11. ↑ läs online, www.grands-avocats.com , läst: 25 november 2018.[källa från Wikidata]
  12. ↑ Avocate et figure féministe, Gisèle Halimi est morte (franska)
  13. ↑ Lawrence D. Kritzman; Brian J. Reilly, Malcolm DeBevoise (September 2007). The Columbia History of Twentieth-Century French Thought. Columbia University Press. sid. 42. ISBN 978-0-231-10790-7. http://books.google.com/books?id=bREQibN9i-sC&pg=PA42. Läst 8 mars 2013
  14. ↑ ”France”. Unesco. 17 oktober 2007. http://www.unesco.org/eri/cp/cp-nav.asp?country=FR&language=E. Läst 8 mars 2013.
  15. ↑ ”Attac – Le collège des fondateurs”. Arkiverad från originalet den 12 april 2011. https://web.archive.org/web/20110412031004/http://www.france.attac.org/le-coll-ge-des-fondateurs. Läst 8 mars 2013. (franska)

Externa länkar