Grå stormsvala
| Grå stormsvala Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Stormfåglar Procellariiformes |
| Familj | Stormsvalor Hydrobatidae |
| Släkte | Hydrobates |
| Art | Grå stormsvala H. furcatus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Hydrobates furcatus | |
| Auktor | (Gmelin, 1789) |
| Utbredning | |
![]() | |
| Synonymer | |
| Oceanodroma furcata | |
Grå stormsvala[2] (Hydrobates furcatus) är en talrik fågel i familjen stormsvalor inom ordningen stormfåglar som förekommer i norra Stilla havet.[3] Arten är talrik och, ovanligt för havsfåglar, ökar i antal.
Kännetecken
Grå stormsvala skiljer sig från alla andra stormsvalor genom sin ljusa fjäderdräkt. Den gör skäl för sitt namn med en i stort sett ljust pärlgrå fjäderdräkt, men bortsett från ett ljust band mörka vingovansidor liksom mörka armtäckare under. Den har även en mörk fläck kring ögat på det i övrigt ljust grå huvudet. I den rätt direkta flykten flykten syns grunda vingslag. Fågeln är vanligtvis tyst, men vid häckningskolonin hörs ett mjukt kvitter eller ett ljust raspigt läte.[4]

Utbredning och systematik
Grå stormsvala förekommer på både amerikanska och asiatiska sidan av norra Stilla havet och delas in i två underarter med följande utbredning:[5]
- Hydrobates furcatus furcatus – häckar på norra Kurilerna, Kommendörsöarna och Aleuterna
- Hydrobates furcatus plumbeus – häckar på öar utanför södra Alaska till norra Kalifornien
Släktestillhörighet
DNA-studier visar att stormsvalan (Hydrobates pelagicus) är inbäddad i Oceanodroma, systerart till just grå stormsvala.[6][7][8][9] Numera inkluderas därför arterna Oceanodroma i Hydrobates, som har prioritet.[1][5][3]
Levnadssätt
Grå stormsvala häckar på utliggande öar på klippiga sluttningar, i gräsiga områden eller bland träd, ibland långt inåt land.[10] Den födosöker främst över kontinentalsockeln[11][12], men närmare land under häckningstid[13]. Fågeln lever huvudsakligen av planktonkräftdjur, fisk och bläckfisk.[10] Den ses oftast enstaka, men kan samlas i grupp när den vilar på havet.[4]


Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till fyra miljoner vuxna individer.[1]
Namn
Fågelns vetenskapliga artnamn furcata betyder "gaffelformad" eller "kluven".[14]
Noter
- 1 2 3 4 5 Birdlife International 2020 Hydrobates furcatus . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2020.
- ↑ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- 1 2 Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.1.
- 1 2 Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 45. ISBN 0-679-45120-X
- 1 2 Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ↑ Sausner, J., J.C. Torres-Mura, J. Robertson, and F. Hertel (2016), Ecomorphological differences in foraging and pattering behavior among storm-petrels in the eastern Pacific Ocean, Auk 133, 397-414.
- ↑ Penhallurick, J. och Wink, M. 2004. Analysis of the taxonomy and nomenclature of the Procellariiformes based on complete nucleotide sequences of the mitochondrial DNA genome. Emu 104: 125–147.
- ↑ Robertson, B.C., Stephenson, B.M. och Goldstein, S.J. 2011. When rediscovery is not enough: Taxonomic uncertainty hinders conservation of a critically endangered bird. Mol. Phylogen. Evol. 61: 941–952.
- ↑ Wallace, S. J., Morris-Pocock, J.A., González-Solís, J., Quillfeldt, P. och Friesen, V.L. 2017. A phylogenetic test of sympatric speciation in the Hydrobatinae (Aves: Procellariiformes). Mol. Phylogen. Evol. 107: 39–47.
- 1 2 del Hoyo, J., Elliot, A. and Sargatal, J. 1992. Handbook of the Birds of the World, Vol. 1: Ostrich to Ducks. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
- ↑ Crossin, R.S. 1974. The storm-petrels (Hydrobatidae). Smithsonian Contributions to Zoology 158: 154-205.
- ↑ Harris, M. P. 1974. A complete census of the Flightless Cormorant (Nannopterum harrisi). Biological Conservation 6: 188-191.
- ↑ Boersma, P.D., Nerini, M.K. and Wheelwright, E.S. 1980. The breeding biology of the fork-tailed storm-petrel (Oceanodroma furcata). Auk 97: 268-282.
- ↑ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör grå stormsvala.
Wikispecies har information om grå stormsvala.- Läten på xeno-canto.org
|

