Hallonbi
| Hallonbi | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Grävbin Andrenidae |
| Släkte | Bergsbin Panurginus |
| Art | Hallonbi Panurginus romani |
| Vetenskapligt namn | |
| § Panurginus romani | |
| Auktor | Aurivillius, 1914 |
| Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen | |
Hallonbi (Panurginus romani) är en solitär[1] biart som beskrevs av Aurivillius 1914.[2][3] Hallonbiet ingår i släktet bergsbin och familjen grävbin.[2][3] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Beskrivning
Hallonbiet är ett långsträckt bi med svart grundfärg och gles, vit till gråbrun behåring. Hanen har de yttersta antennsegmenten orange, samt (munskölden)[a] och delar av benen ljusgula. Biet är litet, med en kroppslängd på 7 till 8 mm.[5]
Ekologi
Habitatet utgörs av skogsbryn, gärna mot odlad mark, sand- och grustag, skogsvägar, kalhyggen och erosionsbranter. Arten, som flyger under juni och juli, är helt oligolektisk vad gäller polleninsamling till larverna, den hämtar endast pollen från hallon i familjen rosväxter, men för att äta nektar kan biet även flyga till skogsnäva (näveväxter) och lingon (ljungväxter).[5] Boet grävs ut i sandig, glesbevuxen mark på soliga ställen[5], och består av en vertikal tunnel, 5 till 8 cm lång, med omkring 8 sidtunnlar, som var och en avslutas med en larvcell[6]. Dessa fylls av honan med en blandning av pollen och nektar som näring, varefter hon lägger ett ägg på toppen och sluter till cellen.[6]
Utbredning
Hallonbiet förekommer från Skandinavien österut längs tajgan till Sibirien och Rysslands Stillahavskust.[5][1]
I Sverige finns arten från Lappland kring Luleälven till norra Västmanland och Uppland, samt på en seperat lokal i Närke. Den svenska förekomsten är klassificerad som livskraftig.[5]
I Finland förekommer arten i sydöstra delarna av landet, från Päijänne-Tavastland och Södra Karelen i söder, till Norra Savolax, Norra Karelen och Kajanaland i norr.[7]. Den har på relativt kort tid (från 2000 till 2010) gått från att vara starkt hotad till livskraftig.[8]
I Norge, där arten också är klassificerad som livskraftig, finns den i Trøndelag och sällsynt i Østlandet[9].
Kommentarer
Källor
- 1 2 Tatiana G. Romankova & Yulia V. Astafurova (2011). ”Bees of the genus Panurginus in Siberia, Far East of Russia, and Allied Areas (Hymenoptera: Andrenidae, Panurginae)” (på engelska). Zootaxa (Magnolia Press, Nya Zeeland) 3112: sid. 1, 5. doi:. ISSN 1175-5334. https://www.researchgate.net/publication/282728062_Bees_of_the_genus_Panurginus_in_Siberia_Far_East_of_Russia_and_Allied_Areas_Hymenoptera_Andrenidae_Panurginae.
- 1 2 ”Hallonbi Panurginus romani Aurivillius, 1914”. Taxonomi. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/103138/taxonomi. Läst 6 maj 2025.
- 1 2 ”Panurginus romani Aurivillius, 1914” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=753886#null. Läst 6 maj 2025.
- ↑ Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2018). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2018 Annual Checklist.”. Species 2000: Leiden, Naturalis, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2018/search/all/key/panurginus+romani/match/1. Läst 23 april 2018.
- 1 2 3 4 5 ”Hallonbi Panurginus romani Aurivillius, 1914”. Information. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/103138/information. Läst 6 maj 2025.
- 1 2 Tony DiTerlizzi, Patrick Coin, Beatriz Moisset, John S. Ascher, V Belov, Jonathan Hoskins, Nathaniel Green (13 mars 2024). ”Family Andrenidae - Miner, Bare-miner, Fairy, and Oxaeine Bees” (på engelska). BugGuide. Iowa State University - Department of Entomology. https://bugguide.net/node/view/4968:. Läst 6 maj 2025.
- ↑ ”Panurginus romani – Bläddra observationer”. Finlands Artdatacenter. 2025. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204844&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 6 maj 2025.
- ↑ Juho Paukkunen (2019). ”Hallonbi – Panurginus romani”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204844. Läst 6 maj 2025.
- ↑ Frode Ødegaard. ”Bringebærbie Panurginus romani Aurivillius, 1914” (på norska (bokmål)). Artsdatabanken. Norsk institutt for naturforskning. https://www.artsdatabanken.no/pages/148156. Läst 23 april 2019.
|