Hasselsplintborre
| Hasselsplintborre | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Skalbaggar Coleoptera |
| Familj | Vivlar Curculionidae |
| Underfamilj | Barkborrar Scolytinae |
| Släkte | Scolytus |
| Art | Hasselsplintborre S. carpini |
| Vetenskapligt namn | |
| § Scolytus carpini | |
| Auktor | (Ratzeburg, 1837) |
| Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen | |
Hasselsplintborre (Scolytus carpini)[1] är en barkborre som beskrevs 1837 av Julius Theodor Christian Ratzeburg. Arten ingår i släktet Scolytus och familjen vivlar.[1]
Utseende
Hasselsplintborre är 2–3,5 mm lång och cylindriskt byggd med välvd buksida som går brant upp mot spetsen på täckvingarna.[2] Arten är blanksvart med svartbruna täckvingar, och den har korta, kraftiga ben och antenner.[2]
Utbredning
Hasselsplintborre förekommer från Mellan- och Sydeuropa till södra Ryssland, Krim och Kaukasus.[2]
Förekomst i Sverige
Första fyndet i Sverige gjordes 1954 i Halltorps hage på Öland.[2] Ytterligare fynd gjordes senare på ön och arten är idag förmodligen ganska utbredd på Öland. Den har även påträffats på norra Gotland, på flera lokaler i Uppland samt på en lokal i Södermanland.[2] Alla mellansvenska fynd är alla gjorda i nära anslutning till Mälaren. Arten är ej funnen i övriga Norden och närmsta förekomst är i Estland och Lettland.[2]
Ekologi
Larvutvecklingen sker under tunn bark på nyligen döda delar av lövträd, främst avenbok och hassel.[2] Även ek och bok förekommer som värdträd.[2] Honan gnager en 2–3 cm lång modergång tvärs över veden, varefter larverna gnager långa gångar längs fiberriktningen innan de förpuppas i splintveden.[2] Utvecklingen tar ett år, med förpuppning i slutet av maj och skalbaggar som lämnar virket i mitten av juni. Arten kan utvecklas i samma stam flera år i rad eftersom gammal hassel dör långsamt.[2]