Henrik Beer

Henrik W:son Beer,^[4] född 22 oktober 1915 i Stockholm,^[5] död i Genève, Schweiz 24 maj 1987,^[5] var generalsekreterare vid Svenska Röda Korset 1947-1960 och vid Röda Korset 1960 till 1981.^[6]

Beer var ansvarig för organiseringen av den 17:de Internationella Röda Kors-konferensen i Stockholm 1948. Åtta år senare blev han stationerad i Wien där han arbetade med Ungernrevolten.^[7] 30 september 1959 utsågs han till Internationella Röda korsets generalsekreterare, efter att under 12 år ha verkat som Svenska Röda Korsets generalsekreterare.^[8] Under hans tid som generalsekreterare för Internationella Röda korset ökade medlemsantalet från 86 till 126.^[5] Han studerade historia, statsvetenskap och nationalekonomi.^[9] Till slut valde han en filosofie kandidatexamen som utbildning.^[4]

Beer växte upp i Visby, Gotland,^[8] där han tillsammans med sin bror Allan Beer ledde guidade turer i "the Famous City of Roses and Ruins" och hittade där sitt intresse för språkkunnighet.^[9] Beer beskrevs som en charmfull, språkkunnig man och stod på intim fot med samarbetsorgan som WHO, FN:s flyktingkommité och andra av Förenta Nationernas hjälporganisationer.^[9]

Under andra världskriget var han ansvarig för att koordinera Sveriges hjälparbete för krigsoffer. Som generalsekreterare för Internationella röda korset var ett av hans huvuduppdrag att koordinera den internationella hjälpen i samband med naturkatastrofer, och i den egenskapen kom han att resa till mer än 80 länder. 1969 uppmärksammades det att Beer hade fått Unicef att bistå i ett hjälparbete i Nordvietnam, mitt under Vietnamkriget.^[5]

Beer var gift med diplomaten Barbro Beer och som han fick tre söner med; Magnus (1952), Johan (1955) och Gustaf (1956).^[5]

Han var kusin med Gunhild "Puck" Beer, kusinbarn till Dick Beer och brorsonsson till John och Adolf Beer.