Hilda Klefberg

Hilda Klefberg
Hilda Klefberg, 1884
Hilda Klefberg, 1884
FöddHilda Amalia Klefberg
1 november 1845
Finska församlingen, Stockholm, Sverige
Död22 april 1912 (66 år)
Engelbrekts församling, Stockholm, Sverige

Hilda Amalia Klefberg, född 1 november 1845 i Finska församlingen, Stockholm, död 22 april 1912 i Engelbrekts församling, Stockholm var en svensk skådespelare.

Hilda Klefberg antogs tolv år gammal som elev hos Edvard Stjernström, där hon 1858 debuterade som Celine i Eugène Scribes pjäs med samma namn. Efter några elevår vid Mindre teatern till 1859 och Kungliga teatrarna 1860–1867 var hon engagerad vid Södra teatern 1867—73, där hon uppträdde i en mängd komedi- och operettroller såsom Paola i Prinsessan av Trebizonde och mamsell Bom i Närkingarna. Efter att 1873–1874 ha tillhört Gustaf Haqvinius och Gustaf Bergströms sällskap på Mindre teatern övergick hon 1875 till Edvard Stjernströms nybildade sällskap på Nya teatern, där hon stannade till 1887. Bland hennes roller här märks Wahlström i Hittebarnet, Petronella i Boccaccio, fru Fourchambault i Familjen Fourchambault, Nilla i Jeppe på berget, fru Tjaelde i Ett handelshus, fru Sillery i Niniche, fru Kristina i Mäster Olof, fru Bark i Sanna kvinnor, Klara Sang i Över förmåga och modern i Brand. 1887 gick hon över till Dramaten där hon stannade till sin död. Bland hennes roller här märks fru Krans i Äventyr på fotvandringen, Philaminte i Lärt folk i stubb, fru Linde i Ett dockhem, fru Bernick i Samhällets pelare och fru Perrichon i Herr Perrichons resa.[1]

Teater

Roller (ej komplett)

ÅrRollProduktionRegiTeater
1863Stina Pedersdotter StolpeSiri Brahe och Johan Gyllenstierna
Gustav III
Kungliga Dramatiska Teatern[2]
1875ModernArbetarna
Eugène Manuel
Nya teatern[3]
FrosineDen girige
Molière
Nya teatern[4]
Baronessan WilhelminaHovet i Biberack
Paul Vermond, Éduard Lafargue och Paul Siraudin
Nya teatern[5]
MormodernPorträttet
August von Kotzebue
Nya teatern[6]
1876Friaren från Värmland
Johan Jolin
Nya teatern[7]
Familjen Mohrin
Johan Jolin
Nya teatern[8]
Amarante, fiskmånglerskaMadame Angots dotter
Charles Lecocq, Louis-François Clairville, Victor Koning och Paul Siraudin
Nya teatern[9]
Fru von ZerlSkyll er självNya teatern[10]
1877TrotjänarinnanDe oförsonlige
Ernst Lundquist
Nya teatern[11]
ÄnkegrevinnanBedragare och bedragne
Parainetes (pseudonym)
Nya teatern[12]
1889Fru StråmanKärlekens komedi (Kjærlighedens Komedie)
Henrik Ibsen
Dramatiska Teatern[13]
1892Mathilda HeindorfKrig i fred (Krieg im Frieden)
Gustav von Moser och Franz von Schönthan
Dramatiska Teatern[14]
1898Fru NybergGurli
Petrus Holmiensis
Dramatiska Teatern[15]
1900EmiliaFörvexlingarne
William Shakespeare
Dramatiska Teatern[16]
MélanieZaza
Pierre Berton och Charles Simon
Dramatiska Teatern[17]
1901Fru CauvelinFamiljeband
Gaston Devore
Dramatiska Teatern[18]
Fru ArriégoSällskap där man har tråkigt
Édouard Pailleron
Dramatiska Teatern[19]
MartaKung Renés dotter
Henrik Hertz
Dramatiska Teatern[20]
1903Fru IreneSom blad för stormen
Giuseppe Giacosa
Dramatiska Teatern[21]
1904OpportuneFregattkaptenen
Frans Hedberg
Dramatiska Teatern[22]
1906Far och son
Gustav Esmann
Dramatiska Teatern[23]
1908Poltners hustruSamvetets mask
Ludwig Anzengruber
Gustaf LindenDramaten

Referenser

Fotnoter

  1. ↑ Klefberg, Hilda i Svensk uppslagsbok
  2. ↑ ”Teaterannons”. Aftonbladet: s. 1. 12 september 1963. https://tidningar.kb.se/4112678/1863-09-12/edition/0/part/1/page/1. Läst 30 november 2021.
  3. ↑ ”Teater”. Aftonbladet: s. 3. 17 mars 1875. http://tidningar.kb.se/4112678/1875-03-17/edition/0/part/1/page/3. Läst 1 april 2017.
  4. ↑ ”Teater”. Aftonbladet: s. 3. 18 september 1875. http://tidningar.kb.se/4112678/1875-09-18/edition/0/part/1/page/3. Läst 1 april 2017.
  5. ↑ ”Teater”. Aftonbladet: s. 3. 29 september 1875. http://tidningar.kb.se/4112678/1875-09-29/edition/0/part/1/page/3. Läst 1 april 2017.
  6. ↑ ”Stockholms-nyheter”. Dagens Nyheter: s. 2. 28 oktober 1875. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1875-10-28/3298/2. Läst 31 juli 2015.
  7. ↑ ”Teater”. Aftonbladet: s. 3. 1 mars 1876. http://tidningar.kb.se/4112678/1876-03-01/edition/0/part/1/page/3. Läst 1 april 2017.
  8. ↑ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 2 februari 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-02-02/3378/1. Läst 10 augusti 2015.
  9. ↑ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 2 maj 1876. https://arkivet.dn.se/tidning/1876-05-02/3452/2. Läst 31 december 2020.
  10. ↑ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 26 september 1876. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1876-09-26/3575/2. Läst 15 augusti 2015.
  11. ↑ ”Teater och musik”. Dagens Nyheter: s. 2. 21 februari 1877. http://arkivet.dn.se/tidning/1877-02-21/3698/2. Läst 26 mars 2017.
  12. ↑ ”Teater”. Aftonbladet: s. 2. 5 juni 1877. http://tidningar.kb.se/4112678/1877-06-05/edition/0/part/1/page/3/. Läst 1 april 2017.
  13. ↑ ”K. Dramatiska teatern”. Affischen: s. 2. 21 november 1889. https://tidningar.kb.se/p5jb106cmfvf2gfl/part/1/page/2. Läst 18 maj 2024.
  14. ↑ ”K. Dramatiska Teatern”. Affischen: s. 3. 16 maj 1892. https://tidningar.kb.se/gx93thdsdqrsft17/part/1/page/3. Läst 18 maj 2024.
  15. ↑ ”Teater och Musik”. Svenska Dagbladet: s. 3. 19 januari 1898. http://tidningar.kb.se/1767385/1898-01-19/edition/0/part/1/page/3/?q=%22de%20wahl%22&sort=asc&freeonly=1&from=1898-01-01&to=1899-12-31&page=1. Läst 15 november 2015.
  16. ↑ ”Förvexlingarne”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Catalog&id=H11_061&pos=3. Läst 24 oktober 2015.
  17. ↑ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 3. 20 september 1900. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1900-09-20/10954A/3. Läst 7 augusti 2016.
  18. ↑ ”Familjeband”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Catalog&id=HelledayA12S18%3a034. Läst 24 oktober 2015.
  19. ↑ ”Sällskap där man har tråkigt”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Catalog&id=H12_009&pos=15. Läst 23 oktober 2015.
  20. ↑ ”Kung Renés dotter”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Catalog&id=H14_006&pos=2. Läst 23 oktober 2015.
  21. ↑ ”Som blad för stormen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Catalog&id=H14_046&pos=2. Läst 23 oktober 2015.
  22. ↑ ”Fregattkaptenen”. Musikverket. http://calmview.musikverk.se/CalmView/Record.aspx?src=CalmView.Catalog&id=H15_009&pos=18. Läst 24 oktober 2015.
  23. ↑ Ernst Högman (1906). Frithiof Hellberg. red. ”Teater och musik”. Idun: Illustrerad tidning för kvinnan och hemmet (Stockholm: Frithiof Hellberg) 19 (5): sid. 59. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/handle/2077/50374/gupea_2077_50374_1.pdf. Läst 19 november 2015.

Källor

Externa länkar