Hypsiglena torquata
| Hypsiglena torquata Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Snokar Colubridae |
| Släkte | Hypsiglena |
| Art | Hypsiglena torquata |
| Vetenskapligt namn | |
| § Hypsiglena torquata | |
| Auktor | (Günther, 1860) |
| Utbredning | |
![]() | |
| Synonymer | |
|
Hypsiglena dunklei TAYLOR 1939[2] Leptodeira torquata GÜNTHER 1860[3] | |
| Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen | |
Hypsiglena torquata[3] är en ormart som beskrevs av Günther 1860. Hypsiglena torquata ingår i släktet Hypsiglena och familjen snokar.[4][5]
Utseende
Denna orm blir 300 till 640 mm lång. Arten har en smal bål och en grå till beige grundfärg samt flera mörka fläckar på ovansidan. Fläcken på varje sida av axeln är oftast störst. Vid varje sida av huvudet förekommer en ljus strimma. Typisk är mjuka fjäll på ryggen och hörntänder som saknar rännor. Den enda andra ormen med ovala pupiller i regionen är Trimorphodon biscutatus. Den har däremot ett V-formigt mönster i ansiktet.[6]
Utbredning och ekologi
Arten förekommer i sydvästra USA och i stora delar av Mexiko. Den vistas i låglandet och i bergstrakter upp till 2650 meter över havet. Habitatet utgörs av torra gräsmarker, buskskogar, öppna skogar och öknar. Individerna gömmer sig under stenar, i jordhålor eller i bergssprickor. Hypsiglena torquata jagar grodor och mindre kräldjur. Honor lägger ägg.[1]
Exemplaren gömmer sig bakom stenar, i den täta växtligheten eller bakom annan bråte. Arten delar reviret vanligen med ormar av släkten Tantilla, Leptotyphlops samt med Sonora semiannulata och Rhinocheilus lecontei. Födan utgörs antagligen av ödlor. På grund av ögonens form antas att Hypsiglena torquata är nattaktiv. Giftet beskriv som mindre farlig för människor. Arten rullar ihop sig när den hittas av ett större djur, inklusive människor. Den behåller formen när den tas upp. Ett exemplar vilade i en jordhåla som skapades av en kanin. Parningen sker troligtvis under våren. Honor med ägg inuti dokumenterades mellan april och september.[6]
Bevarandestatus
För beståndet är inga hot kända. Ormen hittas ofta i regioner som är olämpliga för människor. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
Underarter
Arten delas in i följande underarter:[4]
- H. t. affinis
- H. t. baueri
- H. t. catalinae
- H. t. chlorophaea
- H. t. deserticola
- H. t. gularis
- H. t. jani
- H. t. klauberi
- H. t. loreala
- H. t. martinensis
- H. t. nuchalata
- H. t. ochrorhyncha
- H. t. tiburonensis
- H. t. torquata
- H. t. tortugensis
- H. t. tortugaensis
- H. t. unaocularis
- H. t. venusta
Källor
- 1 2 3 Hammerson, G.A., Frost, D.R., Santos-Barrera, G., Vasquez Díaz, J. & Quintero Díaz, G.E. 2007 Hypsiglena torquata . Från: IUCN 2007. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 2 mars 2025.
- ↑ Taylor, Edward H. (1939) On Mexican snakes of the genera Trimorphodon and Hypsiglena., University of Kansas Science Bulletin 25 [1938]: 357-383
- 1 2 Günther,A. (1860) Description of Uriechis microlepidotes, a new snake from South Africa., Ann. Mag. nat. Hist. (3) 5: 168-170
- 1 2 Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (14 juli 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/hypsiglena+torquata/match/1. Läst 24 september 2012.
- ↑ Hypsiglena torquata i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.
- 1 2 Degenhardt, Painter & Price (1996). ”Hypsiglena torquata”. Amphibians and Reptiles of New Mexico. University of New Mexico Press. sid. 276
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Hypsiglena torquata.
Wikispecies har information om Hypsiglena torquata.
|

