Ilmari Tapiovaara
| Ilmari Tapiovaara | |
| |
| Född | 7 september 1914[1][2][3] Tammerfors, Finland |
|---|---|
| Död | 31 januari 1999[1][2] (84 år) Helsingfors[4] |
| Medborgare i | Finland |
| Utbildad vid | Aalto-universitetets högskola för konst, design och arkitektur |
| Sysselsättning | Formgivare[2][5], möbelarkitekt[6] |
| Maka | Annikki Tapiovaara[7] |
| Släktingar | Tapio Tapiovaara (syskon) Nyrki Tapiovaara (syskon) |
| Utmärkelser | |
| Pro Finlandia-medaljen av Finlands Lejons orden (1959)[8] Hedersmedlemskap Royal Designer for Industry (1969)[9] Frihetskorsets 4. klass[8] Riddartecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden[8] | |
| Redigera Wikidata | |
Yrjö Ilmari Tapiovaara, född 7 september 1914 i Tammerfors, död 31 januari 1999 i Helsingfors, var en finländsk inredningsarkitekt och möbelformgivare.
Biografi
Tapiovaara utbildade sig vid Konstindustriella läroverket i Helsingfors och praktiserade därefter för Le Corbusier. Åren 1945–1951 var han verksam som konstnärlig ledare vid möbelfabriken Keravan Puuteollisuus Oy och lärare i inredning vid Tekniska högskolan, Helsingfors, Konstindustriella läroverket samt dess efterträdare Konstindustriella högskolan. Från 1954 bedrev han egen verksamhet. Han var även verksam utomlands, bland annat i Mauritius, Hongkong och Jugoslavien där han ägnade sig åt utvecklingsarbete, samt i USA, där han undervisade.
Tapiovaara ansvarade för inredningsarbeten i många offentliga byggnader. Som möbelformgivare gjorde han sig främst berömd för sina modeller i böjträ, däribland Domus-stolen 1946, som i USA marknadsfördes mom Finnchair.
Tapiovaara har hedrats med två mynt, ett specialmynt på två euro och ett jubileumsmynt i valörerna 10 och 20 euro, bägge formgivna av Harri Koskinen och utgivna 2014.[10][11]
Utmärkelser
Pro Finlandia-medaljen av Finlands Lejons orden, 1959[8]- Hedersmedlemskap Royal Designer for Industry, 1969[9]
Frihetskorsets 4. klass[8]
Riddartecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden[8]
Källor
- Ilmari Tapiovaara i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
Noter
- 1 2 SNAC, SNAC Ark-ID: w6cr75n2, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 abART, abART person-ID: 137458, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
- ↑ RKDartists, RKDartists-ID: 314600, läst: 28 januari 2025.[källa från Wikidata]
- ↑ Union List of Artist Names, 13 mars 2024, ULAN: 500620442, läst: 23 februari 2025.[källa från Wikidata]
- ↑ Collectie Boijmans Online, Boijmans verk-ID: 132672, läs online, läst: 19 april 2024.[källa från Wikidata]
- ↑ RKDartists, RKDartists-ID: 314600, läst: 10 december 2025.[källa från Wikidata]
- ↑ läs online, www.mobeldesignmuseum.se .[källa från Wikidata]
- 1 2 3 4 5 6 Matti Klinge (red.), Kansallisbiografia, Finska litteratursällskapet och Finska historiska samfundet, Finlands nationalbiografi-ID: 8339, läst: 24 oktober 2023.[källa från Wikidata]
- 1 2 läs online, www.thersa.org , läst: 9 januari 2021.[källa från Wikidata]
- ↑ ”Harri Koskinen har designat specialmyntet på två euro”. Myntverket AB, Finland. 10 oktober 2014. Arkiverad från originalet den 25 mars 2015. https://web.archive.org/web/20150325091623/http://www.suomenrahapaja.fi/swe/news/ilmari_tapiovaara_kahden_euron_erikoisraha_harri_koskinen. Läst 12 januari 2015.
- ↑ ”Ilmari Tapiovaaras jubileumsmynt i design av Harri Koskinen”. Myntverket AB, Finland. 5 juni 2014. Arkiverad från originalet den 25 mars 2015. https://web.archive.org/web/20150325121908/http://www.suomenrahapaja.fi/swe/news/ilmari_tapiovaara. Läst 12 januari 2015.
