Indokinesisk alkippa

Indokinesisk fulvetta
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFnittertrastar
Leiothrichidae
SläkteAlcippe
ArtIndokinesisk alkippa
A. grotei
Vetenskapligt namn
§ Alcippe grotei
AuktorDelacour, 1926
Synonymer
Indokinesisk fulvetta

Indokinesisk alkippa[2] (Alcippe grotei) är en fågel i familjen fnittertrastar.[3]

Utseende och läten

Indokinesisk alkippa är en 16,5 cm lång grå och brun fågel. Den är grå på mantel och hjässa, rostbrun på resten av ovansidan. Huvudet har en brunaktig ton med ett svart ögonbrynsstreck som sträcker sig bakot nacken. Undersidan är vitaktig. Den är mycket lik bergalkippan, men skiljer sig genom bruna flanker och svagare ring runt ögat. Sången beskrivs i engelsk litteratur som "yu-chi-chiwi-chuwoo, yu-uwit-ii-uwoo", medan bergalkippan återges "yi-yuii-uwee-uwee".

Utbredning och systematik

Indokinesisk alkippa delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

  • Alcippe grotei grotei – förekommer i norra och centrala Annam och angränsande Laos
  • Alcippe grotei eremita – förekommer i sydöstra Thailand

Tidigare behandlades den som underart till bergalkippan (Alcippe peracensis) men urskiljs numera som egen art. Detta stöds av genetiska studier.[4]

Släktes- och familjetillhörighet

Länge placerades arterna i Schoeniparus, Lioparus, Fulvetta och Alcippe i ett och samma släkte, Alcippe, men flera genetiska studier visar att de är långt ifrån varandras närmaste släktingar och förs nu istället vanligen till flera olika familjer.[5][6][7] Arterna till Alcippe har urskilts som egen familj, Alcippeidae, men utgör systergrupp till fnittertrastarna (Leiothrichidae)[8] och inkluderas allt oftare däri.

Levnadssätt

Fågeln hittas i städsegrön lövskog och ungskog. Den ses vanligen i par eller smågrupper med upp till sju individer, ofta tillsammans med andra arter. Födan består av insekter. Den bygger ett litet skålformat bo av döda löv och mossa och placerar det i en buske, ett sly eller i en ormbunke. Den lägger två ägg.

Status

Arten har ett stort utbredningsområde och internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig. Beståndsutvecklingen är dock oklar.[1]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den tyske ornitologen och lingvisten Hermann Grote (1882-1951).[9]

Referenser

Noter

  1. 1 2 Birdlife International 2024 Alcippe grotei . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 1 december 2024.
  2. ↑ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. 1 2 AviList Core Team. 2025. AviList: The Global Avian Checklist, v2025. https://doi.org/10.2173/avilist.v2025
  4. ↑ Moyle, R.G., Andersen, M.J., Oliveros, C.H., Steinheimer, F.D. & Reddy, S. (2012) Phylogeny and biogeography of the core babblers (Aves: Timaliidae). Syst. Biol. 61(4): 631–651.
  5. ↑ Pasquet, E., E. Bourdon, M.V. Kalyakin, and A. Cibois (2006), The fulvettas (Alcippe, Timaliidae, Aves): a polyphyletic group, Zool. Scripta 35, 559-566.
  6. ↑ Collar, N.J. (2006), A partial revision of the Asian babblers (Timaliidae), Forktail 22, 85-112.
  7. ↑ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
  8. ↑ Cai, T., A. Cibois, P. Alström, R.G. Moyle, J.D. Kennedy, S. Shao, R. Zhang, M. Irestedt, P.G.P. Ericson, M. Gelang, Y. Qu, F. Lei, and J. Fjeldså (2019), Near-complete phylogeny and taxonomic revision of the world's babbler (Aves: Passeriformes), Mol. Phylogenet. Evol. 130, 346-356.
  9. ↑ Jobling, J. A. (2019). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2019). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Tryckta källor

  • del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  • Robson, Craig; Birds of Thailand, 2002. Princeton University Press, ISBN 0-691-00700-4.
  • Robson, Craig ; A Field Guide to the Birds of Thailand, 2004 ISBN 1-84330-921-1

Externa länkar