Ingo Schulze

Ingo Schulze
Ingo Schulze, 2026.
Född15 december 1962[1][2][3] (63 år)
Dresden[4]
Medborgare iTyskland
Utbildad vidJenas universitet
Kreuzschule
SysselsättningFörfattare[4][5], dramatiker[4], journalist[4], dramaturg[6]
Befattning
Ordförande (2023–)[7]
Utmärkelser
Ernst Willner-priset (1995)
Aspekte-Literaturpreis (1995)
Alfred Döblinpriset (1995)
Johannes Bobrowski-medaljen (1998)
Joseph-Breitbach-Preis (2001)
Peter-Weiss-Preis (2006)
Thüringer Literaturpreis (2007)
Preis der Leipziger Buchmesse (skönlitteratur) (2007)[8]
Rompreis der Deutschen Akademie Rom Villa Massim[9]
Samuel-Bogumil-Linde-Preis (2008)
Brüder-Grimm-Poetikprofessur (2009)[10]
Brüder-Grimm-Poetikprofessur (2009)
Mainzer Stadtschreiber (2011)[11]
Manhaepriset (2013)
Bertolt-Brecht-Literaturpreis (2013)
Hörspiel des Monats (2014)
Rheingau Literatur Preis (2017)
Werner-Bergengruen-Preis (2019)
Officerare av Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden (2020)[12]
Kunstpreis der Landeshauptstadt Dresden (2021)
Preis der Literaturhäuser (2021)
Uwe-Johnson-Preis (2026)[13]
Förtjänstkors med band av Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden
Redigera Wikidata
Ingo Schulze (2004)

Ingo Schulze, född 15 december 1962 i Dresden, dåvarande Östtyskland, är en tysk författare.

Han studerade klassisk filologi vid universitetet i Jena i fem år och var fram till Tysklands återförening under två år biträdande regissör vid Altenburgs statsteater. Efter att ha sovit sig igenom händelserna den 9 november 1989 startade Schulze en tidning med sina vänner. Han uppmuntrades att skriva, och tillbringade sex månader i Sankt Petersburg, som låg till grund för hans debuterande novellsamling, 33 Augenblicke des Glücks. Sedan 1990-talets mitt bor han i Berlin.

För sina romaner och noveller har han erhållit många priser, och de har översatts till tjugo språk. 2013 erhöll han Bertolt-Brecht-Literaturpreis.[14]

Bibliografi (i urval)

  • 33 Augenblicke des Glücks, Berlin 1995
  • Simple Storys, Berlin 1998
  • Der Brief meiner Wirtin, Ludwigsburg 2000
  • Von Nasen, Faxen und Ariadnefäden, Berlin 2000
  • Mr. Neitherkorn und das Schicksal, Berlin 2001
  • Würde ich nicht lesen, würde ich auch nicht schreiben, Lichtenfels 2002
  • Neue Leben, Berlin 2005
  • Handy. Dreizehn Storys in alter Manier, Berlin 2007
  • Adam und Evelyn, Berlin 2008.
  • Unsere schönen neuen Kleider. Gegen eine marktkonforme Demokratie – für demokratiekonforme Märkte, Hanser Verlag, 2012. ISBN 978-3-446-24091-9.
  • Henkerslos. Ein Märchenbrevier. Med Christine Traber, illustrationer av Sebastian Menschenmoser.Hanser Verlag, 2013. ISBN 978-3-446-24405-4.

Utmärkelser

[Redigera Wikidata]

Referenser

  1. ↑ SNAC, SNAC Ark-ID: w6904z32, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ↑ Brockhaus Enzyklopädie, F.A. Brockhaus, 1796, Brockhaus Enzyklopädie-ID: schulze-ingo, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ↑ Heinz Ludwig Arnold & Hermann Korte (red.), Kritisches Lexikon der Gegenwartsliteratur, Kritisches Lexikon der Gegenwartsliteratur-ID: 16000000644.[källa från Wikidata]
  4. 1 2 3 4 OPAC SBN, SBN-ID: RMSV027330, läst: 15 mars 2023.[källa från Wikidata]
  5. ↑ Villa Massimo Stipendien (på tyska), läs online, läst: 11 mars 2025.[källa från Wikidata]
  6. ↑ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jo2003170289, läst: 17 november 2024.[källa från Wikidata]
  7. ↑ läs online, www.deutscheakademie.de .[källa från Wikidata]
  8. 1 2 läs online, www.preis-der-leipziger-buchmesse.de .[källa från Wikidata]
  9. 1 2 liste-rvm-1928-2023 (på tyska), läs online, läst: 10 mars 2025.[källa från Wikidata]
  10. 1 2 Brüder-Grimm-Poetikprofessur: 2009 – Ingo Schulze (på tyska), läs online, läst: 17 november 2019.[källa från Wikidata]
  11. 1 2 Ingo Schulze neuer Mainzer Stadtschreiber (på tyska), läs online, läst: 17 november 2019.[källa från Wikidata]
  12. 1 2 Ordensverleihung "Vereint und füreinander da" (på tyska), läs online, läst: 2 oktober 2020.[källa från Wikidata]
  13. 1 2 Jutta Allmendinger (red.), Auszeichnungen: Uwe-Johnson-Preis geht an Ingo Schulze, Die Zeit (på tyska), Zeitverlag, 20 juli 2026, no value: 0044-20700044-2070, läs online, läst: 21 juli 2026.[källa från Wikidata]
  14. ↑ Brechtpreis Arkiverad 26 juli 2016 hämtat från the Wayback Machine. Stadt Augsburg. Läst 28 Juli 2016.

Externa länkar