Ingo Schulze
| Ingo Schulze | |
Ingo Schulze, 2026. | |
| Född | 15 december 1962[1][2][3] (63 år) Dresden[4] |
|---|---|
| Medborgare i | Tyskland |
| Utbildad vid | Jenas universitet Kreuzschule |
| Sysselsättning | Författare[4][5], dramatiker[4], journalist[4], dramaturg[6] |
| Befattning | |
| Ordförande (2023–)[7] | |
| Utmärkelser | |
| Ernst Willner-priset (1995) Aspekte-Literaturpreis (1995) Alfred Döblinpriset (1995) Johannes Bobrowski-medaljen (1998) Joseph-Breitbach-Preis (2001) Peter-Weiss-Preis (2006) Thüringer Literaturpreis (2007) Preis der Leipziger Buchmesse (skönlitteratur) (2007)[8] Rompreis der Deutschen Akademie Rom Villa Massim[9] Samuel-Bogumil-Linde-Preis (2008) Brüder-Grimm-Poetikprofessur (2009)[10] Brüder-Grimm-Poetikprofessur (2009) Mainzer Stadtschreiber (2011)[11] Manhaepriset (2013) Bertolt-Brecht-Literaturpreis (2013) Hörspiel des Monats (2014) Rheingau Literatur Preis (2017) Werner-Bergengruen-Preis (2019) Officerare av Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden (2020)[12] Kunstpreis der Landeshauptstadt Dresden (2021) Preis der Literaturhäuser (2021) Uwe-Johnson-Preis (2026)[13] Förtjänstkors med band av Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden | |
| Redigera Wikidata | |

Ingo Schulze, född 15 december 1962 i Dresden, dåvarande Östtyskland, är en tysk författare.
Han studerade klassisk filologi vid universitetet i Jena i fem år och var fram till Tysklands återförening under två år biträdande regissör vid Altenburgs statsteater. Efter att ha sovit sig igenom händelserna den 9 november 1989 startade Schulze en tidning med sina vänner. Han uppmuntrades att skriva, och tillbringade sex månader i Sankt Petersburg, som låg till grund för hans debuterande novellsamling, 33 Augenblicke des Glücks. Sedan 1990-talets mitt bor han i Berlin.
För sina romaner och noveller har han erhållit många priser, och de har översatts till tjugo språk. 2013 erhöll han Bertolt-Brecht-Literaturpreis.[14]
Bibliografi (i urval)
- 33 Augenblicke des Glücks, Berlin 1995
- Simple Storys, Berlin 1998
- Der Brief meiner Wirtin, Ludwigsburg 2000
- Von Nasen, Faxen und Ariadnefäden, Berlin 2000
- Mr. Neitherkorn und das Schicksal, Berlin 2001
- Würde ich nicht lesen, würde ich auch nicht schreiben, Lichtenfels 2002
- Neue Leben, Berlin 2005
- Handy. Dreizehn Storys in alter Manier, Berlin 2007
- Adam und Evelyn, Berlin 2008.
- Unsere schönen neuen Kleider. Gegen eine marktkonforme Demokratie – für demokratiekonforme Märkte, Hanser Verlag, 2012. ISBN 978-3-446-24091-9.
- Henkerslos. Ein Märchenbrevier. Med Christine Traber, illustrationer av Sebastian Menschenmoser.Hanser Verlag, 2013. ISBN 978-3-446-24405-4.
Utmärkelser
- Ernst Willner-priset, 1995
- Aspekte-Literaturpreis, 1995
- Alfred Döblinpriset, 1995
- Johannes Bobrowski-medaljen, 1998
- Joseph-Breitbach-Preis, med Dieter Wellershoff och Thomas Hürlimann, 2001
- Peter-Weiss-Preis, 2006
- Thüringer Literaturpreis, 2007
- Preis der Leipziger Buchmesse (skönlitteratur), för Handy, 2007[8]
- Rompreis der Deutschen Akademie Rom Villa Massim[9]
- Samuel-Bogumil-Linde-Preis, 2008
- Brüder-Grimm-Poetikprofessur, 2009[10]
- Brüder-Grimm-Poetikprofessur, 2009
- Mainzer Stadtschreiber, 2011[11]
- Manhaepriset, 2013
- Bertolt-Brecht-Literaturpreis, 2013
- Hörspiel des Monats, oktober 2014
- Rheingau Literatur Preis, för Peter Holtz, 2017
- Werner-Bergengruen-Preis, 2019
Officerare av Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden, 1 oktober 2020[12]- Kunstpreis der Landeshauptstadt Dresden, 2021
- Preis der Literaturhäuser, 2021
- Uwe-Johnson-Preis, 2026[13]
Förtjänstkors med band av Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden
Referenser
- ↑ SNAC, SNAC Ark-ID: w6904z32, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ↑ Brockhaus Enzyklopädie, F.A. Brockhaus, 1796, Brockhaus Enzyklopädie-ID: schulze-ingo, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ↑ Heinz Ludwig Arnold & Hermann Korte (red.), Kritisches Lexikon der Gegenwartsliteratur, Kritisches Lexikon der Gegenwartsliteratur-ID: 16000000644.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 4 OPAC SBN, SBN-ID: RMSV027330, läst: 15 mars 2023.[källa från Wikidata]
- ↑ Villa Massimo Stipendien (på tyska), läs online, läst: 11 mars 2025.[källa från Wikidata]
- ↑ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jo2003170289, läst: 17 november 2024.[källa från Wikidata]
- ↑ läs online, www.deutscheakademie.de .[källa från Wikidata]
- 1 2 läs online, www.preis-der-leipziger-buchmesse.de .[källa från Wikidata]
- 1 2 liste-rvm-1928-2023 (på tyska), läs online, läst: 10 mars 2025.[källa från Wikidata]
- 1 2 Brüder-Grimm-Poetikprofessur: 2009 – Ingo Schulze (på tyska), läs online, läst: 17 november 2019.[källa från Wikidata]
- 1 2 Ingo Schulze neuer Mainzer Stadtschreiber (på tyska), läs online, läst: 17 november 2019.[källa från Wikidata]
- 1 2 Ordensverleihung "Vereint und füreinander da" (på tyska), läs online, läst: 2 oktober 2020.[källa från Wikidata]
- 1 2 Jutta Allmendinger (red.), Auszeichnungen: Uwe-Johnson-Preis geht an Ingo Schulze, Die Zeit (på tyska), Zeitverlag, 20 juli 2026, no value: 0044-20700044-2070, läs online, läst: 21 juli 2026.[källa från Wikidata]
- ↑ Brechtpreis Arkiverad 26 juli 2016 hämtat från the Wayback Machine. Stadt Augsburg. Läst 28 Juli 2016.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Ingo Schulze.- Tyska ljudutdrag från "Neue Leben" och "Handy"
|
