Inkomstelasticitet

Inkomstelasticitet är ett nationalekonomiskt mått som visar hur efterfrågan påverkas av förändringar i inkomst.[1] Inkomstelasticiteten räknas ut genom att dela den procentuella förändringen av den efterfrågade mängden med den procentuella förändringen av inkomsten.

Normala varor har ett positivt värde[1] och inferiora varor ett negativt[2]. Därutöver har behovsvaror en inelastisk inkomstelacitet medan lyxvaror har en elastisk inkomstelasticitet. Exempel på inferiora varor inkluderar livsmedel som Ernst Engel bevisade med Engels lag[3].

Referenser

  1. 1 2 ”inkomstelasticitet - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/inkomstelasticitet. Läst 29 april 2020.
  2. ↑ ”inferior vara - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/inferior-vara. Läst 29 april 2020.
  3. ↑ ”Engels lag - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/engels-lag. Läst 29 april 2020.
Denna artikel är utgiven av Wikipedia. Texten är tillgänglig under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 om inget annat anges. Ytterligare villkor kan gälla för mediefilerna.