Isabella av Parma
.jpg)

Isabella av Bourbon-Parma, Isabella Maria Luisa Antonietta Ferdinanda Giuseppina Saveria Dominica Giovanna av Bourbon-Parma, prinsessa av Parma, född 31 december 1741, död 27 november 1763, var dotter till Filip av Bourbon, hertig av Parma och Marie-Louise-Elizabeth av Frankrike, äldsta dottern till kung Ludvig XV av Frankrike.
Biografi
Barndom
1748 blev Isabellas far hertig av Parma och hela familjen flyttade till Parma. Isabella tillbringade också flera månader med sin familj i Versailles.
Isabella lärde sig spela violin och läste böcker i filosofi och teologi av bland andra Jacques Bénigne Bossuet och John Law. När hennes mor dog 1759 togs hon om hand av sin halvbror tronarvingen Ferdinand av Parma och hans syster Maria Luisa av Parma, framtida drottning av Spanien. Isabella led av depressioner efter sin mors död 1759, och hon hade ofta ångestfyllda tankar om döden.
Giftermål
Den 6 oktober 1760 gifte hon sig med den senare tysk-romerska kejsaren Josef II, vid en ålder av 18 år. Äktenskapet hade arrangerats som en allians mellan kejsarinnan Maria Teresia och Isabellas morfar Ludvig XV. Frankrike och Österrike hade slutit en allians genom den diplomatiska revolutionen 1756, och Maria Teresia hade sedan dess haft en stark önskan att förena släkten Bourbon och Habsburg. Ursprungligen hade Josef varit trolovad med Josefa av Neapel, men när Ludvig XV år 1758 lät förstå att han gärna såg att Josef gifte sig med hans dotterdotter, ändrade Maria Teresia genast sina planer.[1] Maria Teresia blev också uppmuntrad över att höra att Isabella, i kontrast till den alternativa bruden, beskrevs som både vacker och intelligent. När Isabella informerades om att hon hade valts till brud åt Österrikes tronföljare sade hon:
- "Jag är mycket smickrad över att drottningen har valt mig av alla Europas prinsessor att bli hustru till hennes äldsta son; jag hade inte förväntat mig det. Men jag är övertygad om att detta äktenskap inte tjänar något till, för jag är säker på att jag inte kommer leva länge nog för att uppfylla kejsarinnans förväntningar".[1]
Liv i Österrike
Isabella gjorde succé vid sin ankomst till Österrike. Hovet i Wien fascinerades av hennes skönhet och intelligens, och hon betraktades som en perfekt blivande kejsarinna. Isabella själv var uttråkad i Wien. Hon skrev flera historiska och filosofiska verk, och även ett verk om fromhet för att fördriva tiden. Hon kom väl överens med sin svärmor Maria Teresia, som också tyckte om henne, men bedömde kejsar Frans Stefan som osjälvständig och styrd av Maria Wilhelmina von Neipperg, och hon gav sin svägerska Maria Kristina råd om hur denna skulle hantera sina föräldrar mer effektivt.[2]
Trots att Isabella imponerade på sin omgivning med sin skönhet och intelligens och blev omtyckt av sin nya familj, så stod det uppenbart för alla att hon led av svår melankoli (depression). Hennes nya familj gjorde försök att muntra upp henne, men hon fortsatte uttala dystra profetior, som förvånansvärt nog ofta slog in. Hon förklarade öppet att hon snart skulle dö och borde förbereda sig för det; när hennes familj försökte trösta henne, förklarade hon att hon skulle dö, och önskade dö.[1]
Äktenskap
Isabella var högt älskad av sin make. Han förälskade sig synbart i henne vid hennes ankomst, något som väckte förvåning eftersom han hade varit likgiltig inför att gifta sig och av alla förmodades sakna intresse för kvinnor. Isabella låtsades besvara Josefs känslor, men var i själva verket likgiltig. Isabella och Josefs syster Maria Kristina fick en nära relation, och trots att de träffades varje dag skrev de brev till varandra. I dessa brev förklarade Isabella sin kärlek till Maria Kristina.
- "Jag skriver till dig återigen, åh grymma syster, trots att jag just har lämnat dig. Jag kan inte stå ut med att inte veta mitt öde, att inte veta om du ser mig som en person värdig din kärlek, eller om du helst vill kasta mig i floden. Jag kan inte tänka på något annat än att jag är djupt förälskad. Om jag bara visste varför det är så, ty du är så utan nåd att man inte skall älska dig, men jag kan inte hjälpa det".
I ett annat brev skrev hon: "Det har berättas för mig att dagen skall börjas med Gud. Men min dag börjar med föremålet för min kärlek, ty jag tänker på henne oupphörligt".
Isabella födde två döttrar, den första var Maria Theresia 1762. Isabella chockade hovet genom att förutspå att hennes dotter inte skulle leva längre än sju år, något som senare visade sig stämma.[1] När hennes svägerska Johanna Gabriela av Österrike drabbades av smittkopporna förutsade Isabella att Johanna skulle dö en söndag, något som också slog in.[1] När Josef valdes till romersk kung och ville kröna sin hustru till drottning, vägrade Isabella med orden: "Jag är inte intresserad av det där; jag har ingen önskan att bli romersk drottning".[1]
Död
När Isabella blev gravid en andra gång, hoppades många att hon skulle föda en manlig arvinge, men hon kommenterade på sitt vanliga sätt att hon skulle föda ett dött barn och sedan dö i barnsäng.[1] Isabella insjuknade i smittkoppor när hon väntade sitt andra barn Marie-Christine, och avled fem dagar efter förlossningen. Dottern avled följande dag. Isabella är begravd i den kejserliga kryptan i Wien.
Galleri
Hennes far Filip av Bourbon, hertig av Parma
Hennes mor, Grevinna av Parma av Louis-Michel van Loo
Porträtt av hela familjen
Isabella 1758
Hennes förstfödda dotter, Maria Theresia.
Isabella och hennes mor 1750.
Hennes man, kejsare Josef II.
Isabellas bror, Ferdinand av Parma.
Barn
- Maria Theresia (20 mars 1762 - 23 januari 1770)
- Marie-Christine (22 november 1763 - 28 november 1763)
Referenser
Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från franskspråkiga Wikipedia.
Noter
|