Isoniazid

Isoniazid
Antibiotikum
Typ av kemisk entitet
Under­klass tillantituberkulös medicin, WHO viktigt läkemedel, pyridine alkaloid
Anv­änd­ningläkemedel
Kemisk formelC₆H₇N₃O
SMILESC1=CN=CC=C1C(=O)NN
Smält­punkt172 grader Celsius
För behand­ling avtuberkulos, lungtuberkulos, miliartuberkulos
Laglig status (medicin)Black Box-varning
LiverTox like­li­hood scoreLiverTox toxicity likelihood category A
Massa137,059 atommassenhet
Subjekt har rollenantituberkulös medicin, Fettsyrasyntesinhibitorer, antibakteriellt medel
Har del(ar)kväve, kol
Strukturformel.

Isoniazid (ibland förkortad INH av isonikotinohydrazid[1]) syntetiserades för första gången officiellt 1912 som en del i en doktorsavhandling, men dess egenskaper som tuberkulosläkemedel utforskades inte förrän 1951 [2].

Isoniazid är i kombination med andra läkemedel ett av de som används vid behandling av tuberkulosbakterien (Mycobacterium tuberculosis). Läkemedlets verkansmekanism är att det hindrar syntesen av mykolsyra[3] i bakteriens cellvägg.

Referenser

  1. ↑ Lindskog, Bengt I.; Jörgen Malmquist (2020). Medicinsk terminologi. sid. 275. Läst 14 januari 2022
  2. ↑ McDermott, W. (1969-06-01). ”The Story of INH” (på engelska). Journal of Infectious Diseases 119 (6): sid. 678–683. doi:10.1093/infdis/119.6.678. ISSN 0022-1899. https://academic.oup.com/jid/article-lookup/doi/10.1093/infdis/119.6.678. Läst 5 november 2021.
  3. ↑ Pfyffer, Gaby E.; Palicova, Frantiska (2011). ”Mycobacterium: General characteristics, laboratory detection, and staining procedures”. i Versalovic James et al. (på engelska). Manual of Clinical Microbiology. 10th Edition. Washington DC, USA: ASM Press. sid. 472. ISBN 978-1-55581-463-2