Ispetrell
| Ispetrell Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Stormfåglar Procellariiformes |
| Familj | Liror Procellariidae |
| Släkte | Pagodroma Bonaparte, 1856 |
| Art | Ispetrell P. nivea |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pagodroma nivea | |
| Auktor | (J. R. Forster, 1777) |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
|
Vetenskapliga:
Trivialnamn:
| |
 | |
Ispetrell[2] (Pagodroma nivea)[3] är en havsfågel som förekommer kring Antarktis. Den placeras som ensam art i sitt släkte Pagodroma i familjen liror och ordningen stormfåglar.[4]
Utbredning och underarter
Ispetrellen häckar på den antarktiska kontinenten och på några närbelägna öar. Den är en av endast tre fågelarter som uteslutande häckar i Antarktis (de övriga två är sydpolslabb och kejsarpingvin) och arten är en av karaktärsfåglarna för kontinenten.
Arten delas upp i två underarter med följande utbredning:[4]
- Pagodroma nivea nivea, "mindre ispetrell" – häckar på Sydgeorgien och närbelägna öar, på öar i Scotiahavet och på arktiska halvön.
- Pagodroma nivea confusa (Mathews, 1912), "större ispetrell" – häckar på Sydsandwichöarna och ögruppen Géologie
Taxonet confusa ges ibland egen artstatus men enligt Marchant & Higgins (1991) förekommer en mycket stor hybridiseringszon mellan dessa båda taxa.[5]
Fågeln tillhör en liten grupp i familjen liror som omfattar två arter stormfåglar i Fulmarus, två arter jättestormfåglar (Macronectes) samt de monotypiska arterna brokpetrell (Daption capense) och antarktispetrell (Thalassoica antarctica)
Utseende
Ispetrellen mäter cirka 30–35 centimeter[3] och har ett vingspann på mellan 76 och 79 centimeter. Fjäderdräkten är helt vit, näbben och irisen svarta och fötterna blågrå.
Ekologi
Ispetrellen häckar i klippskrevor, ibland över 100 km från kustlinjen på berg som sticker upp ur inlandsisen.[3] Ispetrellen och de andra två antarktiska arterna, antarktispetrell och sydpolslabb, har observerats häcka i bergsområden på uppemot 80° sydlig bredd. Den äter mest mindre kräftdjur men tar också en del fisk och kan äta av kadaver.[3] Petrellerna flyger långa sträckor till havs för att finna föda, medan den opportunistiska sydpolslabben (jordens sydligaste rovdjur) livnär sig på petrellerna och deras ägg.[6]
Ispetrellen och människan
Fågeln kallades förr även snölira och isstormfågel.[7]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till fyra miljoner individer.[1]
Referenser
Noter
- 1 2 3 4 Birdlife International 2016 Pagodroma nivea Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
- ↑ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- 1 2 3 4 "ispetrell". NE.se. Läst 24 oktober 2013.
- 1 2 Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ↑ Marchant & Higgins (1991) Handbook of Australian, New Zealand & Antarctic Birds. Vol.1
- ↑ Brook, D./Beck. J.R. "Antarctic petrels, snow petrels and south polar skuas breeding in the Theron Mountains". Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine. i British Antartic Survey Bulletin. Läst 24 oktober 2013. (engelska)
- ↑ Alfred Brehm (1926) Djurens liv. Fåglarna. 4:e fullständigt omarbetade & utökade upplagan, Stockholm, vol.9, sid:458
Källor
- Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör ispetrell.
Wikispecies har information om ispetrell.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|