Jack Valenti

Jack Valenti
Född	5 september 1921[1][2][3] Houston, USA
Död	26 april 2007[4][1][2] (85 år) Washington, USA
Begravd	Arlingtonkyrkogården[5] kartor
Medborgare i	USA
Utbildad vid	University of Houston Harvard Business School Sam Houston Math, Science, and Technology Center
Sysselsättning	Ämbetsman, politiker, affärsman, skådespelare, pilot
Befattning
Verkställande direktör (1966–2004)
Arbetsgivare	Motion Picture Association
Utmärkelser
Riddare av Hederslegionen Distinguished Flying Cross Stjärna på Hollywood Walk of Fame
Redigera Wikidata

Jack Joseph Valenti, född 5 september 1921 i Houston i Texas, död 26 april 2007 i Washington, D.C., var en amerikansk lobbyist, marknadsförare, författare och politisk rådgivare.^[6]

Han var politisk rådgivare till USA:s president Lyndon B. Johnson från 1963 till 1966 i Vita huset och därefter chef för Motion Picture Association of America (MPAA) från 1966 till 2004.^[7]

Han föddes i Houston, Texas till föräldrar som var italienska immigranter. Under andra världskriget tjänstgjorde han som officer i USA:s arméflygvapen och var pilot flygandes B-25 Mitchell i 51 stridsuppdrag. Valenti erhöll både Distinguished Flying Cross och Air Medal.

Efter kriget tog han en bachelorexamen vid University of Houston 1946, följt av en MBA vid Harvard Business School 1948. Efter examen kom Valenti att arbeta på marknadsavdelningen för oljebolaget Humble Oil. Han grundade 1952 tillsammans med Weldon Weekle reklambyrån Weekley & Valenti, med oljebolaget Conoco som första klient. När reklambyrån 1956 expanderade med politisk marknadsföring kom Valenti i kontakt med senatens majoritetsledare Lyndon B. Johnson. Weekly & Valenti arbetade för Demokraterna i presidentvalet 1960.

Valenti var i Dallas 22 november 1963 som tillfälligt anlitad sambandsman med pressen för besöket av USA:s president John F. Kennedy och vicepresident Lyndon B. Johnson. han befann sig kortégen under mordet sex bilar bakom.^[7] Valenti närvarade när Johnson svor ämbetseden ombord på Air Force One och kom därefter att förordnas som särskild rådgivare i presidentkansliet.^[7] Inom presidentstaben kom Valenti att främst agera sambandsman med Republikanernas ledare i kongressen, i synnerhet med Everett Dirksen (minorietetsledare i senaten) samt Charles A. Halleck och Gerald Ford (minoritetsledare i representanthuset).

Valenti rekryterades av MCA-chefen Lew Wasserman till att bli chef för filmbranschens lobbyorganisation, Motion Picture Association of America (MPAA).^[8] Valenti avskaffade 1968 Produktionskoden (även benämnt som Hayskoden) och införde det av branschen genom MPAA självreglerade åldersgränssystemet för filmer som visas på biografer i USA.^[7]

Han medverkade på Oscargalan under åren som MPAA-chef.^[7] Valenti fick under 1988 en stjärna på Hollywood Walk of Fame.^[9]

Som MPAA-chef lobbade Valenti för strängare upphovsrättslagar och stödde införandet 1998 av Digital Millennium Copyright Act (DCMA).

Valenti efterträddes 2004 som MPAA-chef av Dan Glickman.^[10] Några veckor efter hans död i april 2007 publicerades i maj 2007 hans memoarer: This Time, This Place: My Life in War, the White House, and Hollywood. Valenti är begravd som krigsveteran på Arlington National Cemetery.

• Ten Heroes and Two Heroines (1957)
• The Bitter Taste of Glory (1971)
• A Very Human President (1976; ISBN 0-671-80834-6)
• Protect and Defend (1992; ISBN 0-385-41735-7)
• Speak Up With Confidence (2002; ISBN 0-7868-8750-8)
• This Time This Place (2007; ISBN 0-307-34664-1)

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Jack Valenti, 1 maj 2026.

• Jack Valenti på Internet Movie Database (engelska)

• Wikimedia Commons har media som rör Jack Valenti.
• Medverkan på C-SPAN