Jacob Appel

Jacob Appel
Född	23 april 1866[1] Rødding Højskole[2], Danmark
Död	31 december 1931[1] (65 år) Askov[2], Danmark
Begravd	Askov kyrkogård[3]
Medborgare i	Konungariket Danmark
Sysselsättning	Politiker[4], huvudlärare[4]
Befattning
Danmarks kultusminister (1910–1913) Danmarks utbildningsminister regeringen Neergaard II (1920–1922)[5][6] Danmarks kyrkominister regeringen Neergaard II och regeringen Neergaard III (1922–1924)[7] Danmarks utbildningsminister regeringen Neergaard III (1922–1924)[5][8]
Maka	Ingeborg Appel (g. 1891–1931, personens död)[2]
Barn	Margrethe Christiansen (f. 1895) Charlotte Rud (f. 1906)
Föräldrar	Cornelius Appel
Utmärkelser
Kommendör av första graden av Dannebrogorden (1920)[2] Dannebrogsmännens hederstecken (1923)[2]
Redigera Wikidata

Jacob Christian Lindberg Appel, född den 23 april 1866, död den 31 december 1931, var en dansk folkhögskoleföreståndare och politiker, son till Cornelius Appel.

Appel blev 1890 lärare i naturvetenskaperna vid Askovs folkhögskola, och fick 1898 säte i skolans direktion och blev efter svärfadern Ludvig Schrøders avgång 1906 skolans föreståndare. Varmt intresserad i Grundtvigs anda för Danmarks folkliga historia deltog Appel även i dagspolitiken, men blev inte vald till Folketinget.

Åren 1910–1913 fungerade han som kultusminister i minstären Berntsen, och 1920–1924 undervisningsminister och från 1922 även som kyrkominister i ministären Neergaard.

Appel var i likhet med sin hustru Ingeborg Appel en av de främsta företrädarna för den gruntvigska traditionen under början av 1900-talet.

Tillsammans med Poul la Cour skrev han Historisk fysik (2 band, 1896–1897; 2:a upplagan 1908) och utarbetade 1904 en översikt över Tordenvejrets gang i Danmark.

•  Kommendör av första graden av Dannebrogorden, 1920^[2]
•  Dannebrogsmännens hederstecken, 1923^[2]

[Redigera Wikidata]