Jean Yanne

Jean Yanne
FöddJean Roger Gouyé[1]
18 juli 1933[2][3][4]
Les Lilas[1], Frankrike
Död23 maj 2003[5][6][4] (69 år)
Morsains[1], Frankrike
BegravdClimetière des Lilas
Andra namnJean Yanne[1]
Medborgare iFrankrike[7]
Utbildad vidCentre de formation des journalistes
lycée Chaptal
SysselsättningRegissör[7][8], organist, sångare[9], kompositör[9], låtskrivare, komiker, filmproducent[10][11], manusförfattare[12][13], skådespelare[14]
ArbetsgivareRTL
MakaNicole Calfan
Mimi Coutelier
(g. 1975–2003)
PartnerChristianne Fugger von Babenhausen[15]
Mimi Coutelier
Nicole Calfan
Sophie Garel[16]
BarnJean-Christophe Gouyé (f. 1991 och 1991)[15]
Utmärkelser
Bästa manliga skådespelare vid filmfestivalen i Cannes (1972)
Redigera Wikidata

Jean Roger Gouyé, mer känd under artistnamnet Jean Yanne, född 18 juli 1933 i Les Lilas nära Paris, död 23 maj 2003 i Morsains i Marne, var en fransk skådespelare, filmskapare och komiker. Han var framträdande i fransk radio i slutet av 1950-talet och slog igenom som skådespelare på 1960-talet i filmer förknippade med den franska nya vågen. På 1970- och 1980-talen regisserade han egna filmer som utmärkte sig med satir och svart humor.

Biografi

Jean Yanne växte upp i ett arbetarhem i Les Lilas nära Paris. Han påbörjade en journalistutbildning men hoppade tidigt av för att istället skriva manus åt kabaréer. Efter tre års militärtjänstgöring i Algeriet etablerade han sig 1957 som underhållare på scen, i TV och framförallt i radio. När han började att tröttna på detta tog han sig istället in i filmbranschen genom en roll i Alain Jessuas La vie à l'envers från 1964. Yannes stora genombrott som skådespelare kom med Jean-Luc Godards Utflykt i det röda från 1967 och två filmer av Claude Chabrol som båda spelades in 1969, Mannen, flickan och odjuret och Slaktaren. Vid filmfestivalen i Cannes 1972 fick Yanne priset för bästa skådespelare för sin insats i Maurice Pialats Nous ne vieillirons pas ensemble.[17]

Mellan 1972 och 1985 regisserade Yanne sammanlagt sju långfilmer, som kom att utmärkas av svart humor, satir riktad mot alla läger och oräddhet inför politiska tabun. Hans första film som regissör, Tout le monde il est beau, tout le monde il est gentil, är en drift med mediabranschen och utspelar sig på en radiostation. Filmen blev en publikframgång i Frankrike. Kineser i Paris från 1974 utspelar sig under ett ockupationsscenario liknande den tyska ockupationen under andra världskriget, men med kineser istället för tyskar. Filmen gjorde skandal, orsakade protester från Frankrikes kinesiska minoritet och ledde till anklagelser om rasism. Deux heures moins le quart avant Jésus-Christ, en parodi på bibliska mastodontfilmer, blev en av 1982 års mest sedda filmer i Frankrike.[17]

Yanne väckte flera gånger starka reaktioner från såväl vänster- som högerpolitiskt håll. Han själv sammanfattade sin politiska hemvist som "vänsteridéer med högerord, och ett patologiskt idiotutseende".[18]

Filmer

Regi
  • Tout le monde il est beau, tout le monde il est gentil (1972)
  • Moi y'en a vouloir des sous (1973)
  • Kineser i Paris (Les Chinois à Paris) (1974)
  • Chobizenesse (1975)
  • Je te tiens, tu me tiens par la barbichette (1979)
  • Deux heures moins le quart avant Jésus-Christ (1982)
  • Liberté, égalité, choucroute (1985)
Roller i urval

Källor

  1. 1 2 3 4 matchID, matchID-ID: uruxXPwXP1zV, läst: 30 december 2022.[källa från Wikidata]
  2. ↑ läs online, www.fandango.com .[källa från Wikidata]
  3. ↑ läs online, www.telegraph.co.uk .[källa från Wikidata]
  4. 1 2 läs online, The Guardian .[källa från Wikidata]
  5. ↑ läs online, en.unifrance.org .[källa från Wikidata]
  6. ↑ BFI Film & TV Database, BFI Film & TV Database-ID: 4ce2ba1d39937.[källa från Wikidata]
  7. 1 2 Bibliothèque nationale de France, BnF catalogue général, Bibliothèque nationale de France, läs online, läst: 11 juli 2025.[källa från Wikidata]
  8. ↑ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1300202147749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
  9. 1 2 Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: mub2015873071, läst: 11 juli 2025.[källa från Wikidata]
  10. ↑ läs online, www.corbisimages.com .[källa från Wikidata]
  11. ↑ läs online, www.spaghetti-western.net .[källa från Wikidata]
  12. ↑ Discogs, Discogs utgivnings-ID: 2806872.[källa från Wikidata]
  13. ↑ Discogs, Discogs utgivnings-ID: 734255.[källa från Wikidata]
  14. ↑ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: mub2015873071, läst: 16 maj 2026.[källa från Wikidata]
  15. 1 2 läs online, actu.fr .[källa från Wikidata]
  16. ↑ läs online, www.telestar.fr .[källa från Wikidata]
  17. 1 2 ”Jean Yanne - sa biographie” (på franska). Allociné. http://www.allocine.fr/personne/fichepersonne-3911/biographie/. Läst 17 december 2014.
  18. ↑ Baecque, Antoine de (24 maj 2003). ”Jean Yanne, fin d'un féroce” (på franska). Libération. http://www.liberation.fr/culture/2003/05/24/jean-yanne-fin-d-un-feroce_434669. Läst 17 december 2014. ”Des idées de gauche avec des mots de droite, et une figure de crétin pathologique”

Externa länkar

  • Wikimedia Commons har media som rör Jean Yanne.