Johan Laidoner

Johan Laidoner
Johan Laidoner, 1920.
Född	12 februari 1884[1][2] Viiratsi[3]
Död	13 mars 1953[4][5][6] (69 år) Vladimirs centralfängelse
Begravd	Vladimirs begravningsplats
Medborgare i	Kejsardömet Ryssland och Estland
Utbildad vid	Generalstabsakademin[2] Vilnius militärskola[2]
Sysselsättning	Officer, idrottsperson, politiker[7], nationalhjälte[7]
Befattning
Ledamot av Riigikogu Överbefälhavare för Estlands försvarsmakt (–1940)[8]
Politiskt parti
Põllumeeste Kogud
Maka	Maria Laidoner
Utmärkelser
Estniska frihetskorset, första divisionen, första klassen (1920)[9] Tredje klass av Estniska Röda korsets orden (1921)[10] Björndödarorden (1923) Estniska Frihetskorset, tredje divisionen, första klassen (1925)[11] Estniska Röda korsets ordens medalj (1926)[12] 1:a graden med svärd av Örnkorsets orden (1929)[13] Storkorset av Tre Stjärnors orden (1932) Kommendör med stora korset av Svärdsorden (1936) Tyska Olympiska Hederstecknet, första klassen (1937) Vita örnens orden (1938) Särskilt band av Vita stjärnans orden (1938)[14] Finlands Vita Ros orden Vytautasorden Sankt Mikaels och Sankt Georgsorden Kommendör av Hederslegionen Sankt Annas orden, tredje klass Officer av Hederslegionen Sankt Annas orden, andra klass Guldsabel "för tapperhet" Sankt Annas orden, fjärde klass Storkors av Polonia Restituta Sankt Annas orden, andra klass med svärd Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen med svärd och band Silverkors av Virtuti Militari Sankt Stanislausorden, tredje klass Sankt Stanislausorden, andra klassen Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen Sankt Stanislausorden, andra klassen med svärd
Namnteckning
Redigera Wikidata

Johan Laidoner, född 12 februari 1884 i Viiratsi, död 13 mars 1953 i Vladimir, var en rysk och estnisk militär.

Johan Laidoner blev officer i tsarryska armén 1905, deltog med utmärkelse i första världskriget och trädde då Estland förklarades självständigt samma år in vid estniska armén som överste. Han blev chef för Estlands infanteridivision som deltog i tyska nordkårens operationer på våren 1918 mot bolsjevikerna under estniska frihetskriget. Samma år blev han chef för estländska armén, och rensade efter tyskarnas avtåg landet på nytt från bolsjeviker, och ledde på sommaren operationerna mot Rüdiger von der Goltz i Lettland och besegrade denne i slaget vid Wenden-Lemal den 21–23 juli 1918. 1919 befordrades han till generalmajor. Då arméchefsbefattningen i mars 1920 indrogs, avgick Laidoner ur tjänst men tillerkändes av parlamentet en nationalbelöning av en jordegendom och 1 miljon mark.

För att hindra politiskt inflytande för den högerextrema Vapsrörelsen stödde han riksäldsten Konstantin Päts statskupp i mars år 1934, som tillät Päts att styra Estland med dekret. Laidoner utsågs till överbefälhavare. Tillsammans med Päts arresterades han efter Sovjetunionens fullständiga ockupation av Estland i juli år 1940. Laidoner dog i fångenskap i Vladimir i Sovjetunionen.

•  Estniska frihetskorset, första divisionen, första klassen, 23 februari 1920^[9]
•  Tredje klass av Estniska Röda korsets orden, 22 februari 1921^[10]
•  Björndödarorden, 13 december 1923
•  Estniska Frihetskorset, tredje divisionen, första klassen, 18 februari 1925^[11]
•  Estniska Röda korsets ordens medalj, 25 november 1926^[12]
•  1:a graden med svärd av Örnkorsets orden, 4 juni 1929^[13]
•  Storkorset av Tre Stjärnors orden, 1932
•  Kommendör med stora korset av Svärdsorden, 1936
•  Tyska Olympiska Hederstecknet, första klassen, 30 januari 1937
•  Vita örnens orden, 4 februari 1938
•  Särskilt band av Vita stjärnans orden, 23 februari 1938^[14]
•  Finlands Vita Ros orden
•  Vytautasorden
•  Sankt Mikaels och Sankt Georgsorden
•  Kommendör av Hederslegionen
•  Sankt Annas orden, tredje klass
•  Officer av Hederslegionen
•  Sankt Annas orden, andra klass
•  Guldsabel "för tapperhet"
•  Sankt Annas orden, fjärde klass
•  Storkors av Polonia Restituta
•  Sankt Annas orden, andra klass med svärd
•  Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen med svärd och band
•  Silverkors av Virtuti Militari
•  Sankt Stanislausorden, tredje klass
•  Sankt Stanislausorden, andra klassen
•  Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen
•  Sankt Stanislausorden, andra klassen med svärd

[Redigera Wikidata]

• Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 757-58 

• Laidoner, Johan i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1925)