Johan Vogt

Johan Vogt
Född23 september 1900[1][2]
Oslo[3] ​eller ​Oslo kommun[4]
Död17 juli 1991[1][2] (90 år)
Oslo[3] ​eller ​Asker[4]
Medborgare iNorge[4]
Utbildad vidUniversitetet i Oslo
SysselsättningNationalekonom, professor, författare[5]
ArbetsgivareUniversitetet i Oslo
MakaJudith Vogt
(g. 1960–1991)[6]
FöräldrarJohan Herman Lie Vogt
SläktingarThorolf Vogt (syskon)
Fredrik Vogt (syskon)
Jørgen Vogt (syskon)
Utmärkelser
Fritt Ord-priset (1976)
Nordisk Kjetterpris (1990)
Redigera Wikidata

Johan Herman Vogt, född 23 september 1900 i Kristiania, död 17 juli 1991 i Oslo, var en norsk ekonom.

Vogt, som var son till professor Johan Herman Lie Vogt och Martha Johanne Abigael Kinck, blev student 1918, candidatus oeconomices 1923, var universitetsstipendiat i socialekonomi 1928–1933, blev lärare i socialekonomi vid Oslo handelsgymnasium 1935, docent i socialekonomi vid universitetet i Oslo 1948 och blev professor där 1957. Han var ordförande i Clarté 1927, föreståndare för Arbeidernes aftenskole 1927–1929, ordförande i Det norske Studentersamfund, 1932, i Socialistiske Socialøkonomers Forening 1933, vice ordförande i Statsøkonomisk Forening från 1950, ordförande 1959–1963, ordförande i PEN-klubben sedan 1968. Utöver nedanstående skrifter skrev han talrika artiklar i tidskrifter. Han invaldes som ledamot av Det Norske Videnskaps-Akademi 1959.[7]

Bibliografi

  • Den marxistiske lære om varebytte og profitt (1931)
  • Den nye tids tekniske revolusjon og dens samfunnsmessige følger (1933)
  • Den politiske økonomi inntil Adam Smith (1933)
  • Den klassiske engelse socialøkonomi (1934)
  • Innførelse i økonomisk statistikk (1935)
  • Ny skattepolitikk (1935)
  • Dogmernes sammenbrudd innenfor den socialøkoniske vitenskap (1937)
  • Den tyske innflytelse i Danmark (1937)
  • Mens våpnene hviler (1938)
  • Hvilken vei går Norden? (1938)
  • Vitenskapens front (1939)
  • Lærebok i Samfunnsøkonomi (1940)
  • 33 regler for god tone på Grini (1945)
  • Russland og Norden (1945)
  • Pengerikelighet og rentepolitikk (1947)
  • Tanker om politikk (1947)
  • Vår økonomiske stilling (1950)
  • Intervju med fremtiden (1953)
  • Samtaler på en forstadsbane (1953)
  • Spådomskunst og prognosemakeri (1954)
  • Xantippes forsvarstale (1954)
  • Poesi og politi (1957)
  • Hemmelig rapport om Norge (pseudonym Ivan I. Starosj, 1959)
  • Villfarelsens skole (1960)
  • Memorandum til H.M. Kongen om den dårskap hvormed vår verden regjeres (1961)
  • Partisan på forpost (1966)
  • Det store brennoffer (1966)
  • Speil for tidens ansikt (1970)

Referenser

  1. 1 2 flera författare, Norsk biografisk leksikon, Kunnskapsforlaget, Norsk biografisk leksikon-id: Johan_Vogt_-_2, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 Store norske leksikon, Store norske leksikon-ID: Johan_Vogt_-_sosialøkonomStore_norske_leksikon.[källa från Wikidata]
  3. 1 2 Store norske leksikon, Store norske leksikon-ID: Johan_Vogt_-_sosialøkonomStore_norske_leksikon.[källa från Wikidata]
  4. 1 2 3 Fanger.no-ID: 3301, läst: 1 mars 2026.[källa från Wikidata]
  5. ↑ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1226732397749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
  6. ↑ flera författare, Norsk biografisk leksikon, Kunnskapsforlaget, Norsk biografisk leksikon-id: Johan_Vogt_-_2, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ↑ Vogt, Johan Herman i Bjørn Steenstrup, Hvem er Hvem? (1973)