John Playfair

John Playfair
Född10 mars 1748[1][2]
Dundee[3], Storbritannien
Död20 juli 1819[1][2] (71 år)
Burntisland[3], Storbritannien
BegravdOld Calton Cemetery[4]
kartor
Medborgare iFörenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vidSaint Andrews-universitetet, [5][3]
St Mary's College, St Andrews, [3]
SysselsättningMatematiker[6], fysiker, geolog, naturvetare[6]
Befattning
Församlingspräst (1772–1782)[3]
ArbetsgivareAdam Ferguson (1782–1787)[3]
Edinburghs universitet (1785–1818)[3]
SläktingarWilliam Playfair (syskon)
Utmärkelser
Fellow of the Royal Society
Medlem av Royal Society of Edinburgh
Redigera Wikidata

John Playfair, född 10 mars 1748 i Benvie nära Dundee, Skottland, död 20 juli 1819 i Burntisland, Fife, Skottland, var en skotsk matematiker. Han är mest känd för sin bok Illustrations of the Huttonian Theory of the Earth (1802), som sammanfattade James Huttons verk.[7] Det var genom denna bok som Huttons princip om aktualism, som senare togs upp av Charles Lyell, först nådde en bred publik. Playfairs lärobok Elements of Geometry gav en kortfattad uttryck för Euklides parallellpostulat nu känt som Playfairs axiom.

År 1783 var han medgrundare av Royal Society of Edinburgh. Han hade uppdraget som generalsekreterare för sällskapet 1798–1819.[8]

Biografi

Playfair var son till Margaret Young (1719/20 – 1805) och pastor James Playfair (död 1772), kyrkoherde i Liff och Benvie.[9][10]

Playfair fick hemutbildning fram till 14 års ålder, då han började på University of St Andrews för att studera teologi. Han fortsatte också studier vid Edinburghs universitet. År 1766, vid endast 18 års ålder, var han kandidat till professorsposten i matematik vid Marischal College (nu en del av University of Aberdeen), och även om han inte lyckades erkändes hans ambitioner som höga.[11]

Sex år senare (1772) sökte han till professuren i naturfilosofi (fysik) vid St Andrews University, men återigen utan framgång. År 1773 fick han prediklicens av Church of Scotland och erbjöds de förenade församlingarna Liff och sin hemförsamling Benvie (som blev lediga efter hans fars död). Playfair valde dock att fortsätta sina studier i matematik och fysik, och 1782 avgick han från sin tjänst för att bli lärare åt Adam Ferguson. Genom detta arrangemang besökte Playfair regelbundet Edinburgh och fortsatte att odla det litterära och vetenskapliga sällskap som staden vid den tiden var särskilt framstående för. I synnerhet deltog han i John Walkers naturhistoriska kurs. Genom Nevil Maskelyne, vars bekantskap han först hade gjort under de berömda Schiehallions experiment 1774, fick han också tillgång till Londons vetenskapliga kretsar. År 1785, när Dugald Stewart efterträdde Ferguson i University of Edinburghs professur i moralfilosofi, efterträdde Playfair den förra till professuren i matematik.[11]

Sir John Playfair av Sir Francis Chantrey

År 1795 publicerade Playfair en alternativ, mer stringent formulering av Euklides parallellpostulat, som nu kallas Playfairs axiom. Även om axiomet bär Playfairs namn, skapade han det inte, utan gav andra, i synnerhet William Ludlam, äran för dess tidigare användning.[12]

År 1805 bytte Playfair ut professuren i matematik mot professuren i naturfilosofi efter John Robison, som han också efterträdde som generalsekreterare för Royal Society of Edinburgh. Han spelade en framträdande roll, på den liberala sidan, i den kyrkliga kontroversen som uppstod i samband med Sir John Leslies utnämning till den post han hade lämnat, och publicerade ett satiriskt brev (1806).[11]

Playfair var en motståndare till Gottfried Leibniz vis viva-princip, en tidig version av energins bevarande. År 1808 inledde han en attack[13] mot John Smeaton och William Hyde Wollastons arbete som förespråkade teorin.

Playfairs bröder var arkitekten James Playfair, advokaten Robert Playfair och ingenjören William Playfair. Hans brorson, William Henry Playfair (1790–1857) var en framstående arkitekt i Skottland. Playfair dog av stranguri den 20 juli 1819 och, trots att han var en framstående man, begravdes han i en omärkt grav på Old Calton Burial Ground på Waterloo Place i Edinburgh . Hans och hans bror James gravar markerades med en plakett som avtäcktes 2011 efter en lokal kampanj.[14] Monumentet till hans minne av William Henry Playfair på Calton Hill[15] är synligt från platsen.

Arbeten

Mest bekant av Playfairs arbeten är Illustrations of the Huttonian Theory of the Earth (1802; fransk översättning 1815), i vilket James Huttons teori för jordklotets bildning behandlas. År 1808 publicerade han också en recension av Laplaces Traité de Mécanique Celeste.[16] Bland hans övriga skrifter kan nämnas Dissertation on the Progress of Mathematical and Physical Science Since the Revival of Learning in Europe (supplement till fjärde till och med åttonde upplagorna av "Encyclopædia Britannica") och Elements of Geometry (1795, flera upplagor). Hans Works utgavs 1822 samlade i fyra band.

Utmärkelser

Monument till John Playfair på Calton Hill, Edinburgh
Playfairs förklaring av jordens teori, 1815

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, John Playfair, 10 mars 2026.

Noter

  1. 1 2 MacTutor History of Mathematics archive, läst: 22 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 SNAC, SNAC Ark-ID: w6t465nh, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. 1 2 3 4 5 6 7 MacTutor History of Mathematics archive.[källa från Wikidata]
  4. ↑ Find a Grave.[källa från Wikidata]
  5. ↑ Mathematics Genealogy Project.[källa från Wikidata]
  6. 1 2 Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1176837017749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
  7. ↑ Playfair, John (1802). Illustration of the Huttonian Theory. Edinburgh: Cadell & Davies. https://archive.org/details/NHM104643.
  8. ↑ Biographical Index of Former Fellows of the Royal Society of Edinburgh 1783–2002. The Royal Society of Edinburgh. July 2006. ISBN 0-902-198-84-X. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304074135/https://www.royalsoced.org.uk/cms/files/fellows/biographical_index/fells_indexp2.pdf. Läst 8 januari 2018.
  9. ↑ C D Waterston; A Macmillan Shearer (July 2006). Former Fellows of The Royal Society of Edinburgh, 1783–2002: Part 2 (K–Z). Royal Society of Edinburgh. ISBN 090219884X. https://rse.org.uk/wp-content/uploads/2021/07/RSE-Fellows-BiographicalIndex-2.pdf. Läst 13 februari 2022.
  10. ↑ Morrell, Jack (2004). Playfair, John (1748–1819), mathematician and geologist. Oxford: Oxford University Press.
  11. 1 2 3 Chisholm 1911.
  12. ↑ J. Playfair and Euclid, Elements of geometry; containing the first six books of Euclid, with two books on the geometry of solids. To which are added, elements of plane and spherical trigonometry, J.B. Lippincott & Co, 1860, p. 291. Available online from Google Books. See also Cajori's A History of Mathematics.
  13. ↑ Edinburgh Review, 12, 1808, 120–130
  14. ↑ ”Edinburgh World Heritage - News Article”. Edinburgh World Heritage - News Article. Arkiverad från originalet den 29 augusti 2013. https://web.archive.org/web/20130829041909/http://www.ewht.org.uk/news/183/102/Fitting-tribute-to-a-distinguished-man. Läst 24 mars 2026.
  15. ↑ Biographical Dictionary of Eminent Scotsmen (1856), reproduced in Significant Scots
  16. ↑ Smith, Sydney. ”Review of Traité de Mécanique Céleste par P. S. Laplace”. Edinburgh Review 11 (22): sid. 249–284. https://babel.hathitrust.org/cgi/pt?id=mdp.39015074715932;view=1up;seq=9.
  17. ↑ Information about Playfairite on Mindat database, Retrieved on 19 April 2012.
  18. ↑ J.L. Jambor (1967) New lead sulfantimonides from Madoc, Ontario; Part 2, Mineral descriptions, Canadian Mineralogist, vol. 9, 194–6

Externa länkar

Denna artikel är utgiven av Wikipedia. Texten är tillgänglig under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 om inget annat anges. Ytterligare villkor kan gälla för mediefilerna.