Joseph Luns
| Joseph Luns | |
 Joseph Luns, 1979. | |
| Född | Joseph Marie Antoine Hubert Luns 28 augusti 1911[1][2][3] Rotterdam[4], Nederländerna |
|---|---|
| Död | 17 juli 2002[1][2][3] (90 år) Bryssel, Belgien |
| Begravd | Haags romersk katolska begravningsplats |
| Medborgare i | Konungariket Nederländerna |
| Utbildad vid | Universitetet i Leiden London School of Economics and Political Science Amsterdams universitet Ignatiusgymnasiumet |
| Sysselsättning | Politiker[5], utrikesminister[5], diplomat[5], minister[5] |
| Befattning | |
| Nederländernas utrikesminister (1956–1971) Representanthusledamot i Nederländerna (1971) Natos generalsekreterare (1971–1984) | |
| Politiskt parti | |
| Katolska Folkpartiet (–)[6] | |
| Föräldrar | Huib Luns Harriet Anna Paula Maria Louvrier[7] |
| Utmärkelser | |
| Storkors av Sankt Olavs orden (1953)[8] Kommendör med stora korset av Vasaorden (1957)[9] Karlspriset (1967)[10] Storkors av Militärförtjänstorden med vitt band (1982)[11] Presidentens frihetsmedalj (1984)[12] Atatürk International Peace Prize (1986)[13] Storkorset av Isabella den katolskas orden[14] Officer av Kristi militärorden[15] Companion of Honour Storkors av Hederslegionen | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Joseph Marie Antoine Hubert Luns, född den 28 augusti 1911 i Rotterdam, död den 17 juli 2002 i Bryssel, Belgien, var en nederländsk politiker och diplomat, Nederländernas utrikesminister 1952–1971 och Natos generalsekreterare från 1971 till 1984.
Biografi
Luns politiska hemvist växlade över tiden och han var engagerad i Nationalsocialistiska rörelsen i Nederländerna (Nationaal-Socialistische Beweging in Nederland, NSB) 1933–1936. Han var därefter ansluten till Romersk-katolska statspartiet (Roomsch-Katholieke Staatspartij, RSKP) 1938–1945, och sedan till RSKP:s politiska arvtagare Katolska folkpartiet (Katholieke Volkspartij, KVP) 1945–1974.
Luns var 1952–1971 Nederländernas utrikesminister och 1971 blev han generalsekreterare för Nato, en position han innehade till 1984. Luns verkade för atlantiskt och europeiskt samarbete och förespråkade Storbritanniens inträde i Europeiska gemenskaperna (EG).
Utmärkelser
Storkors av Sankt Olavs orden, 1953[8]
Kommendör med stora korset av Vasaorden, 21 maj 1957[9]- Karlspriset, 4 maj 1967[10]
_pasador.svg.png)
Storkors av Militärförtjänstorden med vitt band, 1982[11].svg.png)
Presidentens frihetsmedalj, 1984[12]- Atatürk International Peace Prize, 1986[13]
Storkorset av Isabella den katolskas orden[14]
Officer av Kristi militärorden[15]
Companion of Honour
Storkors av Hederslegionen
Källor
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
- Bra Böckers lexikon, 1977
Noter
- 1 2 Biografisch Portaal, Biografisch Portaal-nummer: 62537960, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- 1 2 SNAC, SNAC Ark-ID: w6ff6drf, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- 1 2 Discogs, Discogs artist-ID: 2737658, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ↑ Oorlogsbronnen, Oorlogsbronnen ID: ea6c8fad-0b18-471f-95f2-db43bf213df0, läst: 22 februari 2025.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 4 Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1191155737749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
- ↑ Parlement.com, läs online, läst: 19 april 2025.[källa från Wikidata]
- ↑ Leo van de Pas, Genealogics, 2003.[källa från Wikidata]
- 1 2 läst: 22 februari 2026.[källa från Wikidata]
- 1 2 Kungl. Maj:ts Orden, läs online.[källa från Wikidata]
- 1 2 Der Karlspreisträger 1967 Joseph Luns (på tyska), läs online, läst: 14 december 2014.[källa från Wikidata]
- 1 2 BOE-ID: BOE-A-1982-30526.[källa från Wikidata]
- 1 2 läs online, crsreports.congress.gov .[källa från Wikidata]
- 1 2 läs online, ayk.gov.tr .[källa från Wikidata]
- 1 2 BOE-ID: BOE-B-1958-11719.[källa från Wikidata]
- 1 2 läs online, www.ordens.presidencia.pt .[källa från Wikidata]
|