Julius Oppert

Julius Oppert
Julius Oppert, 1883.
Född	9 juli 1825[1][2][3] Hamburg[4][3]
Död	21 augusti 1905[5][2] (80 år) Paris[6][3]
Medborgare i	Frankrike[7][8] och Hamburg
Utbildad vid	Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg Gelehrtenschule des Johanneums Bonns universitet Humboldt-Universität zu Berlin Kiels universitet
Sysselsättning	Assyrolog, författare[9], filolog[10], språkvetare[11], universitetslärare[12], Mellanösternarkeolog, orientalist[10]
Befattning
Lärare (1848–1850) Lärare (1850–1851)
Arbetsgivare	Collège de France (1874–1905)[12]
Släktingar	Gustav Salomon Oppert (syskon)
Utmärkelser
Officer av Hederslegionen (1885)
Redigera Wikidata

Julius (Jules) Oppert (tyskt uttal å'ppert, franskt åppär), född 9 juli 1825 i Hamburg, död 21 augusti 1905 i Paris, var en fransk orientalist och en av kilskriftsforskningens främsta grundläggare. Han var bror till Gustav Salomon Oppert.

Oppert, som hade judiska föräldrar, studerade först juridik i Heidelberg, sedan orientaliska språk i Bonn, Berlin och Paris samt erhöll plats som lärare i tyska vid lyceum i Laval, sedan i Reims. Han var redan berömd genom arbeten med de persiska kilskrifterna när han 1852 skickades av Institut de France som ledare för en stor vetenskaplig expedition till Mesopotamien, som varade i tre år. Han utnämndes 1857 till professor i sanskrit vid kejserliga biblioteket i Paris. För sin assyriska grammatik erhöll han 1863 Franska institutets stora pris (20 000 francs) och utnämndes 1874 till professor i assyriologi vid Collège de France. Från 1884 redigerade han med Eugène Ledrain Revue d'assyriologie.

• Expedition scientifique... en Mésopotamie (två band, 1857–1864)
• Histoire des empires de Chaldée et d'Assyrie d'aprés les monuments (1866)
• Grammaire sanscrite (1859; andra upplagan 1864)
• Elements de la grammaire assyrienne (1860; andra upplagan 1868)
• La chronologie biblique (1870)
• "Inscriptions of the Persian monarchs" (i Records of the Past, IX, 1877)
• Le peuple et la langue des médes (1879)
• Les fastes de Sargon (tillsammans med Joachim Menant) (1863)
• Documents juridiques de l'Assyrie et de la Chaldée (1877).