Karl Knies

Karl Knies
Född	29 mars 1821[1][2][3] Marburg[4][5]
Död	3 augusti 1898[1][2][3] (77 år) Heidelberg[4][5]
Medborgare i	Tyska riket[4][5] och Storhertigdömet Baden[4][5]
Utbildad vid	Philipps-Universität Marburg, 1845[6][4][5]
Sysselsättning	Nationalekonom[7], politisk vetenskapsman[4], universitetslärare[4], författare[4], gymnasielärare[7]
Befattning
Privatdocent (1846–1849)[4][5][8] Privatdocent (1849–1851)[4][5][8] Privatdocent (1851–1852)[8] Gymnasielärare (1852–1855)[4][5][8] Professor (1855–1865)[4][5][8] Ledamot av andra kammaren i Badens ständerförsamling (1861–1866)[5][8] Professor (1865–1896)[4][5][8] Ledamot av storhertigdömet Badens parlament (1877–1887)[5][8] Vicepresident (1883–1887)[5][8]
Arbetsgivare	Kassels universitet (1849–1851)[9][8] Kantonsschule Schaffhausen (1852–1855)[4][8] Freiburgs universitet (1855–1865)[4][8] Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg (1865–1896)[4][8]
Barn	Max Knies (f. 1851)[5]
Utmärkelser
Hedersdoktor vid Tübingens universitet (1877)[4][5][8]
Redigera Wikidata

Karl Gustav Adolf Knies, född 29 mars 1821 i Marburg, död 3 augusti 1898 i Heidelberg, var en tysk nationalekonom.

Knies blev 1855 professor i statsvetenskap i Freiburg im Breisgau och var 1865-96 professor i detta ämne i Heidelberg. Inom statsvetenskapen var han en av de främsta representanterna för den historiska riktningen och utövade ett stort inflytande på statistikens utveckling.

Knies invaldes 1861 i Badens andra kammare och utnämndes 1862 till direktor för den badensiska skolöverstyrelsen (Oberschulrath). I det badensiska skolväsendet genomdrev han mot det katolska prästerskapet en viktig reform, betecknad genom lagen av 29 juli 1864, vilken berövade prästerna deras ställning i skolråden och som skolinspektörer samt ersatte dem med lekmän.

• Die Statistik als selbständige Wissenschaft (1850)
• Die politische Oekonomie vom Standpunkt der geschichtlichen Methode (1853; andra upplagan 1883)
• Geld und Kredit (två band, 1873-79; band 1, andra upplagan 1885)