Konrad Martin

Konrad Martin
Född	18 maj 1812[1] ​eller ​1812[2] Geismar[3], Tyskland
Död	16 juli 1879[1] ​eller ​1879[2] Mont-Saint-Guibert, Belgien
Medborgare i	Konungariket Preussen
Utbildad vid	Münchens universitet Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg Würzburgs universitet Münsters universitet
Sysselsättning	Katolsk präst[4], universitetslärare[2], katolsk biskop[5], biskop[2]
Befattning
Romersk-katolsk biskop i Paderborn (1856–)[6][7]
Arbetsgivare	Bonns universitet
Redigera Wikidata

Konrad Martin, född den 18 maj 1812, död den 16 juli 1879, var en tysk romersk-katolsk biskop.

Martin blev 1844 extra ordinarie professor i Bonn och 1856 biskop i Paderborn, en post på vilken han ådagalade stort nit. På Första vatikankonsiliet (1869) hörde han till den påvliga ofelbarhetsdogmens mest avgjorda anhängare, och han försvarade sedermera densamma i skriften Die Arbeiten des vatikanischen Conzils (1873). Under den så kallade kulturkampen i Preussen blev han 1875 avsatt genom vederbörande regeringsdomstols utslag och internerad på fästningen Wesel, men lyckades samma år fly och vistades sedermera i Holland och Belgien. Av hans skrifter kan ytterligare nämnas Lehrbuch der katholischen Religion für höhere Lehranstalten (1844; 15 senare upplagor) och Lehrbuch der katolischen Moral (1850; 5 senare upplagor).