Kung Fu Master

Kung Fu Master
OriginaltitelスパルタンX
År1984
UtvecklareIrem
UtgivareIrem
Data East USA
GenreFightingspel
Antal spelare1-2
FormatAtari 2600
Atari 7800
ZX Spectrum
Linux
Microsoft Windows
DOS
Nintendo Entertainment System
Commodore 64
Amstrad CPC
MSX
Game Boy
Bildformat256 × 256 (4:3)
InenheterJoystick
2 knappar
Arbetslag
MusikKoji Kondo
Spelserie
SpelserieSpartan X
Distribution
Japandecember 1984
Kung-Fu Master

Kung-Fu Master (i Japan känt som Spartan X) är ett arkadspel utvecklat av det japanska företaget Irem och utgivet 1984. Spelet räknas allmänt som det första beat ’em up-spelet och blev stilbildande för senare sidscrollande slagsmålsspel som Renegade, Double Dragon, Final Fight och Streets of Rage.[1][2]

Spelet är löst baserat på den hongkongkinesiska filmen Wheels on Meals (1984), som i Japan fick titeln Spartan X, och hämtar också inspiration från Bruce Lee-filmen Game of Death (1972).[3] I Europa blev Kung-Fu Master ett populärt arkadspel, och hemmaversionerna – särskilt till Commodore 64 och NES – nådde höga placeringar på de brittiska topplistorna.[4]

NES-versionen, som släpptes under titeln Kung Fu, utvecklades av Shigeru Miyamoto och hans team på Nintendo och sålde cirka 3,5 miljoner exemplar världen över.[5] Spelet har i efterhand lyfts fram som en viktig länk mellan tidiga arkadspel och de mer avancerade fightingspelen och sidscrollande plattformsspelen under andra halvan av 1980-talet.[6][7]

Spelupplägg

Spelaren styr karaktären Thomas som ska slå sig igenom fem våningar i ett torn, ”Devil’s Temple”, för att rädda sin kidnappade flickvän Sylvia. Spelet ses från sidan och spelaren rör sig från vänster till höger längs varje våning.

Thomas styrs med en åttavägs joystick och två knappar, en för slag och en för sparkar. Joysticken används både för att ducka och hoppa, vilket gör att attacker kan utföras stående, huksittande eller i luften. Slag gör mer skada och ger fler poäng, men har kortare räckvidd än sparkar.[6] Thomas har en synlig hälsomätare och kan ta flera träffar innan han förlorar ett liv.[2]

Motståndarna består av bland annat:

Fiende Beskrivning
Grippers Klänger sig fast vid Thomas och dränerar sakta hans energi tills spelaren skakar av dem.
Knivkastare Kastar knivar i två olika höjder och måste träffas två gånger för att besegras.
Tom Toms Korta fiender som kan hoppa upp och attackera huvudet eller kasta sig över spelaren.

På jämna våningar förekommer även fällor och projektiler som fallande bollar och krukor, ormar, giftiga fjärilar, eldslungande drakar och konfetti som exploderar. Varje våning avslutas med en boss med egen hälsomätare, vilket gör att spelet tillfälligt liknar ett en-mot-en-fightingspel under bossstriderna.[6][2]

Bossefienderna inkluderar bland annat en stavkämpe, en bumerangkastare, en jättelik brottare och en svartmagiker. På den femte våningen möter Thomas slutbossen Mr. X, ledaren för det gäng som rövat bort Sylvia. När Mr. X är besegrad räddas Sylvia och spelet börjar om med högre svårighetsgrad.[3]

Varje bana har en tidsgräns och spelaren får bonuspoäng baserat på kvarvarande tid och hälsa. Ett extraliv delas ut vid 50 000 poäng. Spelet avslutas när alla liv är förbrukade.

Handling

Thomas, en kung fu-mästare i ärmlös vit keikogi, får ett brev där det står att hans älskade Sylvia hålls fången i ”Devil’s Temple”. I brevet varnas han för att templets fem ”djävulssöner” väntar på honom. Thomas beger sig ensam till templet, slåss sig upp våning för våning och möter till slut Mr. X på den översta nivån.[3]

Berättelsen är enkel men följer en tydlig dramatisk båge, vilket var ovanligt för arkadspel vid tiden.[6] Upplägget med en hjälte som klättrar genom ett torn och möter en boss på varje våning påminner om Bruce Lee-filmen Game of Death och används senare i flera andra spel och serier.[2]

Utveckling

Spelet designades av Takashi Nishiyama hos Irem.[8] Han hade tidigare skapat det sidscrollande bilskjutarspelet Moon Patrol (1982) och ville kombinera samma rytm av kontinuerlig rörelse med närstrid och enkla kontroller.[9]

Kung-Fu Master är löst baserat på filmen Wheels on Meals (1984) med Jackie Chan, Sammo Hung och Yuen Biao. I Japan marknadsfördes både film och spel under titeln Spartan X, och huvudpersonen i spelet fick namnet Thomas efter Chans rollfigur.[3] Spelidén lånar också mycket från Game of Death, där Lee strider sig upp genom en pagod och möter olika motståndare på varje våning, samt från Enter the Dragon (1973).[10]

Musiken och ljudet komponerades av Masato Ishizaki. Nishiyama trodde först att ett kampsportspel inte behövde bakgrundsmusik, men Ishizaki gjorde två versioner – en med och en utan musik – där Irem slutligen valde den musikförsedda varianten.[8] Ishizaki gick senare vidare till att komponera musiken till shoot 'em up-spelet R-Type (1987).[8]

Under utvecklingen erbjöds Nishiyama arbete hos Capcom av företagets grundare Kenzo Tsujimoto. Han stannade kvar på Irem tills Spartan X var i princip färdigt, men flyttade därefter till Capcom där han kom att skapa Street Fighter.[11][7]

NES-versionen

När spelet skulle porteras till Famicom/NES tog Nintendos interna studio R&D4 över utvecklingen. Projektet leddes av Shigeru Miyamoto, som såg portningen som ett sätt att bygga erfarenhet av sidscrollande actionspel inför egna projekt.[5] Samma team utvecklade kort därefter Super Mario Bros. (1985), och Miyamoto har nämnt Kung Fu och Excitebike (1984) som viktiga steg på vägen mot den spelstrukturen.[12][13][14]

NES-versionen har något förenklad grafik jämfört med arkadoriginalet, men bibehåller de fem våningarna och de flesta fiendetyperna. Koji Kondo stod för ljud och musik i Famicom-versionen.[5]

Utgivning

Arkadversionen släpptes först i Japan som Spartan X den 24 november 1984,[15] och distribuerades därefter internationellt under namnet Kung-Fu Master våren 1985: av Data East i Nordamerika och olika distributörer i Europa.[15][16] I många europeiska länder, inklusive Sverige, dök spelet upp på spelhallar under mitten av 1980-talet i samma våg som andra kampsportsinspirerade arkadspel som Karate Champ och Yie Ar Kung-Fu.

Famicom-versionen släpptes i Japan i juni 1985 under titeln Spartan X. Den internationella NES-versionen fick namnet Kung Fu och nådde Nordamerika senare samma år och Europa 1987.[5]

Spelet porterades även till ett flertal europeiskt populära hemdatorer och konsoler: Commodore 64, ZX Spectrum, Amstrad CPC, MSX, Apple II, Atari 2600, Atari 7800 och senare Game Boy. Hemdatorversionerna gavs ofta ut av europeiska förläggare som U.S. Gold i Storbritannien.[17]

Mottagande

Arkadversionen

I Japan toppade Spartan X Game Machines intäktslistor för bordskabinett i början av 1985;[18] spelet återfick dessutom popularitet efter Famicom-släppet senare samma år.[19] I Europa beskrevs Kung-Fu Master som ett av årets stora arkadspel 1985 i brittisk spelpress.[16]

I Nordamerika sålde arkadkabinetten bra: redan våren 1985 hade omkring 5 000 kabinetter sålts,[20] och spelet slutade som det näst mest inkomstbringande arkadspelet i USA 1985 enligt tidningen RePlay (efter Data Easts Karate Champ).[21]

Recensionerna var genomgående positiva. Computer and Video Games berömde det höga tempot, de responsiva kontrollerna och den färgstarka grafiken och jämförde spelet fördelaktigt med Karate Champ.[16] Amerikanska Play Meter gav arkadspelet 8 av 10.[22] Spelhistorikern Matt Fox kallar Kung-Fu Master ”ett av arkadhallarnas viktigaste slagsmålsspel” och ger det högsta betyg i sin guide.[23]

Hemversioner

Famicom-versionen sålde cirka 1,42 miljoner exemplar i Japan,[24] och NES-versionen nådde topplaceringar på den amerikanska försäljningslistan under 1986.[25] Totalt uppskattas NES-versionen ha sålt 3,5 miljoner exemplar globalt.[26]

I Europa blev särskilt C64-versionen uppmärksammad. Den toppade de brittiska Gallup-listorna i februari 1986 och listades senare som ett av årets fem bäst säljande C64-spel.[4][27]

Flera tidningar gav positiva omdömen, särskilt för arkadkänslan i hemmaversionerna:

 Mottagande
Recensionsbetyg
Publikation Betyg
Allgame 4,5/5 (arkad)[28]
Computer and Video Games 9/10 (NES)[29]
Top Score [30] 3,5/4 (NES)

I modern tid placerade IGN NES-versionen på plats 62 på sin lista över de 100 bästa NES-spelen, med motiveringen att det trots en nedskalad port är ett ”enkelt men extremt spelbart” slagsmålsspel med minnesvärda bossar.[31]

Arv

Beat ’em up och fightingspel

Kung-Fu Master betraktas i spelhistorien som det första sidscrollande beat ’em up-spelet – ibland kallat ”brawlers” – där spelaren går framåt och slåss mot grupper av enklare fiender på en tvådimensionell bana.[1][3][32] Spelet förenklade kontrollschemat jämfört med exempelvis Karate Champ och etablerade en struktur med korta banor som avslutas med en boss, något som kom att bli standard i genren.[33]

Spel som My Hero (Sega), Flashgal (Sega), The Ninja Warriors (Taito), Bad Dudes vs. DragonNinja (Data East) och Splatterhouse (Namco) följde och vidareutvecklade samma grundformel.[10] Senare beat ’em ups som Renegade, Double Dragon, Final Fight och Streets of Rage lade till flerskiktsbanor (”belt scrolling”) men behöll i grunden upplägget från Kung-Fu Master.[34]

Bossstriderna med synliga hälsomätare för både spelare och boss fick stor betydelse för utvecklingen av moderna fightingspel.[6][2] När Nishiyama senare skapade Street Fighter för Capcom använde han sin erfarenhet från Kung-Fu Master som grund för spelets en-mot-en-strider.[7] Efter tiden hos Capcom fortsatte han att driva genren vidare hos SNK med serier som Fatal Fury, Art of Fighting och The King of Fighters.[9]

Sidscrollande actionspel och plattformsspel

Kung-Fu Master var också ett tidigt exempel på ett sidscrollande actionspel med stora figurer och färggranna bakgrunder, där fokus låg på strid snarare än hoppande över plattformar. Kombinationen av löpande rörelse, hälsomätare och berättande struktur påverkade många senare sidscrollande actionspel.[2][35]

Miyamotos arbete med NES-versionen beskrivs ofta som ett viktigt steg på vägen mot Super Mario Bros.. Enligt honom själv kom idén till Super Mario Bros. ur den ”tekniska know-how” som teamet byggt upp genom Excitebike och Kung Fu, särskilt när det gällde att kombinera längre sidscrollande banor med planering och varierade miljöer.[14][36] Även Zelda II: The Adventure of Link (1987) sägs ha lånat drag i sitt stridssystem från Kung-Fu Master.[37]

Uppföljare, efterföljare och hyllningar

Spelets popularitet ledde till ett antal uppföljare och andliga efterföljare:

  • Trojan (Capcom, 1986), designat av Nishiyama, utvecklar Kung-Fu Masters sidscrollande slagsmål och fick i NES-versionen ett separat en-mot-en-läge.[38]
  • Irem utvecklade först en arkaduppföljare med arbetsnamn Super Kung-Fu Master (Beyond Kung-Fu: Return of the Master), men efter svaga testresultat byggdes konceptet om till Vigilante (1988).[39]
  • En uppföljare till NES, Spartan X 2, släpptes endast i Japan 1991. Spelet lokaliserades först långt senare i västerländska samlingskonsoler under andra titlar.[40]

Utanför Japan har flera indiespel och doujinspel hyllat Kung-Fu Master. Ett exempel är Xiaomei and the Flame Dragon's Fist (2019, PC; 2023, Nintendo Switch), som öppet refererar till spelets upplägg, HUD och fiendetyper men placerar dem i ett 16-bitliknande sammanhang.[41]

I andra medier

Famicom-versionen av Spartan X nämns av Akira Toriyama som en inspirationskälla till Dragon Balls Red Ribbon-saga, särskilt den så kallade ”Muscle Tower”-delen där Goku strider sig upp genom ett torn och möter fiender på varje våning.[42]

Spelet gav också namn och central miljö åt den franska filmen Kung Fu Master! (1988) av Agnès Varda. Filmen är inget kampsportsdrama utan en relationsskildring, men huvudkaraktärens fixering vid arkadspelet Kung-Fu Master används som återkommande motiv och som skildring av dåtidens arkadkultur i Europa.[43]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Kung Fu Master, 22 november 2025.

Referenser

  1. 1 2 Mott, Tony (5 december 2011) (på engelska). 1001 Video Games You Must Play Before You Die. Octopus. sid. 152
  2. 1 2 3 4 5 6 Williams, Andrew (16 mars 2017) (på engelska). History of Digital Games: Developments in Art, Design and Interaction. CRC Press. sid. 143–146. ISBN 978-1-317-50381-1
  3. 1 2 3 4 5 [https://web.archive.org/web/20250331125324/https://issuu.com/michelfranca/docs/retro_gamer____140/70 ”Kung-Fu Master”] (på engelska). Retro Gamer. mars 2015. Arkiverad från originalet den 31 mars 2025. https://web.archive.org/web/20250331125324/https://issuu.com/michelfranca/docs/retro_gamer____140/70. Läst 23 november 2025.
  4. 1 2 [https://archive.org/details/popular-computing-weekly-1986-02-20/page/n42/mode/1up ”Charts
    Top Twenty”] (på engelska). Popular Computing Weekly. 20 februari 1986. https://archive.org/details/popular-computing-weekly-1986-02-20/page/n42/mode/1up. Läst 23 november 2025.
  5. 1 2 3 4 [http://iwataasks.nintendo.com/interviews/#/wii/mario25th/4/1 ”Original Super Mario Developers: The New Guys, Too!”] (på engelska). Iwata Asks. Nintendo. 1 februari 2011. http://iwataasks.nintendo.com/interviews/#/wii/mario25th/4/1. Läst 23 november 2025.
  6. 1 2 3 4 5 Lendino, Jamie (27 september 2020) (på engelska). Attract Mode: The Rise and Fall of Coin-Op Arcade Games. Steel Gear Press. sid. 289–290
  7. 1 2 3 Leone, Matt (7 juli 2020). [https://www.polygon.com/2020/7/7/21270906/street-fighter-1-oral-history-takashi-nishiyama ”Street Fighter 1: An oral history”] (på engelska). Polygon. https://www.polygon.com/2020/7/7/21270906/street-fighter-1-oral-history-takashi-nishiyama. Läst 23 november 2025.
  8. 1 2 3 [http://shmuplations.com/rtypesound/ ”R-Type Sound Developer Interview – Masato Ishizaki”] (på engelska). Shooting Gameside (översatt). 25 mars 2014. http://shmuplations.com/rtypesound/. Läst 23 november 2025.
  9. 1 2 Leone, Matt. [https://archive.today/20120718180754/http://www.1up.com/features/the-man-who-created-street-fighter ”The Man Who Created Street Fighter”] (på engelska). 1UP.com. Arkiverad från originalet den 18 juli 2012. https://archive.today/20120718180754/http://www.1up.com/features/the-man-who-created-street-fighter. Läst 23 november 2025.
  10. 1 2 Spanner, Spencer (6 februari 2008). [https://www.eurogamer.net/articles/the-tao-of-beat-em-ups-article?page=2 ”The Tao of Beat-'em-ups”] (på engelska). Eurogamer. https://www.eurogamer.net/articles/the-tao-of-beat-em-ups-article?page=2. Läst 23 november 2025.
  11. ↑ [https://www.youtube.com/watch?v=uqRFod7nuHo ”A Talk Between the Creators of Street Fighter and Fatal Fury: KOF (Takashi Nishiyama)”] (på japanska). 世界の岡本吉起Ch. 9 juli 2021. https://www.youtube.com/watch?v=uqRFod7nuHo. Läst 23 november 2025.
  12. ↑ (på engelska) The NES Encyclopedia – Every Game Released for the Nintendo Entertainment System. White Owl. 2019. sid. 109. ISBN 1526737795. Arkiverad 22 juli 2022. https://archive.org/details/the-nes-encyclopedia-every-game-released-for-the-nintendo-entertainment-system/page/109/mode/1up. Läst 23 november 2025
  13. ↑ [https://www.youtube.com/watch?v=DNa0M1gymgA ”Super Mario Bros. 25th Anniversary – Interview with Shigeru Miyamoto #2”] (på japanska). Nintendo Channel. 1 december 2010. https://www.youtube.com/watch?v=DNa0M1gymgA. Läst 23 november 2025.
  14. 1 2 Gifford, Kevin. [https://web.archive.org/web/20150105015455/http://www.ugo.com/games/super-mario-bros-25th-miyamoto-reveals-all.html ”Super Mario Bros.' 25th: Miyamoto Reveals All”] (på engelska). 1UP.com. Arkiverad från originalet den 5 januari 2015. https://web.archive.org/web/20150105015455/http://www.ugo.com/games/super-mario-bros-25th-miyamoto-reveals-all.html. Läst 23 november 2025.
  15. 1 2 Akagi, Masumi (13 oktober 2006) (på japanska). アーケードTVゲームリスト国内•海外編(1971–2005). Amusement News Agency. ISBN 978-4990251215
  16. 1 2 3 Edgeley, Clare (16 mars 1985). [https://archive.org/details/computer-video-games-magazine-042/page/n91/mode/2up ”Arcade Action: Can You Resist the Temptation?”] (på engelska). Computer and Video Games. https://archive.org/details/computer-video-games-magazine-042/page/n91/mode/2up. Läst 23 november 2025.
  17. ↑ [https://archive.org/details/commodore-user-magazine-30/page/n9/mode/2up ”Screen Scene – Kung-Fu Master”] (på engelska). Commodore User. 26 februari 1986. https://archive.org/details/commodore-user-magazine-30/page/n9/mode/2up. Läst 23 november 2025.
  18. ↑ [https://onitama.tv/gamemachine/pdf/19850115p.pdf#page=14 ”Game Machine's Best Hit Games 25 – Table Videos”] (på japanska). Game Machine. 15 januari 1985. https://onitama.tv/gamemachine/pdf/19850115p.pdf#page=14. Läst 23 november 2025.
  19. ↑ [https://onitama.tv/gamemachine/pdf/19860115p.pdf#page=12 ”Overseas Readers Column: "Super Mario Bros." Boom Bringing Best Selling Book”] (på japanska). Game Machine. 15 januari 1986. https://onitama.tv/gamemachine/pdf/19860115p.pdf#page=12. Läst 23 november 2025.
  20. ↑ [https://onitama.tv/gamemachine/pdf/19850501p.pdf#page=12 ”Overseas Readers Column”] (på japanska). Game Machine. 1 maj 1985. https://onitama.tv/gamemachine/pdf/19850501p.pdf#page=12. Läst 23 november 2025.
  21. ↑ [https://archive.org/details/re-play-volume-11-issue-no.-2-november-1985-600DPI/RePlay%20-%20Volume%2011%2C%20Issue%20No.%202%20-%20November%201985%20%28Compressed%29/page/93 ”1985 Operator Survey: This Poll Says Go Gettum!”] (på engelska). RePlay. 1 november 1985. https://archive.org/details/re-play-volume-11-issue-no.-2-november-1985-600DPI/RePlay%20-%20Volume%2011%2C%20Issue%20No.%202%20-%20November%201985%20%28Compressed%29/page/93. Läst 23 november 2025.
  22. ↑ Lewin, Gene (15 juni 1985). [https://retrocdn.net/images/c/c0/PlayMeter_US_Volume_11_No._11.pdf#page=34 ”Gene's Judgements”] (på engelska). Play Meter. https://retrocdn.net/images/c/c0/PlayMeter_US_Volume_11_No._11.pdf#page=34. Läst 23 november 2025.
  23. ↑ Fox, Matt (3 januari 2013) (på engelska). The Video Games Guide: 1,000+ Arcade, Console and Computer Games, 1962–2012 (2). McFarland & Company. sid. 162. ISBN 978-0-7864-7257-4
  24. ↑ [https://web.archive.org/web/20080101043949/http://www.the-magicbox.com/Chart-JPPlatinum.shtml ”Japan Platinum Chart Games”] (på engelska). The Magic Box. Arkiverad från originalet den 1 januari 2008. https://web.archive.org/web/20080101043949/http://www.the-magicbox.com/Chart-JPPlatinum.shtml. Läst 23 november 2025.
  25. ↑ [https://archive.org/details/bi-weekly-famicom-tsushin-famitsu-no.-3-july-18th-1986-600dpi/Bi-Weekly%20Famicom%20Ts%C5%ABshin%20%28Famitsu%29%20-%20No.%203%20July%2018th%201986%20%28Compressed%29/page/7 ”U.S.A . TOP 10: 7月4日”] (på japanska). Famicom Tsūshin. 18 juli 1986. https://archive.org/details/bi-weekly-famicom-tsushin-famitsu-no.-3-july-18th-1986-600dpi/Bi-Weekly%20Famicom%20Ts%C5%ABshin%20%28Famitsu%29%20-%20No.%203%20July%2018th%201986%20%28Compressed%29/page/7. Läst 23 november 2025.
  26. ↑ (på japanska) CESA Games White Papers. Computer Entertainment Supplier's Association
  27. ↑ [https://archive.org/details/commodore-user-magazine-43/page/n11 ”Top 50 Games of 1986”] (på engelska). Commodore User. 26 mars 1987. https://archive.org/details/commodore-user-magazine-43/page/n11. Läst 23 november 2025.
  28. ↑ Baize, Anthony. [https://web.archive.org/web/20141114101121/http://www.allgame.com/game.php?id=421&tab=review ”Kung-Fu Master – Review”] (på engelska). AllGame. Arkiverad från originalet den 14 november 2014. https://web.archive.org/web/20141114101121/http://www.allgame.com/game.php?id=421&tab=review. Läst 23 november 2025.
  29. ↑ Takoushi, Tony (15 december 1987). [https://archive.org/details/cvg-magazine-075/page/n133/mode/2up ”Reviews
    Kung Fu”] (på engelska). Computer and Video Games. https://archive.org/details/cvg-magazine-075/page/n133/mode/2up. Läst 23 november 2025.
  30. ↑ [https://archive.org/details/1987WinterTopScore/page/n11 ”Two Pick-Hits for the Nintendo Entertainment System”] (på engelska). Top Score. vintern 1987. https://archive.org/details/1987WinterTopScore/page/n11. Läst 23 november 2025.
  31. ↑ [https://www.ign.com/lists/top-100-nes-games/62 ”Top 100 NES Games – Kung Fu”] (på engelska). IGN. https://www.ign.com/lists/top-100-nes-games/62. Läst 23 november 2025.
  32. ↑ [http://www.guinnessworldrecords.com/world-records/first-side-scrolling-beat-em-up ”First side-scrolling beat-em-up”] (på engelska). Guinness World Records. http://www.guinnessworldrecords.com/world-records/first-side-scrolling-beat-em-up. Läst 23 november 2025.
  33. ↑ Kunkel, Bill; Worley, Joyce; Katz, Arnie (oktober 1988). [http://www.cgwmuseum.org/galleries/issues/cgw_52.pdf#page=48 ”The Furious Fists of Sega!”] (på engelska). Computer Gaming World. http://www.cgwmuseum.org/galleries/issues/cgw_52.pdf#page=48. Läst 23 november 2025.
  34. ↑ Plasket, Michael (4 maj 2017). [http://www.hardcoregaming101.net/my-hero/ ”My Hero”] (på engelska). Hardcore Gaming 101. http://www.hardcoregaming101.net/my-hero/. Läst 23 november 2025.
  35. ↑ Gregersen, Andreas (19 juli 2016). ”Hit It: Core Cognitive Structures and the Fighting Game”. i Perron, Bernard; Schröter, Felix (på engelska). Video Games and the Mind: Essays on Cognition, Affect and Emotion. McFarland & Company. sid. 61–63. ISBN 978-1-4766-2627-7
  36. ↑ Horowitz, Ken (30 juli 2020). [https://books.google.com/books?id=UXD0DwAAQBAJ&pg=PA149 ”Beyond Donkey Kong: A History of Nintendo Arcade Games”] (på engelska). McFarland & Company. https://books.google.com/books?id=UXD0DwAAQBAJ&pg=PA149. Läst 23 november 2025.
  37. ↑ McWhertor, Michael (16 februari 2023). [https://www.polygon.com/zelda/23600112/zelda-2-adventure-of-link-nes-tears-of-the-kingdom ”Zelda 2 was Nintendo at its best: unpredictable”] (på engelska). Polygon. https://www.polygon.com/zelda/23600112/zelda-2-adventure-of-link-nes-tears-of-the-kingdom. Läst 23 november 2025.
  38. ↑ Kalata , Kurt (29 januari 2019). ”Trojan” (på engelska). Hardcore Gaming 101. http://www.hardcoregaming101.net/trojan/. Läst 23 november 2025.
  39. ↑ [https://www.retrogamer.net/blog_post/long-lost-kung-fu-master-sequel-found/ ”Long Lost Kung-Fu Master Sequel Found”] (på engelska). Retro Gamer. 29 april 2015. https://www.retrogamer.net/blog_post/long-lost-kung-fu-master-sequel-found/. Läst 23 november 2025.
  40. ↑ Wilds, Stephen (12 oktober 2016). [https://www.pastemagazine.com/games/nes/8-nes-games-that-were-never-released/ ”8 NES Games That Were Never Officially Released”] (på engelska). Paste. https://www.pastemagazine.com/games/nes/8-nes-games-that-were-never-released/. Läst 23 november 2025.
  41. ↑ [https://www.nintendolife.com/news/2023/03/xiaomei-and-the-flame-dragons-fist-is-a-16-bit-kung-fu-throwback-that-packs-a-punch ”Xiaomei And The Flame Dragon's Fist Is A 16-Bit Kung Fu Throwback That Packs A Punch”] (på engelska). Nintendo Life. 21 mars 2023. https://www.nintendolife.com/news/2023/03/xiaomei-and-the-flame-dragons-fist-is-a-16-bit-kung-fu-throwback-that-packs-a-punch. Läst 23 november 2025.
  42. ↑ [https://www.kanzenshuu.com/translations/daizenshuu-2-akira-toriyama-super-interview/ ”Akira Toriyama Super Interview: The Unpredictable Story”] (på engelska). Kanzenshuu. https://www.kanzenshuu.com/translations/daizenshuu-2-akira-toriyama-super-interview/. Läst 23 november 2025.
  43. ↑ Ebert, Roger (17 november 1989). [https://www.rogerebert.com/reviews/kung-fu-master-1989 ”Kung-fu master!”] (på engelska). RogerEbert.com. https://www.rogerebert.com/reviews/kung-fu-master-1989. Läst 23 november 2025.

Externa länkar

Denna artikel är utgiven av Wikipedia. Texten är tillgänglig under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 om inget annat anges. Ytterligare villkor kan gälla för mediefilerna.