Kusttjockfot
| Kusttjockfot Status i världen: Nära hotad[1] | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Familj | Tjockfotar Burhinidae |
| Släkte | Esacus |
| Art | Kusttjockfot E. magnirostris |
| Vetenskapligt namn | |
| § Esacus magnirostris | |
| Auktor | (Vieillot, 1818) |
| Utbredning | |
 Ljusgrönt visar utbredning för kusttjockfot, mörkgrönt för strandtjockfot | |
| Synonymer | |
| |
Kusttjockfot[2] (Esacus magnirostris) är en vadarfågel, störst i familjen tjockfotar.[3]
Kännetecken
Utseende
Kusttjockfoten är en mycket stor (51-57 cm) och kraftig tjockfot med tjock näbb. Jämfört med liknande strandtjockfoten är näbben kraftigare och rakare. I ansiktet är den svart på panna och tygel. I flykten syns grå armpennor och vita inre handpennor.[4]
Fågeln delar även utbredningsområde med stylttjockfoten, men denna är mindre med mindre kontrastrikt tecknat huvud och streckad fjäderdräkt.[5]
Läte
Revirlätet beskrivs som ett hårt, ylande "wee-lo", ljusare och mindre flöjtlikt än stylttjockfotens. Varningslätet är ett skällande "quip", ganska likt en strandskata men mindre genomträngande.[5]
Utbredning och systematik
Fågeln återfinns från Andamanöarna och Malackahalvön till Filippinerna och Australasien.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Levnadssätt
Kusttjockfoten hittas på de flesta stränder inom dess utbredningsområde, framför allt sträckor nära flodmynningar och mangroveträsk. Den lägger ett enda ägg i en uppskrapad grop i sanden och återkommer ofta till samma plats år efter år. Fågeln födosöker huvudsakligen efter kräftdjur och andra ryggradslösa djur i tidvattenszonen. Adulta fåglar är stannfåglar, men kan röra sig vida kring.[1]
Status
Kusttjockfoten har en vid utbredning, men världspopulationen tros endast bestå av 4100–8000 vuxna individer. Australien står för övervägande delen av beståndet och där är populationsutvecklingen stabil, medan arten tros minska i antal i Sydöstasien. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som nära hotad.[1]
Namn
Fågeln har getts det vetenskapliga artnamnet neglectus eller giganteus, men magnirostris har prioritet.[6]
Bilder
Fotograferad vid Inskip Point, sydöstra Queensland, Australien.
På Green Island utanför Cairns.
Referenser
- 1 2 3 Birdlife International 2025 Esacus magnirostris . Från: IUCN 2025. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2025.1. Läst 26 november 2025.
- ↑ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- 1 2 Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-01-01
- ↑ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
- 1 2 Hayman, Peter; Marchant, John; Prater, Tony (1986). Shorebirds: an identification guide to the waders of the world. Boston: Houghton Mifflin. sid. 384–385. ISBN 0-395-60237-8
- ↑ Dickinson, E.C. & Remsen, J.V. eds. (2013) The Howard and Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th edition. Vol. 1. Non-passerines. Aves Press, Eastbourne, UK.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör kusttjockfot.
Wikispecies har information om Esacus magnirostris.- Läten på xeno-canto.org
|