Kvicksilver(II)jodid
| Kvicksilver(II)jodid | |
![]() ![]() | |
| Systematiskt namn | Kvicksilver(II)jodid |
|---|---|
| Kemisk formel | HgI2 |
| Molmassa | 454,40 g/mol |
| Utseende | röda (tetragonala) eller gula (ortorombiska) kristaller[1] |
| CAS-nummer | 7774-29-0 |
| Egenskaper | |
| Densitet | 6,36 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | 0,06 g/l |
| Smältpunkt | 259 °C |
| Kokpunkt | 350 °C |
| Faror | |
| NFPA 704 |
0
3
0
|
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Kvicksilver(II)jodid, i dagligt tal kvicksilverjodid, är ett rött till gult pulver, som ej är lösligt i vatten, men i kaliumjodidlösning, och som med 140 delar etanol ger en färglös lösning. Ämnet förekommer sällsynt i naturen som mineralet coccinit.
Ämnet kan genom sublimering omvandlas till ljusgula (ortorombiska) kristaller, som dock vid beröring lätt återgår till röda (tetragonala).
Framställning
Rivning av kvicksilver med jod. Över 131 °C fås den ortorombiska formen, under denna temperatur den tetragonala. Även utfällning från kvicksilver(II)saltlösning genom tillsats av jodidjoner.[1]
Användning
Kvicksilver(II)jodid har haft användning inom medicinen och förekommer inom veterinärmedicinen i blistersalva.
Substansen används för beredning av Nesslers reagens, som används för att påvisa förekomst av ammoniak.
Kvicksilver(II)jodid kommer, som halvledarmaterial, till användning vid framställning av detektorer för röntgen- och gammastrålning.
Källor
Meyers varulexikon, Forum, 1952
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
Referenser
- 1 2 Gunnar Hägg, Allmän och oorganisk kemi, 6 uppl., Stockholm, 1973, sid 733. ISBN 91-20-03706-6
-iodide-xtal-3D-SF-A.png)
-iodide-xtal-3D-SF-B.png)
