Lars Cato
| Lars Cato | ||||
| ||||
| Personlig information | ||||
|---|---|---|---|---|
| Fullständigt namn | Lars Inge Cato | |||
| Smeknamn | "Lasse" | |||
| Födelsedatum | 12 november 1925 | |||
| Födelseort | Örgryte församling, Göteborg, Sverige | |||
| Dödsdatum | 19 november 2011 (86 år) | |||
| Dödsort | Björkekärrs församling, Göteborg | |||
| Längd | 169 cm | |||
| Position | halvback | |||
| Juniorlag | ||||
| ||||
| Seniorlag* | ||||
| ||||
| * Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna. | ||||
Lars Inge "Lasse" Cato, folkbokförd som Kato, född 12 november 1925 i Örgryte församling i Göteborg, död 19 november 2011 i Björkekärrs församling i Göteborg,[1] var en svensk fotbollsspelare (halvback), som på 1940- och 1950-talen spelade för Gais.
Biografi
Cato kom från Lundens AIS till Gais 1943 och blev "den evige reservspelaren"; han tillhörde Gais i resten av sin karriär men fick mestadels spela i B-laget.[2] Han debuterade i A-laget i allsvenskan säsongen 1944/1945, men gjorde då bara en enda match. Sedan fick han inte chansen i A-laget igen förrän säsongen 1949/1950, då han spelade ytterligare tre allsvenska matcher.[3] Säsongen 1950/1951 blev det återigen bara en enda match, och sedan skulle det återigen dröja tre år innan han säsongen 1954/1955 åter fick göra tre allsvenska matcher för klubben. Säsongen 1955/1956, då Gais hade trillat ner i division II Västra Götaland, var han dock i det närmaste ordinarie med 14 av 18 matcher i serien.[4] Han var även med då Gais i slutet av säsongen vann det allsvenska kvalet mot Lycksele IF,[5] och säsongerna 1956/1957 och 1957/1958 fick han äntligen speltid i Gais allsvenska trupp, med 12 respektive 16 matcher.[4]
Trots den begränsade speltiden i Gais – under tio år spelade han aldrig fler än tre A-lagsmatcher i rad – kunde Cato inte tänka sig att gå till en annan klubb. "Jag har grönsvart blod i mina ådror", hävdade han. Efter karriären som aktiv fotbollsspelare var han tränare för junior- och B-lag inom Gais i nio år.[2]
Spelstil
Cato var liten (169 cm), men kombinerade på sin halvbacksposition en fin teknik med frän ettrighet.[2]
Källor
Tryckta källor
Noter
- ↑ Sveriges dödbok 1830–2020.
- 1 2 3 Jönsson/Lindberg, s. 94.
- ↑ Jönsson/Lindberg, s. 313.
- 1 2 Jönsson/Lindberg, s. 314.
- ↑ Leif Ekstig (8 april 2000). ”Den evige Gais-reserven”. Svenska Dagbladet. https://www.svd.se/arkiv/2000-04-08/35/SVD.
