Lars Eliasson

Lars Eliasson
Lars Eliasson, 1957
Född	8 december 1914[1] Söderbärke församling[1], Sverige
Död	5 juni 2002 (87 år) Falun, Sverige
Medborgare i	Sverige
Sysselsättning	Politiker[1], lantbrukare[1]
Befattning
Partisekreterare (1947–1951)[1] Förstakammarledamot, Dalarnas läns valkrets (1952–1958)[1] Konsultativt statsråd Regeringen Erlander II (1957) Andrakammarledamot, Dalarnas läns valkrets (1958–1970)[1] Suppleant i Europarådets parlamentariska församling (1963–1967)[2] Landshövding i Kronobergs län (1971–1977)[1] Ledamot av Sveriges riksdag 1971–1973 års mandatperiod i Sveriges riksdag, Dalarnas läns valkrets (1971)[3]
Politiskt parti
Bondeförbundet[1]
Barn	Anna Eliasson (f. 1944)[1]
Redigera Wikidata

Lars Magnus Eliasson, född 8 december 1914 i Söderbärke församling, Kopparbergs län, död 5 juni 2002 i Falu Kristine församling,^[4] var en svensk politiker (centerpartist) och ämbetsman.

Eliasson engagerade sig tidigt i bonderörelsen och kom 1947 att bli partisekreterare i Bondeförbundet (sedermera Centerpartiet), en post han hade fram till 1951, då han utsågs till sakkunnig i inrikesdepartementet. År 1957 utsågs han till konsultativt statsråd (”vägminister”) i koalitionsregeringen mellan Bondeförbundet och Socialdemokraterna efter Hjalmar Nilsons avgång. Han var Centerpartiets förste vice ordförande 1957–1969 och representerade partiet i riksdagen 1952–1970.

Eliasson engagerades flitigt i olika utredningar, bland annat i 1952 års åldringsvårdsutredning, 1957 års trafiknykterhetskommitté och 1965 års försvarsutredning. År 1971 utsågs han till landshövding i Kronobergs län, ett ämbete han innehade till 1977. Han blev kommendör av första klassen av Nordstjärneorden 1973.^[5]

Lars Eliasson var far till riksdagsledamoten Anna Eliasson. Han är begravd på Söderbärke kyrkogård.