Lars Laurel

Lars Laurel
Född	25 maj 1705 ​eller ​26 maj 1705[1] Stockholm[2]
Död	20 oktober 1793[1] Lund[2]
Begravd	Lunds domkyrka och Norra kyrkogården i Lund[3]
Sysselsättning	Filosof
Arbetsgivare	Lunds universitet
Redigera Wikidata

Lars Laurel, född 25 maj 1705 i Stockholm, död 20 oktober 1793 i Lund, var en svensk filosof, professor.

Laurel bedrev från 1721 filosofiska och juridiska studier i Lund, där han 1733 blev vice universitetsbibliotekarie samt 1736 filosofie magister. Åren 1747-82 var han professor i teoretisk filosofi i Lund. Han blev 1747 ledamot av Vetenskapsakademien. Hans skrifter utgörs dels av en rad akademiska disputationer i filosofi liksom program, dels av några avhandlingar rörande modersmålets stavning - en blandning av strängt fonetiska och fantastiskt etymologiska skrivsätt - och Nordens av Laurel, liksom tidigare av Olof Rudbeck d.ä., påstådda egenskap att vara den mänskliga bildningens urhem.

Laurel gravsattes i Lunds domkyrka, men stoftes flyttades 1875 till Norra kyrkogården i Lund.

• Förslag til suenske skrivlagen (utgiven av Vetenskapsakademien 1748)
• Inledning til rætte foerstandet om mit av kongl. suenske vetenskaps-academien til allmænn proevning utgivne Foerslag til suenske skrivlagen (1750)
• Lars Laurels... Räfst med sina orthographiska arbeten (1756)
• Nordens huvud-document äller runa-alphabetets hemlighet igenom tvänne ægyptier det suenska och danska språket til heder uptäckd (1768)
• Slutreflexion öfver Nordens huvud-document (1777)
• Odu glaf och staf, äller Svänska språket utredt (1779)

De "tvänne ægyptier" var två runor, vilka han även ansåg vara hieroglyfer; "Odu glaf" och "staf" anagram av Gustaf Adolf.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Laurel, Lars, 1904–1926.