Lea Gleitman

Lea Gleitman
Lea Gleitman, 1992.
FöddLea Lorka Posner[1]
27 november 1924[1]
Oświęcim[2][1], Polen
Död27 juni 2024 (99 år)
Malmö, Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningFöreläsare
Redigera Wikidata

Lea Gleitman, född Posner den 27 november 1924[a] i Oświęcim i Polen, död 27 juni 2024 i Limhamns distrikt[3][4] i Malmö,[5][4] var en svensk Förintelseöverlevande.[6]

Biografi

Lea Gletiman föddes i en judisk familj i staden Oswiecim i södra Polen. Staden fick namnet Auschwitz i samband med Tysklands inmarsch och andra världskrigets start. Lea var näst yngst i en syskonskara på fyra. Föräldrarna hette Jonas och Sabina Posner och syskonen Jehuda Ze´ev, Miriam och Balcia. Fadern drev en tygaffär. Lea hade en mycket lycklig barndom omgiven av en stor älskad släkt bestående av sin pappas sju syskon med familjer. 1932 flyttade familjen till staden Sosnowiec. Lea Posner gick i en judisk skola i staden. 1941 tvingades familjen flytta till ett getto i Sosnowiec tillsammans med alla judar från intilliggande städer. I augusti 1942 kom en order från den tyska överheten att alla judar skulle bege sig till utomhusarenan utanför staden. I två dygn fick 30 000 judar sitta direkt på marken i duggregnet fyllda av oro för vad som väntade. Efter de två dygnen beordrades man att komma fram familjevis. Där framme stod ett tyskt befäl med en pinne i handen och pekade: Höger-vänster, höger-vänster. Iskallt, snabbt, obesvärat och självklart. Lea och hennes familj anade vad det innebar; att höger betydde arbete och vänster betydde döden. Alla barn och äldre, dvs. över fyrtio år, skickades till vänster och alla ungdomar skickades till höger eftersom de kunde utnyttjas till arbete för Tyskland. Större delen av Lea Posners familj skickades till vänster, till döden. Lea, då arton år, skickades till höger tillsammans med sina fyra ungefär jämnåriga kusiner. Familjen, som fick gå till vänster, skickades, tillsammans med 10 000 judar, till förintelselägret Auschwitz där de gasades ihjäl direkt efter ankomsten. Lea och hennes kusiner fick återvända till gettot där de var kvar i ytterligare sju månader till mars 1943. I gettot fick de tjäna Tyskland genom att sy skjortor och underkläder åt tyska armén. Plötsligt en dag togs Lea Posner i en razzia på arbetet och fördes till tvångsarbetslägret Gräben-bei-Striegau i dåvarande östra Tyskland. Där, tillsammans med 4-500 andra flickor, fick hon arbeta i tolvtimmarsskift, dag eller natt, på en fabrik som bearbetade buntar av lin som kom in från fälten, ett tungt arbete vid farliga maskiner. I december 1944 tömdes lägret, utan någon förklaring till fångarna, och de 4-500 flickorna tvingades iväg på en dödsmarsch. I två veckor fick man marschera, utan mat och dryck, utan ordentliga kläder och med utslitna skor, hela tiden övervakad av tyska soldater som vrålade "shnell, schnel"l (fort, fort). Tusentals dog på vägarna, därav namnet. Efter två veckor anlände man till en tågstation. Därifrån fick flickorna åka i öppna boskapsvagnar. Efter fem dagar anlände de till koncentrationslägret Bergen-Belsen i norra Tyskland.

I Bergen-Belsen fick Lea bo i en träbarack tillsammans med 200 flickor. Man sov direkt på det iskalla, smutsiga golvet. Sjuka, döende och döda låg där tillsammans. På morgonen fick de en bit torrt bröd att äta och en brunsvart vätska som kallades kaffe. Brödbiten fick man dela i 2 för den var även avsedd för kvällsmat. På dagen fick de något som kallades mehlzupe, mjölsoppa. I den fanns inget annat än mjöl kokt i vatten, inget salt för det var en bristvara. Den där mehlzupe smakade fullständigt vidrigt första gången men allteftersom man blev mer utsvulten smakade soppan himmelskt. Och med den här maten var hungern en ständig följeslagare. Mot slutet av sin vistelse i lägret, drygt tre månader, såg Lea ut som ett vandrande skelett och trodde inte att hon skulle överleva. I Bergen-Belsen som inte var ett rent förintelseläger behövdes inga gaskammare; tyfus, diarré, hunger, kyla och löss tog livet av de flesta. Ute, framför varje barack låg högar med lik. De döda begravdes inte utan fick ligga där ända till befrielsen. Och likhögarna växte.

Den 15 april 1945 befriades Bergen-Belsen av brittiska trupper. Efter befrielsen placerades de föredetta fångarna i ett övergångsläger som låg någon kilometer utanför koncentrationslägret och bestod av fd. militärkaserner. Här hamnade Lea Posner tillsammans med över 10 000 judar överlevande och var kvar i ett år. Här fick hon veta att hennes syster Miriam hade överlevt och befann sig i staden Bielsko i Polen. Lea fick resa till Bielsko för att hämta Miriam eftersom posten inte fungerade. Tillsammans tog sig systrarna till Sverige i maj 1946. Efter några veckors karantän i Landskrona anlände systrarna till Malmö. Lea Posner, fick anställning på Malmö strumpfabrik och träffade blivande maken Josef Gleitman som hade överlevt förintelselägret Auschwitz, en dödsmarsch och koncentrationslägret Sachsenhausen. De gifte sig i Malmö synagoga 1950 och fick två döttrar.[7][8]

Förintelsens Ögonvittnen i Malmö

Lea Gleitman var en av fyra grundare av informationsgruppen Förintelsens Ögonvittnen i Malmö 1991.[9][7] Gruppen var aktiv i 29 år, fram till 2020, och tillsammans genom åren talade man inför närmare 300 000 unga och vuxna på skolor, kyrkor och bibliotek i hela södra Sverige. Medlemmarna vittnade om sina egna erfarenheter från getto, arbetsläger, dödsmarscher och förintelseläger. Från början bestod gruppen av drygt 20 vittnen. Efter ordföranden Harry Rubinsteins bortgång tog Ulla-Lena Cavling över som samordnare. 2001 och 2011 firade gruppen 10- respektive 20-årsjubileum på Judiska församlingen i Malmö. Förintelsens Ögonvittnen har erhållit pris från stiftelsen Artister mot Nazister, grundad av Mikael Wiehe och Tomas Ledin. Priset har också tilldelats flera av gruppens medlemmar individuellt. Ögonvittnena har fått medalj från Malmö stad och det har skrivits åtskilliga tidningsartiklar om dem. 2005 och 2014 utgav gruppen minnesboken Förintelsens ögonvittnen där var och en av medlemmarnas historia berättas med egna ord. På skolor som vittnena besökt har de efterlämnat ett exemplar av boken. Den finns nu på många skolor i Skåne. En film, Kampen mot glömskan https://www.youtube.com/watch?v=2HpIC17FWGg av Bill Watts från 2001, ger en fin bild av gruppens medlemmar och dess verksamhet.

När Lea Gleitman avled i juni 2024 var hon den sista överlevande medlemmen av Förintelsen från sin grupp. Hon blev 99 år gammal.[5]


Minnesskyltar på Malmös skolor

2026 har minnesskyltar satts upp över vart och ett av Förintelsens Ögonvittnen på de skolor i Malmö som de har besökt. Avtäckningen av varje skylt skedde med en invigningsceremoni, i närvaro av elever och lärare, där en medlem ur Berättargruppen Förintelsens efterlevande höll ett tal. I en del fall deltog även ett barn eller en anhörig till ögonvittnet som sade några personliga ord om sin förälder.

Berättargruppen Förintelsens efterlevande i Malmö består av andragenerationen, barn och anhöriga till judiska överlevande. De är en grupp på cirka tio personer som bildades 2020 och som har tagit över stafettpinnen från sina föräldrar. Liksom dem besöker de skolor, kyrkor och bibliotek och berättar sina anhörigas historia för att Förintelsen aldrig ska upprepas eller glömmas.[10]

Anmärkningar

  1. ↑ Gleitman var folkbokförd under födelsedatumet 27 januari 1924. Ett myndighetsmisstag som enligt Gleitman följt med sedan tiden efter befrielsen.

Referenser

  1. 1 2 3 läs online, collections.ushmm.org .[källa från Wikidata]
  2. ↑ läs online, www.malmostadsteater.se .[källa från Wikidata]
  3. ↑ ”100-åriga Förintelseöverlevaren Lea Gleitman död”. Dagens Nyheter. 30 juni 2024. https://www.dn.se/sverige/100-ariga-forintelseoverlevaren-lea-gleitman-dod/. Läst 1 juli 2024.
  4. 1 2 https://www.ratsit.se/19240127-Lea_Gleitman_Malmo/RCh8YEibJ89au96mqEwK87qYkCR6fIunzM6DxepXMxE
  5. 1 2 ”Förintelseöverlevaren Lea Gleitman är död – blev 100 år”. HD. 30 juni 2024. https://www.hd.se/2024-06-30/forintelseoverlevaren-lea-gleitman-ar-dod/. Läst 30 juni 2024.
  6. ↑ ”Lea Gleitman berättar sin historia. Eternal echoes, läst 24 oktober 2023.”. https://www.eternalechoes.org/application/files/1015/6554/8816/lea-gleitman-eternal-echoes-sv.pdf.
  7. 1 2 Schatz, Daniel (18 oktober 2021). ””Ångrar mest av allt att jag stannade i Malmö” | SvD Ledare”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/Eaz595/angrar-mest-av-allt-att-jag-stannade-i-malmo. Läst 24 oktober 2023.
  8. ↑ ”Leas berättelse” (på engelska). Malmö Stadsteater. https://www.malmostadsteater.se/fordjupning/bakom-kulisserna/leas-berattelse. Läst 24 oktober 2023.
  9. ↑ ”Berättargruppen Förintelsens efterlevande. Läst 20 oktober 2023.”. Arkiverad från originalet den 5 mars 2024. https://web.archive.org/web/20240305094100/https://www.jfm.se/om-judiska-forsamlingen/foreningar-och-samarbeten/forintelsens-ogonvittnen/. Läst 20 oktober 2023.
  10. ↑ Lea Gleitmans (Posner) egen berättelse

Externa länkar