Lucien Simon

Lucien Simon
FöddLucien Joseph Simon
18 juli 1861[1][2][3]
Paris
Död13 oktober 1945[1][3][4] (84 år)
Combrit, Frankrike
Begravdcimetière de Combrit[5]
Medborgare iFrankrike[6]
Utbildad vidLycée Louis-le-Grand
École polytechnique
Académie Julian
SysselsättningMålare[7][8][9], tecknare[8][9], illustratör[7], lärare[7], litograf[8], akvarellist
ArbetsgivareÉcole nationale supérieure des Beaux-Arts
Académie de la Grande Chaumière
MakaJeanne Simon
BarnPaul Simon (f. 1892)
Utmärkelser
Officer av Hederslegionen
Peintre officiel de la Marine
Namnteckning
Webbplatsluciensimon.fr/
Redigera Wikidata

Lucien Joseph Simon, född den 18 juli 1861 i Paris, död den 13 oktober 1945, var en fransk målare.

Simon var lärjunge till Jules Didier och debuterade på salongen 1885 med sin mors porträtt och med fantasin Mannen, som springer efter lyckan. Fram på 1890-talet blev han uppmärksammad, först genom Jesus botar sjuka (där Jesus införs bland samtida fiskartyper från Bretagne, 1894), sedan genom Begravning i Bretagne (1895) och Musiken (en familjefar spelar fiol för hustru och barn i sin fattiga vindskammare, samma år). Från de följande åren förskriver sig en rad betydande bilder från Bretagne: Brottarna, På hemvägen från kyrkan (galleriet i Helsingfors), Marknadscirkus (1898, norska nationalgalleriet), Kyrklig procession på havsstranden (1899, Luxembourgmuseet), Dans i en stuga (1902), Mässa (1904, museet i Mannheim) med flera målningar, utmärkta av kraftig och robust realism i figurkarakteristik och framställningskonst. Jämte ämnen sådana som de nämnda målade Simon interiörer - ofta från sitt eget hem - med figurer i naturlig eller i artificiell belysning. Bland dessa verk finns Kammarmusik (1902), Aftonsamkväm (samma år, Nationalmuseum i Stockholm), Aftonsällskap i ateljén (1905), Sommardag (några barn i ett rum med öppna fönster och utsikt över havet, rummet uppfyllt av sol och havsluft, 1906, Luxembourgmuseet). Humoristisk karakteristik erbjuder Barmhärtighetssystrarna ("Les soeurs quéteuses", två frodiga nunnor på tiggeribesök nos en borgarfru, 1904, staden Paris samling). Han målade även sådana ämnen som Teaterloge och Italienska motiv (Kyrklig ceremoni i Assisi). Till Bretagne återvände han ofta även i sina senare arbeten, exempelvis i Vadet (1910, inköpt av staten), Badande kvinnor (samma år), Fest (1911), Familj i sorg (1913) och Sjömän på kajen (1914).

Lucien Simon.

Källor

  1. 1 2 Lucien J. Simon, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 72671.[källa från Wikidata]
  2. ↑ Lucien Joseph Simon, Léonoredatabasen (på franska), Frankrikes kulturministerium, Léonore-ID: 19800035/310/41727, läs online.[källa från Wikidata]
  3. 1 2 Benezit Dictionary of Artists, Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Benezit-ID: B00169998, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ↑ SNAC, SNAC Ark-ID: w6h15n5t, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ↑ läs online, www.landrucimetieres.fr .[källa från Wikidata]
  6. ↑ KulturNav, 12 februari 2016, KulturNav-ID: 68661bbc-7b10-49ae-bae2-a8568811630c, läst: 25 februari 2016.[källa från Wikidata]
  7. 1 2 3 abART, abART person-ID: 93858, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  8. 1 2 3 abART, abART person-ID: 44932, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  9. 1 2 RKDartists, RKDartists-ID: 72671, läst: 12 december 2025.[källa från Wikidata]