Lundmurarbi

Lundmurarbi
Status i Finland: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljBuksamlarbin
Megachilidae
SläkteMurarbin
Osmia
UndersläkteMelanosmia[2]
ArtLundmurarbi
O. pilicornis
Vetenskapligt namn
§ Osmia pilicornis
AuktorSmith, 1846[3]
Hitta fler artiklar om djur med
Djurportalen

Lundmurarbi (Osmia pilicornis) är ett bi i familjen buksamlarbin.

Beskrivning

Honan har rödbrun päls på mellankroppen och tergiterna 1 och 2[a] medan ansikte och resten av bakkroppen inklusive bukens scopa[b] är svarthåriga. Hos äldre honor kan den rödbruna pälsen blekna till ljusbrunt. Hanen har huvudsakligen lång, vitaktig till grågul päls utom på mellankroppens övre del och tergiterna 3 till 4, som är gulbruna. Kroppslängden är 9 till 12 mm, hanen ofta något längre men slankare.[4]

Ekologi

Lundmurarbiet föredrar habitat som gles skog, främst ädellövskog, och gärna på kalkgrund. Det flyger mellan början av april till början av juli; hanarnas flygperiod är generellt tidigare än honornas.[4] Arten förefaller vara generalist när det gäller födovalet, även om den främst besöker lungört och revsuga.[4][5]

Fortplantning

Som alla buksamlarbin är arten solitär, honan har hela ansvaret för omsorgen om avkomman.[6] Hon bygger sitt larvbo huvudsakligen i dött lövträ, gärna i övergivna gångar från skalbaggslarver. Både kvarsittande och nerfallna grenar, stammar och stubbar används. Väggarna mellan larvcellerna och mynningsproppen tillverkas av söndertuggade smultronblad.[4] Båda könen övervintrar troligen som fullbildade bin i sina kokonger.[5]

Utbredning

Arten förekommer i stora delar av Europa med undantag av Norge, Irland, Lettland, Belarus, Iberiska halvön, Medelhavsöarna och det mesta av Balkan.[7] Det är dock tämligen sällsynt i Storbritannien.[5]

I Sverige förekommer det i sydöstra delen av landet från Skåne, Blekinge, Småland och Östergötland till Mälarlandskapen inklusive större delen av Uppland. På Gotland saknas arten emellertid.[4][8]

I Finland finns arten i söder. Dels i området från Egentliga Tavastland och Päijänne-Tavastland över Mellersta Finland till Kymmenedalen, dels i Södra Karelen. Ett smärre antal fynd har också gjorts i Nyland och Södra Savolax.[9]

Status

Lundmurarbiet betecknas globalt som livskraftigt ("LC").[7]

Även i Sverige är det klassificerat som livskraftigt sedan 2005.[4]

I Finland är arten rödlistad som sårbar ("VU") 2019 och 2010. Tidigare (2000) rödlistades den som nära hotad.[1].

Kommentarer

  1. ↑ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
  2. ↑ Hos buksamlarbina har honan på buken en hårborste, kallad scopa, som är avsedd för polleninsamling.

Referenser

  1. 1 2 Juho Paukkunen (2019). ”Lundmurarbi (Osmia pilicornis)”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204620. Läst 15 september 2025.
  2. ↑ ”Osmia pilicornis Smith, 1846” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Osmia+pilicornis. Läst 15 september 2025.
  3. ↑ ”Osmia pilicornis (Smith, 1846)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=756974. Läst 15 september 2025.
  4. 1 2 3 4 5 6 ”Lundmurarbi Osmia pilicornis Smith, 1846”. Information. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/102687/information. Läst 15 september 2025.
  5. 1 2 3 G R Else (Februari 2012). ”Osmia pilicornis (Smith, 1846)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. http://www.bwars.com/index.php/bee/megachilidae/osmia-pilicornis. Läst 15 september 2025.
  6. ↑ ”Murarbin Osmia Panzer, 1806”. Information. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/1005533/information. Läst 15 september 2025.
  7. 1 2 Lhomme, P. 2014 Fringe-horned Mason Bee Osmia pilicornis . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 15 september 2025.
  8. ↑ ”Lundmurarbi Osmia pilicornis Smith, 1846”. Kartor. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/102687/karta. Läst 15 september 2025.
  9. ↑ ”Osmia pilicornis – Bläddra observationer”. Finlands Artdatacenter. 2024. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204620&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 15 september 2025.

Externa länkar