Maratuashama
| Maratuashama | |
_barbouri_in_PCBA.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Flugsnappare Muscicapidae |
| Släkte | Copsychus |
| Art | Maratuashama C. barbouri |
| Vetenskapligt namn | |
| § Copsychus barbouri | |
| Auktor | (Bangs & Peters, JL, 1927) |
| Synonymer | |
| |
Maratuashama[1] (Copsychus barbouri) är en fågel i familjen flugsnappare inom ordningen tättingar.[2]
Utbredning och systematik
Fågeln är endemisk för ön Maratua öster om nordöstra Borneo, men tros vara utdöd i det vilda. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Arten kategoriserades tidigare som underart till vitkronad shama (eller som del av vitgumpad shama när den förra inkluderas i den senare) men urskildes 2024 som egen art efter studier.[3]
Släktestillhörighet
Maratuashama och dess släktingar placeras traditionellt i släktet Copsychus. Flera genetiska studier visar dock att indisk shama (Saxicoloides fulicatus, tidigare kallad indisk näktergal) och roststjärtad shama (Trichixos pyrropygus) är inbäddade i släktet.[4][5] De flesta taxonomiska auktoriteter inkluderar därför även dem i Copsychus.
Familjetillhörighet
Shamor med släktingar ansågs fram tills nyligen liksom bland andra stenskvättor, stentrastar och buskskvättor vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[6][4]
Status och hot
IUCN erkänner ännu inte maratuashaman som egen art, varför dess hotstatus inte bedömts. Dock tros den vara utdöd i det vilda.
Referenser
- ↑ BirdLife Sverige (2024) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ↑ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi : 10.14344/IOC.ML.14.2.
- ↑ Chua, V.L., Phillipps, Q., Chuan Lim, H., Taylor, S.S., Gawin, D.F., Rahman, M.A., Moyle, R.G. & Sheldon, F.H. 2015. Phylogeography of three endemic birds of Maratua Island, a potential archive of Bornean biogeography. Raffles Bulletin of Zoology, 63: 259–269.
- 1 2 Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 11 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Zool. Scripta 39, 213-224.
- ↑ Voelker, G. J.V. Penñalba, J.W. Huntley, and R.C.K. Bowie (2014), Diversification in an Afro-Asian songbird clade (Erythropygia-Copsychus) reveals founder-event speciation via trans-oceanic dispersals and a southern to northern colonization pattern in Africa, Mol. Phylogenet. Evol. 73, 97-105.
- ↑ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 12 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
|