Maria Josepha av Bayern

Maria Josepha var yngre än sina syskon och växte upp i skuggan av dem, som ansågs ha en större chans till högre status i livet.

När Österrikes tronarvinge Josef blev änkling efter sin maka Isabella Maria av Bourbon-Parmas död i november 1763, iscensattes genast förhandlingar om hans nästa äktenskap, eftersom han var blivande kejsare, och målet för giftermålet var reproduktionen av en arvinge. Josef själv ville inte gifta om sig alls, eftersom han hade varit uppriktig förälskad i sin första gemål, men hans föräldrar gjorde upp saken mot hans vilja.

Fyra personer valdes ut som lämpliga kandidater till äktenskapet: Benedicta av Portugal, Elisabet av Braunschweig, Josepha av Bayern och Maria Kunigunde av Sachsen. Benedita sållades bort eftersom Portugal var alltför pro-brittiskt och Elisabet eftersom Braunschweig var alltför nära ingift med Preussen. Maria Teresia bad sedan Josef att välja mellan Josepha och Kunigunde. Han svarade att han inte ville ha någon av dem, men att han valde Josepha om han blev tvungen att välja. Hon tvingade honom sedan att besöka dem båda två för att se dem på nära håll. Hans besök i Sachsen gjorde honom så besviken att han bestämde sig för Josepha innan han hade träffat henne. Maria Teresia tvingade honom att ändå besöka Josepha. Han blev då djupt besviken även över hennes utseende, men förklarade sig villig att gifta sig med henne ändå, eftersom han måste.^[4]

Maria Teresia var missbelåten med hans val. Hon hade föredragit sin allierade Sachsen framför dottern till Bayerns kurfurste, som en gång hade utmanat henne om tronen i Österrikiska tronföljdskriget, men hon övertalades av sin make och rådgivare Kaunitz, som såg Josepha som en möjlig arvtagare till Bayern, vilket skulle göra det möjligt för Österrike att annektera Bayern. Maria Teresia arrangerade därför äktenskapet, eftersom Josef i vilket fall måste gifta sig för att avla en arvinge och Josepha var den enda han hade gått med på att gifta sig med. Josepha var själv inte mer entusiastisk till giftermålet än någon annan, och ska ha sagt att hon var ledsen över att hennes far inte levde och kunde förhindra det.^[4]

Giftermålet ägde rum i januari 1765. Senare samma år avled hennes svärfar, och hennes make efterträdde honom som kejsare och som sin mors medregent, vilket gav Josepha titeln kejsarinna.

Maria Josepha blev inte populär i Österrike. Hon beskrivs inte som vacker, något som orsakade en besvikelse hos både allmänheten och vid hovet. Josef II, som fortfarande aktivt sörjde och saknade sin förra maka, beskrev henne som avskyvärt ful och fysiskt motbjudande, och föredrog att undvika henne i största möjliga mån. Det stod klart omedelbart efter giftermålet att äktenskapet var misslyckat, något som orsakade stor besvikelse.

Äktenskapet blev troligen aldrig fullbordat, och resulterade inte i några barn. Med undantag för sin svärfar, som snart avled, blev hon ignorerad av sin makes familj och även av hovet, som inte ville associeras med henne för att inte råka i onåd hos kejsaren. Hon ska ha tillbringat sin mesta tid ensam på sina rum, och beskrivs som djupt olycklig. När hon hade möjlighet lämnade hon hovet och reste till Baden, där hon arrangerade privata middagar för sina egna vänner i kretsen av sitt eget lilla hov.

Maria Josepha avled liksom Josefs första hustru, i smittkoppor. Hennes familj i Bayern, som var upprörda över hur hon hade behandlats, var länge övertygade om att hon inte hade dött utan bara gömts undan någonstans, en övertygelse som stärktes av det faktum att hennes änkling Josef vägrade gifta om sig.^[4]

Tio år senare, 1777-1778, gjorde Josef anspråk på Bayern delvis genom sitt äktenskap med henne.