Markgrevskap

Ett markgrevskap är det landområde som av kungen eller kejsaren tilldelats en markgreve. Benämningen användes ursprungligen för ett nyerövrat gränslandsområde i utkanten av Frankerriket och senare Tysk-romerska riket som tjänade som en säkerhetszon gentemot grannstaterna. På grund av markgrevskapens strategiska betydelse tilldelades markgrevarna vidsträckta befogenheter. Med tiden kom flera markgrevskap att utvecklas till oberoende hertigdömen.

• Markgrevskapet Baden, under perioden 1527–1771 delat i:
  • Markgrevskapet Baden-Baden
  • Markgrevskapet Baden-Durlach
• Billunger Mark under Billungdynastin i norr
• Geromark under Gero I, delades senare i Sachsiska Ostmark och Nordmark
• Nordmark, av vilket senare endast Altmark återstod. Ur detta bildades:
  • Markgrevskapet Brandenburg med bl.a. sidolinjerna:
    • Brandenburg-Küstrin
    • Brandenburg-Salzwedel
    • Brandenburg-Schwedt
    • Brandenburg-Stendal
• Sachsiska Ostmark
  • Markgrevskapet Lausitz
    • Markgrevskapet Landsberg
  • Markgrevskapet Meissen
  • Markgrevskapet Merseburg
  • Markgrevskapet Zeitz
• Bayerska Ostmark (Österrike)
• Markgrevskapet Krain

• Markis, den västeuropeiska motsvarigheten till markgreve.
• Grevskap