Massimo Troisi

Massimo Troisi
Född	19 februari 1953[1][2][3] San Giorgio a Cremano[4], Italien
Död	4 juni 1994[1][2][3] (41 år) Ostia ​eller ​Rom[5]
Medborgare i	Italien
Sysselsättning	Filmregissör, poet, manusförfattare, skådespelare[6][7], regissör[7]
Noterbara verk	Ricomincio da tre och Il postino - postiljonen
Partner	Nathalie Caldonazzo Anna Pavignano Clarissa Burt Jo Champa
Utmärkelser
David di Donatello för bästa manliga huvudroll Nastro d'Argento för bästa ämne Nastro d'argento för bästa manus Volpipokalen för bästa manliga skådespelare Søvbåndet for beste nye regissør Ciak d'oro - bästa manliga skådespelare Nastro d'argento speciale David di Donatello för bästa film
Redigera Wikidata

Massimo Troisi, född 19 februari 1953 i San Giorgio a Cremano i Italien, död 4 juni 1994 i Rom i Italien, var en italiensk skådespelare, komiker och regissör. Han avled i hjärtinfarkt, endast 12 timmar efter att filmningen av Il postino – postiljonen hade avslutats.

• 1981 – Ricomincio da tre (även regi och manus)
• 1982 – No grazie, il caffè mi rende nervoso
• 1983 – Scusate il ritardo (även regi och manus)
• 1983 – "FF.SS." - Cioè: "...che mi hai portato a fare sopra a Posillipo se non mi vuoi più bene?"
• 1984 – Nothing Left to Do But Cry (Non ci resta che piangere; även regi och manus)
• 1987 – Hotel Colonial
• 1987 – Le vie del signore sono finite (även regi och manus)
• 1989 – Splendor - drömmarnas hus
• 1989 – Hur mycket är tiden? (Che ora è?)
• 1990 – Il viaggio di Capitan Fracassa
• 1991 – Pensavo fosse amore... invece era un calesse (även regi och manus)
• 1994 – Il postino – postiljonen

Vid Oscarsgalan 1996 nominerades Massimo Troisi postumt för både bästa manliga huvudroll och bästa manus efter förlaga för sina insatser i Il postino – postiljonen.