Maxim Grigoriev

Maxim Grigoriev
Född13 november 1980 ​eller ​1980[1]
Moskva[2]
Medborgare iSverige
SysselsättningÖversättare, författare[3]
Redigera Wikidata

Maxim Grigoriev, född 13 november 1980 i Moskva, är en svensk författare och översättare. Han bor idag i Paris, men har även bott i Porto och Berlin.

Grigoriev kom från Moskva till Sverige vid 13 års ålder med sin mamma och bosatte sig i Upplands-Bro.[4] Han har studerat både i Norrköping och Linköping innan han vid 25 års ålder reste till Berlin.[5]

Grigorievs debutbok, en novellsamling med titeln Städer, kom ut 2014. Han har därefter publicerat romanerna Nu (2016) och Europa (2021). Samtliga är utgivna på Albert Bonniers förlag.[6] Han har översatt böcker av bland andra Nick Perumov och Venedikt Jerofejev från ryska.[7]

I februari 2015 tilldelades han Borås Tidnings debutantpris för novellsamlingen Städer.[8] 2021 publicerades hans bok Europa som samma år belönades med både Svenska Dagbladets litteraturpris och Europeiska unionens litteraturpris.[4] Roman nominerades även till Augustipriset samma år. För Europa tilldelades Grigoriev Eyvind Johnsonpriset 2022.

Bibliografi

  • 2014 – Städer. Noveller.
  • 2016 – Nu. Roman.
  • 2020 – Fotografen
  • 2021 – Europa. Roman.[9]
  • 2022 – Regnet. Roman.
  • 2026 – Adrian. Roman.

Översättningar (i urval)

  • Babtjenko, Arkadij (2009). Bilder av ett litet krig: Georgien, augusti 2008. Stockholm: Ersatz (tillsammans med Ola Wallin)
  • Jerofejev, Venedikt (2008). Min lilla Leniniana. Stockholm: Ersatz
  • Perumov, Nick (2008). Nekromantikerns födelse. Stockholm: Ersatz
  • Perumov, Nick (2008). Nekromantikerns irrfärder. Stockholm: Ersatz
  • Perumov, Nick (2012). Nekromantikerns krig. 1, Debut. Stockholm: Coltso
  • Slavnikova, Olga (2013). 2017. Stockholm: Ersatz

Priser och utmärkelser

Externa länkar

Referenser

  1. ↑ Library of Congress Authorities, USA:s kongressbibliotek, id-nummer i USA:s kongressbiblioteks katalog: nb2016022218, läst: 23 juni 2025.[källa från Wikidata]
  2. ↑ Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1065486995.[källa från Wikidata]
  3. ↑ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: xx0301617, läst: 23 maj 2023.[källa från Wikidata]
  4. 1 2 Andersson, Elisabet (18 november 2021). ”Maxim Grigoriev får SvD:s litteraturpris”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/europeisk-frihet-ar-att-slippa-integreras. Läst 2 januari 2022.
  5. ↑ ”Maxim Grigoriev: ”Sprickorna har alltid funnits i Europa””. DN.SE. 16 juli 2021. https://www.dn.se/kultur/maxim-grigoriev-sprickorna-har-alltid-funnits-i-europa/. Läst 2 januari 2022.
  6. ↑ http://www.albertbonniersforlag.se/forfattare/g/maxim-grigoriev/
  7. ↑ Maxim Grigoriev i Libris
  8. ↑ Borås Tidning 19 februari 2015, "Vinnarens nya planer"
  9. ↑ Grigoriev skådar Europa genom exilens kalejdoskop Recension i SvDs e-upplaga 25 mars 2021. Läst 27 mars 2021.
  10. ↑ Han tilldelas SvD:s litteraturpris Läst 18 november 2021.
  11. ↑ Maxim Grigoriev får Lydia och Herman Erikssons stipendium 2021 Läst 21 november 2021.
  12. ↑ ”Maxim Grigoriev får SmåLits Migrantpris 2022”. Arkiverad från originalet den 23 november 2021. https://web.archive.org/web/20211123141926/https://www.smalit.se/smalits-migrantpris/. Läst 7 januari 2022.