Michail Larionov

Michail Larionov
Född22 maj 1881 (g.s.)[1]
Tiraspol
Död10 maj 1964[2][3][4] (82 år)
Fontenay-aux-Roses, Frankrike
Begravdcimetière parisien d'Ivry
Medborgare iKejsardömet Ryssland och Frankrike
Utbildad vidMoskvas skola för måleri, skulptur och arkitektur
SysselsättningMålare[1][5], grafiker[6], teatermålare[6], modeskapare[6], akvarellist[6], teaterdekoratör[6], konstteoretiker[6], formgivare[1][5], scenograf, gravör, kostymtecknare, illustratör[1][5], tecknare[6]
MakaNatalja Gontjarova
(g. 1955–)
Redigera Wikidata

Michail Larionov, född 3 juni 1881 i Tiraspol, Moldavien, Guvernementet Bessarabien, Ryska kejsardömet, död 10 maj 1964 i Fontenay-aux-Roses nära Paris, var en rysk konstnär och grundare av rayonismen.[7]

Biografi

Michail Larionov skolades i Moskva, där han lärde känna sin blivande hustru, Natalja Gontjarova. Han var mycket produktiv och en person med stark utstrålning som snart hade en kärna av målare från Moskva kring sig, tillsammans med vilka han organiserade utställningar som Det gyllene skinnet och den avantgardistiska konstnärsgruppen Ruter Knekts första utställning 1910.[8]

1913 offentliggjorde Larionov det så kallade Rayonistmanifestet, vilket lade grunden för ett abstrakt måleri i Ryssland. Han spelade en viktig roll i rysk konsthistoria då han tog upp samtida franska idéer inom målarkonsten (1905-1908) och sammansmälte dessa med en inhemsk folkkonst, till exempel i Soldatsvit (1908-1911). Larionov hade även betydelse med sitt rayonistiska måleri. Mycket av detta var abstrakt, även om rayonismen egentligen inte var ett system uppbyggt på icke-föreställande kompositioner.

I Frankrike

I maj 1914 följde han med Natalja Gontjarova, som på inbjudan av Sergej Djagilev reste till Paris för att förbereda kulisserna för baletten Den gyllene tuppen. De stannade i Paris fram till första världskrigets utbrott. Michail Larionov, som kallades in till militärtjänst, återvände omedelbart till Ryssland i augusti 1914 och skickades till Ostpreussen. Efter en månads strider blev han allvarligt skadad och lades in på sjukhus i Moskva, varefter han demobiliserades i december 1914. [9].

När Sergej Djagilev fick veta detta bombarderade han Gontjarova och Larionov med telegram där han inbjöd dem att komma och träffa honom i Italien, och senare i Schweiz, för att arbeta med Ryska baletten. I juli 1915 reste Gontjarova och Larionov till villan som Djagilev hade hyrt i Ouchy, nära Lausanne, för att arbeta med Gontjarovas *Les Noces* och *Liturgy*, och Nikolaj Rimskij-Korsakovs *Nattens sol*. För dem var balettscenografi en fullfjädrad "teatralisk dekorativ konst", som inte bara skulle representera miljön för handlingen, utan vara en integrerad del av föreställningsupplevelsen [10].

Medan deras arbete var en del av sin tids avantgardistiska rörelser, hämtade de också inspiration från äldre, särskilt ortodox religiös konst och ryska folktraditioner [11].

Efter detta bosatte sig Larionov i Paris och ägnade sig åt att designa scenografier för Sergej Djagilevs Ryska baletten, som han skapade mellan 1915 och 1922. Han återvände aldrig till sitt hemland efter den bolsjevikiska Oktoberrevolutionen 1917.

I slutet av augusti 1937 beslagtog Propagandaministeriet i Nazityskland fyra exemplar av en färglitografi av Larionov på några tyska museer, inom ramen för en kampanj mot så kallad Entartete Kunst. Den ingick i en samlingsportfolio med italienska och ryska konstnärer utgiven av Bauhaus 1924.

Han är begravd med sin fru Gontjarova på den parisiska kyrkogården Ivry.

Galleri

Verk

Bibliografi

  • Nakov Andréi. L'avant-garde russe. Moscow, Art Publishers, 1991. ISBN 5-210-02162-9 (Наков А. Русский авангард = L'avant-garde russe. М.: Искусство, 1991. ISBN 5-210-02162-9)
  • Kovtun, Evgeniy Fedorovich. Mikhail Larionov. 1881-1964. St. Petersburg, Aurora Publishing House, 1998. - 175 p. ISBN 5-7300-0668-3 (Ковтун, Евгений Фёдорович. Михаил Ларионов. 1881—1964. Санкт-Петербург, издательство «Аврора», 1998. - 175 c. ISBN 5-7300-0668-3)
  • A.Parton. Mikhail Larionov and The Russian Avant-Garde. London-New York, 1993
  • Krusanov, Andrey Vasilyevich. Russian Avant-garde: 1907-1932 (Historical Review). Volume 1: The Fighting Decade [1907-1917]. St. Petersburg, New Literary Review Publishing House, 1996. (Крусанов, Андрей Васильевич. Русский авангард: 1907-1932 (Исторический обзор). Том1: Боевое десятилетие [1907-1917]. Санкт-Петербург, издательство «Новое литературное обозрение», 1996)

Källor

Noter

  1. 1 2 3 4 Archive of Fine Arts, abART person-ID: 17800, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  2. ↑ Michail Fiodorovich Larionov, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 48127.[källa från Wikidata]
  3. ↑ Mikhail Fedorovich Larionov, Benezit Dictionary of Artists (på engelska), Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Benezit-ID: B00104662.[källa från Wikidata]
  4. ↑ SNAC, SNAC Ark-ID: w60v8dw3, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. 1 2 3 RKDartists, RKDartists-ID: 48127, läst: 12 december 2025.[källa från Wikidata]
  6. 1 2 3 4 5 6 7 RKDartists, RKDartists-ID: 48127, läst: 10 december 2025.[källa från Wikidata]
  7. ↑ Mikhail Fyodorovich Larionov, Encyclopædia Britannica, läst 2020-08-13
  8. ↑ Se Kort presentation i källor.
  9. ↑ Marie Cléren. "Natalia Gontcharova et Mikhaïl Larionov, « un nouvel art décoratif »" (1914-1924). Double jeu. Théâtre / Cinéma, No.18, 18 novembre 2021, p. 105–120 (ISSN 1762-0597)
  10. ↑ Kovtun, Evgeniy Fedorovich. Mikhail Larionov. 1881-1964. St. Petersburg, Aurora Publishing House, 1998. - 175 p. ISBN 5-7300-0668-3 (Ковтун, Евгений Фёдорович. Михаил Ларионов. 1881—1964. Санкт-Петербург, издательство «Аврора», 1998. - 175 c. ISBN 5-7300-0668-3) pp.142-144
  11. ↑ Kovtun, Evgeniy Fedorovich. Mikhail Larionov. 1881-1964. St. Petersburg, Aurora Publishing House, 1998. - 175 p. ISBN 5-7300-0668-3 (Ковтун, Евгений Фёдорович. Михаил Ларионов. 1881—1964. Санкт-Петербург, издательство «Аврора», 1998. - 175 c. ISBN 5-7300-0668-3) pp.191-192

Externa länkar